Dagbok: Fredag 23 september

Morgonstund har guld i mund; tidningen ligger där den ska och på rätt tid.
Slår genast upp Fantomen. Han har i en vakts förklädnad sökt igenom hela fängelset. I den sista cellen ligger Diana helt apatisk.
Vem skulle inte göra det i hennes situation? Fortsättning följer.
Dagen är mycket fin och till helgen utlovas rekordvärme. Mycket bra eftersom det sista panelbytet då ska ske.
Det är grannen och jag som ska byta panel med varandra, jag får hans och han får min.
Till Lidingö på förmiddagen. Trapporna utanpå Gasklockan ser ruggiga ut. Hela området är i förvandling. Över bron och ner till höger, därefter mot Lidingövallen. Vi ska gå Lidingöloppet men startavgifterna har höjts från 150 till 250 kronor per startande. Hutlöst tycker vi och avblåser hela spektaklet.
Lax till lunch. Inget fel på den men räksåsen smakar konstigt.
Inget särskilt händer under eftermiddagen. Underbara stunder när inget händer. Allt behöver inte vara dramatiskt, ibland måste stillheten klistras fast mot vävtapeten.
En av Gustaf Rune Eriks bästa noveller slutar: "Alldeles innan jag kom fram till min port mötte jag ett gäng fulla killar som gick omkring och skrålade. En av dem hade nåt slags jävla toppmössa på sig från nån tillställning".
Novellen heter Pubertet. I den strövar två unga män omkring på Stockholms Söder en trist kväll i november och försöker hitta meningen med livet.
Den utspelas på den tiden när det fanns spårvagnar överallt i Stockholm. En av dem utgick från Roslagstull, där började stan om man kom norrifrån.
Hem från jobbet, fläskytterfilé är på gång.
Därefter ihopsättning av ytterligare ett vitrinskåp.
Mörkt ute. Inte konstigt, klockan är 20.25. Temperaturen är 11,3 grader. Ingen notering av vindstyrka och luftfuktighet idag.
Jag minns den där spårvagnen vid Roslagstull. Den stod på något sätt och väntade på mig men jag åkte aldrig med den. Det blev helt enkelt aldrig av.

Dagbok: Torsdag 22 september

Vadan och varthän, vart är mänskligheten på väg? Jag har ingen aning men strax efter halv åtta är jag på väg till jobbet.
Temperaturen är 13,4 grader, vinden 5,6 m/s SW och luftfuktigheten 96%.
På radion spelas Trumpet Voluntary av Jeremiah Clark, fast i en version för orgel. Först trodde man att Purcell hade skrivit den men det var tydligen fel.
Kör lite senare förbi min barndoms skola. Den ser likadan ut men någonting måste ju ha förändrats.
Vi gick där i sex år. Vår första fröken hette Birgitta Ringström, född Brodén. Hennes man hette Ingemar.
Vår andra fröken hette Maj-Britt Nordenfeldt, jag minns inte vad hennes man hette.
I svampskogen finns ett stort antal sorter, både ätliga och dödligt giftiga. Under förmiddagspromenaden ser vi en trolig stolt fjällskivling som naturligtvis tillhör den första gruppen. Vi ser också trattkantareller och en rödvitprickig flugsvamp.
Pannkakor till lunch: mättnadskänsla först, därefter tomhet.
Eftermiddagen förflyter i trevligt sällskap. Vi har en fin arbetsgemenskap, ungefär som de Tre Musketörerna fast vi är fem. De var ju förresten fyra om man räknar in d´Artagnan och varför skulle man inte det?
Hård vind hela dagen, nu har den mojnat något.
Vallentunas vinnarpizza 2011 består av avocadosås, räkor, oxfilé, färska champinjoner samt dito paprika och ruccola. Kostar 100 kronor.
Mörkt nu redan strax efter 19.00. Temperaturen är 11,6 grader. På södra halvklotet förbereder man sig för vår och sommar. För folket där är det helt naturligt, för oss är det uppochnervända världen.
Frågan är vad som är upp och vad som är ner. Den kan diskuteras länge.

Dagbok: Onsdag 21 september

Trumpetstötar mot himlen, dagen öppnar sig. Det är som att dra ner blixtlåset på en discotröja från 1970-talet, allt väller ut.
Fortfarande varmt: 13,8 grader klockan 06.15.
Läser Fantomen på seriesidan: Diana Palmer är fängslad i landet Rhodia. Dit beger sig Kit Walker för att befria henne. Ska han lyckas?
När jag kommer till jobbet är alla redan där, jag är sist. Palmemordet var ett fruktansvärt misslyckande för polismakten. Varför slöts inte en järnring runt hela staden på en gång? Nu hann mördaren undan.
Regnar lite. Lätta stänk.
Man hinner tänka mycket under en livstid. Tanketrådarna vindlar sig många varv runt jorden och även ut i universum, kanske ända fram till den nyss upptäckta planeten med två solar.
Jag försöker notera alla tankesprång och plötsliga infall, håller med om att det kan bli för mycket. Man tröttnar.
Skivan med Jan Johanssons tyska inspelningar har kommit nu. Den heter In Hamburg, Norddeutsche Rundfunks orkester är också med.
Temperaturen 11.00 är 11,8 grader. Vind 2,1 m/s och luftfuktigheten ligger på 95,1 %.
Laxpudding till lunch. Med dill & citron. Mycket god.
Gustaf Rune Eriks efterlämnade papper omfattar 2 hyllmeter och förvaras på KB. Ser ett foto där GRE serverar sig själv en kopp kaffe hemma i köket i Hökarängen. Året är 1950.
Eftermiddagen blir lugn.
Slinker in på Jysk efter jobbet och köper ett litet vitrinskåp som skruvas ihop hemma, efter middagen. Träffar på Jysk en gammal klasskamrat som jag först inte känner igen fast vi är vänner på FB. Sedan känner jag igen honom. Vi pratar gamla minnen.
20.47 visar termometern 13,3 grader. Ännu finns det ingen anledning att sätta på luftvärmepumpen. Den som håller ut längst vinner.
Och i morgon är det torsdag. Alltid något, sa han som samlade på lyckliga dagar.

Dagbok: Tisdag 20 september

Tisdag morgon 05.30:
Nya röksignaler skickas ut från den aldrig slocknande elden. Temperaturen 13,3 grader, det känns varmt.
Tidningen är åter sen. Inte bra. Jag måste ringa om det. Det gamla tidningsbudet kom alltid mellan 04.30 och 05.00. Nu är det en ny kille som delar ut. Jag har egentligen ingen rätt att kritisera, arbetsförhållandena kan ha ändrats.
Morotslimpa med skivad prästost. En kopp te. Skriver man te, the eller té? Vet inte vilket som är rätt.
Bommarna åker ner vid Ormsta hpl, jag tar det personligt.
Efter morgonrutinerna på jobbet åker vi till Mekonomen och lämnar tillbaka en 5-liters dunk med olja samt ett oljefilter. Kvitto finns, det är inga problem.
Promenad i Enstaskogen som doftar skog efter gårdagens regn. Ungefär som en Wunderbaum med skogsdoft.
Lunch: Stekt fläsk med löksås. Tycker inte att maten smakar men det är mig det är fel på.
Efter lunchen utflykt till Skånelaholms slott för att titta på Sälnastenen.
Skylten pekar i en viss riktning men ingen sten hittas. Går runt slottet. En hantverkare dyker upp, vi frågar efter stenen. Han berättar att han bor i närheten men han har aldrig sett den. Mystiskt.
Handlar på Coop, bland annat tre bakelser; en princess och två med hallon. De ser goda ut.
Hade tänkt måla panel med Falu rödfärg men vädret är för ostadigt.
Kontrollerar Sälnastenen på Wikipedia. Den ska finnas på en kulle till höger vid infarten till Skånelaholm. I sin glans dagar var stenen tre meter hög men stod då på annan plats.
Har börjat läsa Det blir bättre i vår av Gustaf Rune Eriks. Tveksamt om det verkligen blir så, man får se.
Så småningom läggs den här dagen till alla andra som redan ligger i lådan. Snart ska vi lägga på locket och skjuta in den under sängen

Dagbok: Måndag 19 september

Tidningen dunsar ner i lådan 05.50. Stilla glädje.
Regn, 13 grader. Vad händer annars idag? Vad bär dagen med sig i sitt sköte, i sin kängurupung? Det vet man inte, det blir en överraskning.
Ringer till Hem-TV på förmiddagen. Vi kan inte se Kunskapskanalen, de lovar att undersöka varför.
Regnet slår mot busstaket. Stuprännorna spyr ut vattenkaskader.
Kör Tulegatan norrut, svänger vänster in på Frejgatan. Får veta att Vanadisparken inte heter så utan Vanadislunden. Höger på Sveavägen, därefter Norrtull.
Till lunch en fisk av obestämbar art. Till den en sås av obestämbar art.
På eftermiddagen ser vi Saltkråkan. Pelle köper en kanin. Han bär den i en låda på vilken det står: Silver Arrow Corned Beef Australia.
Det är samma avsnitt där farbror Melker verkligen visar att han är författare. Han hamrar koncentrerat på sin maskin.
Det skulle vara roligt att läsa hans bok.
Regnet avtar, uppehåll.
In på K-Rauta för att köpa konsollskruvar till handfatet på lilla toaletten. Försäljaren förstår precis vad jag menar.
Inga svårigheter att sätta dit skruvarna heller. Snart sitter handfatet stadigt.
Till middag: falukorv och stuvade makaroner. Jag äter för mycket.
Mörkt nu. Dagarna är kortare.
Jag öppnar kängurupungen och tittar igenom vad som hänt under dagen. Det är inte mycket. Det är inte heller så lite. Det är lagom.