Sommarblommor

Sommarens blommor är många, exakt hur många vet jag inte. Här är i alla fall en art fångad vid Vallentuna kyrka tidigt på nationaldagsmorgonen.

Livet går vidare

I Uppsalatrakten har en cementblandare stulits. Vid ett annat inbrott kom tjuvar över tapeter, klister och spackel. Även en dammsugare av märket Siemens tycks ha fått fötter. På länsväg 282 har en grisbil vält, föraren fläskade på för mycket i kurvorna. Och i Tobo undanber sig S. Andersson, "vänligt men bestämt", all ev. uppvaktning på sin födelsedag. Ett kärnfullt "Bortrest" förklarar hur landet ligger. Många små händelser bildar tillsammans ett slags pussel. Finns det då någon sammanhållande länk mellan dessa händelser? Nej, det finns ingen sådan. Om man ändå ska försöka få dessa rader att mynna ut i en slags vardagsfilosofisk tes, måste det bli den att livet trots allt går vidare. Det bara går och går och kan inte stoppas av vare sig cementblandare, grisbilar eller avböjda födelsedagar. Vilken tur vi har.

Antarctic Princess II

Jag minns Antarctic Princess II. Det var en galopphäst som dödsstörtade på Täby G. 1960. Egentligen minns jag namnet mer än själva hästen. Jag vet inte varför jag har lagt det på minnet. Det bara finns där lagrat någonstans i de milslånga katakomber som genomkorsar huvudet. För övrigt var jag på Täby Galopp igår kväll. Jag satsade 40 kronor på häst nr. 3 i lopp nr. 6. Den kom nästnäst sist. Spel lönar sig inte. Det enda som lönar sig för småfolket är hårt arbete. Skönt att man får arbeta hårt.

I sommarens sköte

Slottssenap - gott till julskinkan men det är väl ingen som tänker på julen nu i början av juni när man så att säga befinner sig i sommarens sköte.

Lurar i vassen

Några dagar efter galloperationen 1990, precis innan utskrivningen, fick jag genomgå en röntgenundersökning, en slags efterkontroll att allt var bra. När den var gjord sa röntgensköterskan som i förbigående: "Jaha du...de sa ingenting annat däruppe..?" Jag förnekade att någon däruppe, hon menade antagligen på vårdavdelningen, skulle ha sagt något annat, vad det nu skulle vara och frågade därefter, med viss oro i rösten, just vad det skulle kunna vara som de sagt. Hon svarade: "Nej, nej, ingenting alls, absolut ingenting". Efter en stund frågade hon vänligt om jag skulle hem och fira midsommar. Det lät som om hon menade "för det blir ju din sista". Jag svalde och sa att jag skulle fira midsommar. Om det nu är någon mening med det, tänkte jag och gick långsamt ut från röntgenavdelningen. Kanske var det hela inbillning eller också har jag haft en väldig tur för så här 18 år efteråt har ännu inget katastrofalt hänt med min kropp, förutom att den av någon anledning blivit större men det är inget att oroa sig för, det ger ju bara pondus. Ändå finns där en orosunge som tittar fram ibland och räcker ut tungan: "Haha, det är jag som lurar i vassen, var inte för säker du".

D.S.B (Det stillar blodet)

Under morgonrakningen uppstod ett lätt blodvite. Jag mindes då att jag för länge sedan hos min frisör - jag har ingen särskild men det låter alltid lite finare att säga min frisör - sett en liten flaska med texten "Det stillar blodet" ståendes på en hylla. Det var en helt obetydlig flaska men även sådana kan bli räddare i nöden, när, som i det här fallet, blodet rinner. Nu var det som sagt länge sedan jag såg den och möjligen är det så att denna produkt helt enkelt försvunnit från marknaden. Det vore i så fall synd eftersom det alltid är bra med medel som stillar blodet.

Minne från Malta

När jag sista dagen gick omkring på stenstranden nedanför vårt hotell i St. Julians, började jag av någon anledning att tänka på Josef Kjellgren (1907-1948), en av 30-talets tunga arbetardiktare. Jag tänkte att jag skulle läsa hans böcker när jag kom hem. Det blev som ett löfte - om inte flygplanet störtade under hemresan skulle jag läsa alla hans böcker. Som tur var satte jag inte upp ett exakt datum för projektets slutförande. Jag kan säga att det just nu, ett år efteråt, ännu inte påbörjats. För att ändå på något sätt kompensera mitt svek vill jag gärna citera en strof ur dikten "Förstadsminne" från samlingen "Occident" (1933).

Varje kväll mötte jag dig vid den mörka porten
och vi vandrade sida vid sida in i den dunkla stadsparken.
Träden hade ännu ej fått några löv,
de stod där knotiga, svarta och grå.
Minns du deras magra skuggor,
och minns du fabrikens mörka siluett bakom deras
genomskinliga kronor.