Påskafton

Solen skiner, ser ut att bli en fin dag. Dags att ta ner julkärven i trädgården, den känns inte längre aktuell. Snön har smält något oerhört, man kan nu se marken där växtligheten om någon månad åter kommer att spira. Lammstek idag. Vi gör ett försök. Receptet verkar lätt, det kan inte misslyckas. Det FÅR inte misslyckas, katastrof. Annars finns ju restaurang China Thai (bilden). Den hette tidigare Vikingen och var ett tillhåll för glada grabbar som gillade att ta en öl. EN öl? Knappast. I går kväll fortsatte jag läsa "Vita nätter" av Ann Cleeves. Nu börjar den bli bra. Shetländarna är ett säreget folk, mer lika oss skandinaver än de engelska undersåtar som de faktiskt är. De är präglade av det hårda livet på öarna. Hasse Alfredsson och Kim Meurling var där på 1970-talet och skrev en bok om sin resa, "Bästa vägen till Muckle Flugga". De besökte fyra öar/ögrupper i Atlanten - Island, Färöarna, Orkney och Shetland. Muckle Flugga brukar beskrivas som Storbritanniens nordligaste punkt. Det är en liten ö strax norr om den betydligt större ön Unst. Namnet kommer från gammelnorskan och betyder "ö med branta klippväggar". Fast vägen dit som Alfredsson/Meurling beskrev var ganska lång och krånglig, det måste finnas en enklare där man går mer rakt på målet. Temperaturen var -4 i morse, nu är den -0,4 men det är på skuggsidan. Fåglarna sjunger. Snart dags för en kopp kaffe. Munkar finns. Jag är lite täppt i näsan, kanske en vårförkylning. Jag minns en påsk med fruktansvärt mycket snö, det var 1956. Kan också ha varit 57. Det gick inte att komma fram till vårt hus, besökarna fick parkera nere vid gården och sen pulsa över ett gärde. Hasse Alfredsson köpte en tröja på Färöarna som han glömde på en vägfärja. Kanske paketet fortfarande åker fram och tillbaka? Huvudort på Shetland är Lerwick som har ca. 6000 innevånare. Namnet betyder förstås lervik, det är inte svårt att lista ut. Vad som händer annars idag vet jag inte. Inget särskilt förhoppningsvis. Har jag tur slipper jag gå ut men sån tur har jag nog inte. Tyvärr.

Långfredag

Påsken har börjat, Agnus Dei. Ja, imorgon ska vi äta lamm, inte idag. Våra lammstekar blir alltid dåliga. Kanske inte dåliga men absolut inte så fantastiska som alla säger att lammstekar ska vara, vet inte varför. Jag har bytt operativsystem i EEE PC:n, från Ubuntu till XP. Det var inget fel på Ubuntu men XP är lite lättare att handskas med. Under dagens utflykt såg vi att hela Enköpingsslätten var så gott som tom på snö, bara enstaka fläckar fanns kvar. På fältens skuggsidor, i skogsbrynen och naturligtvis inne i skogarna, låg det förstås mycket kvar. Dit hade solen inte nått. Köpte smörgåsar och solögonsbullar inne på Shell i Bålsta. Vår tanke var att åka till Skokloster men det gick inte, Erikssundsbron var helt avstängd. Översvämning? Fortsatte istället mot Biskops-Arnö och sedan Örsundsbro. Stationen står kvar men silon är riven. Järnvägen mellan Enköping och Uppsala lades ner i mitten av 1960-talet. Vid torget i Örsundsbro finns ICA, en krog, en tobaksaffär och resterna av en bensinstation. Stefan Sauks ansikte syns överallt. Han är den ende i hela Sverige som vågar säga ifrån, som har civilkurage. Alla andra mjäkar med, tycker att saker och ting är bra fast de är dåliga. Men inte Stefan. Han ställer sig rakt upp och ropar ut sin mening. Är inte det bra, varför är jag så misstänksam? En gång köpte jag kaffe på macken här i samhället, det smakade illa men jag vågade inte gå tillbaka och kräva nytt. Istället slängde jag det i ån efter att först ha ätit upp mazarinen. Det skulle inte Stefan ha gjort, inte Persbrandt heller. De skulle ha slängt mackinnehavaren i ån. Just nu läser jag "Vita nätter" av Ann Cleeves, del två i hennes Shetlandstrilogi som i England redan är en kvartett. Del 1 var fantastisk, tvåan går lite trögare men den är absolut inte dålig. Jag har många böcker att läsa. På sängbordet ligger t.ex. "Thiarnia" av Pentti Saarikoski, lånad från biblioteket. Fantastiska dikter av en fantastisk diktare. Han flyttade från Finland och bosatte sig på Tjörn. Jag har också en kasse med böcker av Hans Holmér, gamle polismästaren och Palmemordsutredaren. Det var de böckerna Jan Guillou läste och blev så förvånad över, de var ju inte alls dåliga, det hade han trott. Våren går framåt med stormsteg. Ingen religiös musik sänds på radion, en besvikelse. Vad har hänt med Sverige? Det är bedrövligt. Förr var det bättre när långfredagarna verkligen var långa och tråkiga. Ingenting hände. Men man kunde i alla fall åka tåg mellan Enköping och Uppsala, det lättade alltid upp stämningen. Ingenting mer finns att säga för ögonblicket annat än att dagen har varit fin och speciellt fin var den vid Biskops-Arnö för där slapp jag se Stefan Sauks ansikte. Jag skulle tusen gånger hellre vilja se Pentti Saarikoskis. När får jag det?

Tidsomställningen

Framåt eller bakåt är den eviga frågan men framåt är det som gäller. Mot sommaren, mot ljuset. Det regnade lite i natt. Snön har sjunkit undan ordentligt i trädgården. På vissa ställen syns marken. Jag trodde att jag var förkyld i går men det var jag inte trots en viss heshet. Det lät kraxigt när jag pratade. Tidigare i veckan kände jag mig drabbad av magsjuka. Falskt alarm igen. Men jag har lite ont i vänstra handens lillfinger, vet inte varför. Många tycker att tidsomställningen är jobbig. Egentligen är ju klockan bara, som nu 07.09 fast displayen visar 08.09. Så där kan man hålla på och tjata de närmaste månaderna. Nu blir kvällarna ljusare och morgnarna något mörkare, jag tycker att det är bra. Sveriges äldsta ishall med konstfrusen bana, låg vid Lindarängen i Stockholm. Den invigdes av V-Gurra i december 1931, detta sagt som en parentes. Isen har förstås smält för länge sedan men byggnaden finns kvar. Det är bara att åka i riktning mot Loudden så syns den tydligt. Den ser ut som en hangar vilket den också var medan flyghamnen i Lindarängen ännu användes. Miljön har använts av Stieg Trenter i "Lysande landning". Jag gillar filmatiseringen av den boken men de hangarer som syns i den tillhörde f.d. F2 i Hägernäs. Regnet har slutat nu, det duggar inte ens. Jag trodde verkligen att jag skulle vara förkyld idag. Icke! Det är bra. Vi har haft flera fall av magsjuka på jobbet. Då blir man orolig, tror att jordens sista tid är kommen. De flesta klarade sig dock. Några har mått lite illa men mest har det rört sig om inbillningssjuka. När jag tittar ut genom fönstret ser jag att det börjat regna igen, vädret växlar. Många hävdar att de fortfarande inte kommit över den allra första övergången till sommartid, som i Sverige inträffade 1980. De har gått som i dvala sedan dess. Sommartid används i cirka 70 länder världen över. Huvudargumentet är att man utnyttjar dygnets ljusa timmar på ett bättre sätt. En nackdel vid återgången till normaltid är kvällströtthet. Det gäller dock inte mig som är kvällstrött året runt. Hörde ett radioreportage från 1935 med Sven Jerring där denne besökte Sturebadet i Stockholm. En läkare blev intervjuad och förklarade att bad var hälsa men att nervösa personer måste se upp med temperaturen i badvattnet. Inte för varmt och inte för kallt fick det vara, bättre dock med ett kallare vatten än ett som var för varmt. + 32 eller + 33 var lagom, + 38 var för mycket. Jag har laddat ner det här reportaget till min telefon, det är roligt att lyssna på. Jag har också laddat ner en intervju som Åke Falk gjorde 1947 med Viveca Lindfors, nyss hemkommen från Hollywood. Det var i början av mars och -15 grader på Värmdö där filmstjärnan bodde. I filmens huvudstad var det däremot full vår, där kunde man gå runt i silkesstrumpor och chick dräkt, raggsockor behövdes inte. Filmen som hon just spelat in hette "Night unto night" och hade Ronald Reagan i huvudrollen, Don Siegel regisserade. Nu har jag ställt om alla klockor. De är inte exakt synkroniserade för vad spelar väl en minut hit eller dit för roll, som Nils Poppe sa i slutet av "Soldat Bom". Vi har även nått slutet av detta blogginlägg. En mening mer eller mindre kvittar lika. Idag blir det en mindre.