Vilthandlaren Lagerström

Det här är någonting som bara dök upp medan jag såg schlagerfestivalen del 4 från Karlskrona. I TV-serien "Kråkguldet" förekommer en karaktär som heter Lagerström. Han är jägare och vilthandlare, det vill säga säljer djur som han har skjutit. Seriens huvudperson, pojken Staffan, tycker att Lagerström är en mördare som beter sig på det sättet. Han vill inte hjälpa Lagerström i julruschen för vem vill vara springpojke åt en mördare? Staffans mamma försöker gjuta olja på vågorna. Hon förklarar att Lagerström skjuter djur bara för att vi människor ska få mat. Han är alltså en hjälte egentligen. Utan honom skulle folk få svälta. Men stämmer verkligen det? Jag har lite svårt att få resonemanget att gå ihop. Detta alltså med anledning av schlagerfestivalen del 4 där en av vinnarna var Charlotte Perelli med låten "Hero".

I rollen som Lagerström såg vi Åke Grönberg. Jag tror att det var ett av hans sista framträdanden.

Webbkameran vid Market Cross, Lerwick

Jag är fascinerad av webbkameran vid Market Cross i Lerwick på Shetlandsöarna. Det är bara ett litet utsnitt som man ser - stenhus, människor går förbi, bilar passerar, i bakgrunden skymtar några (som jag antar) fiskebåtar. Himlen är fortfarande ljus när detta skrivs. En stor gatlykta brinner mitt i bilden. Förresten är det väldigt få människor som syns till. Ärligt talat ser jag inte enda just nu. Det var tidigare på dagen som de var ute och gick. Nu håller de sig inomhus i väntan på att ännu en trevlig lördagkväll i Lerwick ska börja. Den har nog redan börjat kan jag avslöja.

Kameran finns på www.visitshetland.com för den som är intresserad.

George Mackay Brown

Jag har nämnt honom förut men han är värd att nämnas igen. Så här börjar han sin novell "A Calender of Love" från samlingen med samma namn:

Januari:

Fiskaren Peter bodde i en tjärad stuga ovanför klipporna med sin båt, sina hummertinor och sin bibel. Jean Scarth bodde med sin far (folk kallade honom Snipe) ovanpå puben i utkanten av byn. Snipe låg till sängs hela tiden. Doktorn sa att han aldrig mer skulle få uppleva ett nyårsskifte. Thorfinn Vik, torparen, bodde i ett nytt trähus precis vid randen av heden. Hans far och mor var döda nu. Hans gifta syster bodde i Kanada.

Så ska en mästerlig novell inledas. Naturligtvis fortsätter den i samma stil med förvecklingar mellan dessa personer under årets resterande månader men hur slutet blir får ni ta reda på själva. Jag köpte mitt ex. från amazon.com/uk om det kan vara till någon ledning.

Sista bussen till Fröste

Jag missade sista bussen till Fröste och nu kommer jag inte vidare. Det går nämligen ingen nästa buss för det här var den oåterkallerligen sista. Jag kommer varken fram eller tillbaka, jag verkar fast på något sätt. Nu får jag aldrig se Fröste. Det är smärtsamt men sant.