Skönhetsupplevelse

Säga vad man vill om McDonalds men en viss skönhetsupplevelse tycker jag nog ändå att man kan få ut av denna bild.

The blue lights are lit

The blue lights are lit
and the red lights are lit
and the green lights are lit
and the yellow lights are lit
and the brown lights are lit
and the black lights are lit
and the white lights are lit
and the medium blue lights are
turned on

so why don´t we just take off?

Idén till den här lilla dikten fick jag just idag när jag passerade Bromma flygfält där de blå ljusen var tända.

Den svavelgula himlen

Jag har aldrig läst "Den svavelgula himlen" av John D MacDonald. En gång läste jag den halvvägs men slutade av någon anledning. Den utspelas i Florida och längs kusten norrut. Huvudpersonen heter Travis McGee och äger en husbåt. Jag tycker varken om båtar eller hav, kanske är det därför som jag avbröt läsningen. Boken står nu i hyllan. Pärmarna är gula, den är 19 cm. hög och sidantalet är 229. En gång hade den ett skyddsomslag men det är borta. Den engelska titeln är "The Dreadful Lemon Sky" men den tycker jag är sämre än den svenska. Boken börjar så här: Jag låg i tung sömn... och avslutas med: Jag måste be Meyer förklara den idén för mig någon gång. Jag känner detsamma, Meyer måste förklara sig och han måste göra det snabbt innan den svavelgula himlen faller ner. Snart ska jag läsa den här boken. Den verkar väldigt bra. På sidan 127 står: Jag gjorde som alla ekonomer brukar göra, jag gick till stadsbiblioteket. Det gjorde "Jag" väldigt rätt i. Där kan man hitta mycket, böcker till exempel. John D MacDonald har också skrivit "Välkommen att dö". I början på den blir hjälten uppspöad av en korrumperad sheriff men han får sin hämnd förstås i slutet. En bra bok ska sluta med att hjälten får hämnd. Så är det ju i verkliga livet också. Kanske även i "Den svavelgula himlen" men det vet jag inte. Jag måste komma igång med läsningen nu men framför allt måste jag prata med Meyer.

De stora japanska konservfabrikerna

Först på tredje dagens morgon kastade fartyget ankar ett par kilometer utanför mynningen av den stora Kamtchatkafloden. Landet innanför var flackt och skoglöst - flodens stora deltaland. I kikaren kunde man urskilja grå husklungor. På ett par ställen även ett par fabriksskorstenar. Det var de stora japanska konservfabrikerna.

Ur "På hundsläde genom Kamtchatka" av Sten Bergman.