Snö

Äntligen i morse, snö på rutan. Självklart blir man då inspirerad till att skriva just ordet "snö" på rutan. Bara för att det är kul förstås. Man måste ha lite kul i tillvaron. Det är svårt att skriva när man samtidigt tittar på TV. Koncentrationen blir lidande även om programmen är värdelösa. Project Runway. America`s Top Model med den osympatiska Tyra Banks. Hell`s kitchen med den fruktansvärde skrikhalsen Gordon Ramsay. Paradise Hotel, som tur var bara en trailer. Skitprogram. De stinker. Liksom Paris Hilton´s best friend. Vem vill bli kompis med henne? Och de ensamma mammorna och de ensamma bönderna och grabbarna med sina konstiga mammor! Varför kan inte programmen vara lika bra som de var förr? Tiotusenkronorsfrågan. Kvitt eller dubbelt. Slå nollan till polisen. Korsnäsgården. Inte ens backhoppningen på nyårsdagen med Sven Plex finns kvar. Den var ju annars årets höjdpunkt. Synd. Tråkigt. Ett bra program finns, Hemliga svenska rum. Mer sådant. Jag blir vansinnig över all annan skit som vi blir överösta med. Robinson? Det börjar visst snart. Fy fan, byt kanal. Dessutom lär Paolo Roberto vara programledare. Säger allt. Ytterligare ett bra program; Morden. Nästan lika bra som Graven. Köpte den serien på DVD förra året, 99 kronor på ONOFF. Billigt. Måste man titta den man dansar med i ögonen, undrar Martin Ljung i radioprogrammet "Så får det bli" från den 2 april 1954. Undrar detsamma. Och vad ska man konversera om? Vädret eller TV-programmen? Förr tittade man mycket på testbilden. Den var inte sämre än det som sänds nu. Tips; skippa dansen. Tuffa killar dansar inte. Då behöver man varken se någon i ögonvitorna eller konversera. Bussarna ut till Värmdö gick tidigare från Borgmästargatan. Det har ingenting med det tidigare sagda att göra men kan vara en rolig detalj att tillföra vetandet. Skurubron. På den stod tyska spioner och tittade i kikare i Stieg Trenters "Som man ropar". Gillar den boken. Hjälten råkar ut för allt möjligt. Historien börjar och slutar i Värmland. Ett bra TV-program var det som handlade om engelsmannen som bytte sitt stadsliv mot ett halvår i ett litet hus vid den skotska kusten. Dans förstår man ingenting av, det är väl för det här med de sociala koderna. Obegripliga men hos en stor del av befolkningen sitter de fast bakom ryggraden. Det är självklara saker. En annan av Trenters deckare utspelas delvis på porslinsfabriken i Gustavsberg. Den heter "Brännugnen". Nej, den heter "Springaren". Ond bråd död men Harry Friberg och Vesper Jonsson klarar skivan. Jag skriver det här på min EEE PC, uppkopplad till internet via mitt mobila bredband. Samtidigt lyssnar jag på skivan med Martin Ljung. Den är del 3 i "Ramels radioklassiker". Undrar hur det ser ut i Blötberget just nu? Mörkt och kallt kanhända. Kanske snö? Då blir det ljusare i naturen. Louis Armstrong sjunger "show me the river, take me across". I en gammal intervju berättade han om sin dagliga kvällslaxering. Han ville somna ren. Inget fel med det. Han sa att han på grund av laxeringen skulle kunna fortsätta spela trumpet tills han blev 100 men där tog han fel. Jag har installerat 32 nya uppdateringar till datorn. Det är uppdateringar hela tiden, man hänger nästan inte med. I somras var vi i Blötberget, det är fint där. Vi var också i Ludvika, Fredriksberg, Grangärde och Grängesberg. Vi var inte fram till Luossastugan, det var för långt att gå. Blir det snö i morgon? Vet inte. Jag vet ingenting förutom att församlingshemmet i Angarn visar en Åsa-Nisse film söndagen den 15 november kl. 18.00. Funderar på att se den. Det tar bara en kvart med bil och kan vara en kul grej. Men får se, har inte bestämt mig än. Har alla flyttfåglar flyttat nu? Kanske. Det är tomt i luften. Läser just nu "Stenkistan" av Kjell Eriksson. Har läst den tidigare men minns inte handlingen i detalj. Har just avslutat "Den sista stormen" av Erik Eriksson, del III i hans familjekrönika från Grisslehamn. Mycket bra. Levande skrivet. Jag läste fyran före trean, ettan och tvåan har jag kvar. Fel ordning men det fungerar. Vet inte om jag ska läsa de övriga. Bruckner på radion. Tung musik. Jag ska försöka avverka alla Kjell Erikssons böcker i serien om Ann Lindell fast jag redan läst dem. En ny, den tionde och sista, har kommit ut. Den heter "Öppen grav". Är det i den cirkeln ska slutas? Runt noll grader. Kan bli halt på småvägarna i morgon. Vi ska först till Saltsjöbaden, därefter till Gustavsberg för att krossa porslin. Hem igen och äta kyckling. Sedan är lördagen över, söndagen väntar.

Fornminne

Ett fornminne någonstans i Vallentuna. Det är nästan som i "Yngve Frej".

Stickspår 3

Tråkigt att stickspåret från Stockholm Ö till Albano och Värtabanan har rivits upp. Vad tänker de på?

Stickspår 2

Förut gick ett stickspår av normalbredd från Stockholm Östra ner till bangårdsområdet vid Albano. Det är synd att det har tagits bort för det var som en slags inkörsport till stora världen. Nu känns det som att man inte kan komma vidare, man är helt enkelt låst. Kårsta, here I come! Självklart, men ändå. Det är synd som sagt. Mycket synd.

Stickspår

Från smalspårsdjungeln på Stockholm Östra gick tidigare ett stickspår av normal bredd ner till Värtabanan. Det gjorde att en förbindelse var etablerad med det övriga Sveriges, och således övriga Europas, spårsystem. Man kunde alltså i princip komma vart som helst med utgångspunkt från Stockholm Ö men bara i princip eftersom stickspåret enbart användes  för godstransporter. Nu har jag sett att denna räls är borttagen, ingenting av den finns kvar. Sträckan där den löpte fram är asfalterad. För mig betydde det där stickspåret väldigt mycket. Mest betydde det att det fanns en öppning i tillvaron, en slags tidssluss genom vilken man kunde passera in i en annan dimension. Den betydde skillnaden mellan att leva ett vardagsliv och att låta sig transporteras vidare i tillvaron på ett fantasitåg. Nu slutar resorna vid Kårsta, Österskär eller Näsby-Park. Det är inget fel att hamna på de platserna men man vill ju inte alltid äta falukorv till middag om det nu går att använda en sådan liknelse. Kort sagt - jag vill ha stickspåret tillbaka! Nästa gång jag tittar ut genom tågfönstret vill jag att det ska ligga där. Herregud, man kunde äntra tåget på Östra station och avsluta resan någonstans nere på Balkan. I teorin alltså. I verkligheten var det alltid så att man efter en stund ändå stirrade in i stationsskyltar med namn som Kårsta, Österskär eller Näsby-Park där middagsfalukorven väntade.

Kärlek

Elvis Presley sjunger i "Tutti Frutti":

I´ve got a girl named Sue,
she knows just what to do.

Han sjunger också i samma låt:

I´ve got a girl named Daisy,
she almost drives me crazy.

Och Paul McCartney sjunger i "I saw her standing there":

She was just seventeen,
you know what I mean...

Jag vet faktiskt inte alls vad han menar men jag vill ändå ta med de raderna i detta lilla inlägg som handlar om kärlek. Och nu är det sagt men vad jag menar vet jag knappt själv.

P. Ramel

Snön kom visst av sig, den fastnade någon annanstans. Istället köpte jag en skiva med Povel Ramel på en loppmarknad. Det är en EP innehållande två nummer ur revyn "Knäppupp II" - "Balladen om Eugen Cork" på A-sidan och "Fars fabrik" på B-sidan. Skivan har serienummer KNEP 1 vilket får mig att undra över om detta möjligen är den allra första skiva som gavs ut på Knäppuppetiketten. Kanske är det så, kanske inte. Det spelar ingen större roll för skivan pryder ändå sin plats i samlingen. Spela den har jag ännu inte vågat göra även om vinylen ser fin ut. Andra bra "grejer" med P. Ramel är hans radioinspelningar från 40-0ch 50-talen. Mycket finns utgivet på CD och LP, annat lär vara försvunnet, tyvärr. En film värd att uppmärksammas är "I rök och dans", mycket rolig i sina parodier där en viss "Martin Young" drar ett tungt lass. Och vad beträffar snön så finns ju klassikern "Titta det snöar" fast det inte gör det just nu. Men den kommer nog snart. Snön alltså.