Falukorvsmacka

Grabbarna på jobbet skulle äta smörgåsar med ägg och ansjovis och till dessa dricka Tuborg medan de tittade på gårdagskvällens ishockeymatch mellan Tre Kronor och Vitryssland. Själv tog jag en knäckebrödsmacka med falukorv och hällde upp filmjölk i glaset. Rätt eller fel, vet inte. Matchen höll på att gå åt skogen men om det var falukorvens fel är svårt att bedöma. Nu avgjorde som tur var Alfredsson och Sverige kunde andas ut. Inte ville vi ha Salt Lake City en gång till, ånej! I torsdags kväll blev jag inspirerad att skriva någonting om Hallbergs Skruvfabrik när jag passerade densamma. Den har ju alltid legat på samma plats, åtminstone sedan tidigt 50-tal. Vad döljer sig i dess inre? Bakom industrismutsiga fönsterrutor skymtar maskiner. Rullar skruvar ut från dem? Olika storlekar och modeller? Jag känner ingen som vet något om Hallbergs Skruvfabrik. Jag har aldrig hört talas om någon som arbetat där. I Täby på 50-talet fanns ytterligare två industrier - Stållinjefabriken och Ekhagens reklam. Båda dessa är nu nerlagda. Eller också har de flyttat någon annanstans. På Ekhagens reklam jobbade en bekant för många år sedan. Han var nöjd med arbetssituationen och speciellt nöjd med luncherna som serverades i den egna kantinen. Till efterrätt kunde man till exempel få en tårtbit, bara en sån sak var ju guld värd. Förbi Skruvfabriken i riktning mot Roslags-Näsby station, låg ett konditori med minigolfbana i trädgården. Det var ett populärt tillhåll. Mitt emot fanns en bensinmack, GULF tror jag. De hade klistermärken som man satte fast på sina gummistövlar, stentufft blev det. Lite senare blev det tufft att köpa gymnastikskor med höga skaft och på dem skriva "Hep Stars". Man kunde också skriva "Rolling Stones" eller "Beatles" eller vad som helst i den genren. Tufft var det också att ha ett så kallat "Rocketstyre" på cykeln och att sätta fast en tjock pappbit nertill så att den slog mot hjulets ekrar. Då lät cykeln som en moped och det var tufft. Jag känner att vi nu kommit långt från falukorvsmackan men rent generellt var det nog så att korv av denna typ höll betydligt högre klass då än nu. Då behövde man inte läsa på innehållsförteckningen vad som gömde sig innanför skinnet. Vilken innehållsförteckning förresten? Nej, sådana fanns inte för femtio år sedan. Då litade vi på varandra och se hur bra det har gått. Allt detta skrivande har nu gjort mig hungrig, jag måste nog skära några skivor av den ekologiska falukorven och lägga dessa på en bit smörat Leksandsbröd. Arrividörchi..!

En sista hälsning från julen

Detta är den sista hälsningen från julen och nu har den nått fram.

Ett fall

Anja föll, det var hårt. Hon låg bra till, hade chans på silver. Åtminstone silver, kanske guld. Nej, inte guld, Vonn låg för långt före. Men så kom fallet. Ett jättehopp på 60 meter som inte gick att korrigera. Jag skrek till, en våldsam smärta skar igenom kroppen. Katten sprang iväg från fåtöljen, hon blev rädd. Alla blev rädda. Det har varit en snöig dag men inte så kallt. Stig Strand säger att störtloppsåkarna borde ha fått ett träningsåk till. Nu visste de inte hur de skulle hantera farten. Har Anjas knä gått sönder? Vilket av dem, höger, vänster? Jag var in på Konsum i Hjorthagen och köpte kanelbullar, sen fikade vi utanför kyrkan. En dam öppnade fönstret och ropade att det låg en vante i snön. Tillhörde den oss? Ja. Kyrkan var stängd. En lapp satt fasttejpad på dörren. Den talade om att konserten var flyttad till kyrksalen som låg på annan plats. Brevbäraren körde flakmoped. Vi flyttade på oss och han tackade. Det är fint i Hjorthagen, en gammal arbetarstadsdel. Medborgarhuset har öppet varje eftermiddag, man kan gå dit och fika eller sitta och prata. Många gånger har jag varit på Myrorna och köpt böcker men inte idag. Plötsligt började kamerans batteriindikator blinka rött. Javisst, även energizerbatterier med litium tar slut med tiden. Men de här har räckt länge, de inköptes i början av januari. Klockan är 21:39, inga nyheter om Anja. Men Vonn vann, det står helt klart. Nu är det nya lopp, kvartsfinaler i damernas sprint. Jag längtar efter damernas stavhopp med Jelena Insinbajeva men det får vänta till i sommar. Snön ligger vit på taken, ännu mer är att vänta. Grannarna har skottat sina tak. Nu har jag läst klart Hammond Innes "Blå isen". Rättvisan segrade och skurkarna fick sina straff, lika enkelt som ABC. Damen på Orkneyöarna är fortfarande försvunnen, inga spår finns efter henne. Hennes katt hette Skye, den är hittad. Två svenskor leder den sista kvartsfinalen, kommentatorerna säger att det kommer att gå vägen. Det gjorde det.

Polska

Replikskifte ur filmen "Flicka utan namn" från 1954:

"Det är polska."
"För mig är det rena latinet."
"Nej, det är polska."

Replikskiftet föranlett av att en av poliserna, Torsten Lilliecrona, slår på radion i den mördade kvinnans lägenhet och märker att en polsk station är inställd.

Ridande polisen

OS-invigningen i lördags var ett stort spektakel (men ett vackert sådant). Bland annat deltog den kanadensiska ridande polisen i sina röda rockar och karaktäristiska hattar. Det är något som är roligt med dessa poliser men jag vet inte vad. Kanske är det rockarna och hattarna, kanske är det något annat. Denna polisstyrka grundades 1873, fotfolket utgörs av ett antal constables och högst upp sitter en commissioner. Mest känd av alla ridande poliser är förstås King, huvudperson i en serie som skapades 1935. På svenska hette den "King vid gränspolisen" men där är översättaren helt ute och cyklar. King var ridande polis och ingenting annat. Till häst jagade han ifatt bovarna hur långt försprång dessa än hade i Kanadas oändliga vildmarker. Ibland sprang han efter dem på snöskor, det var när snön var för djup. Skidor användes aldrig vad jag vill minnas. Nu måste King ha gått i pension för jag har inte sett honom på länge. Vad kan mer sägas? Vintern håller i sig. Utanför fönstret arbetar en talgoxe intensivt med att picka i sig nötter och fågelfrö. Den har sällskap av en stor svart fågel. Är det en koltrast? Ja, det måste vara en sådan. Det gick inget vidare för Jonsson och ACO igår på skidskyttebanan. De sköt bra, skidorna var bra och allt kändes bra, ändå var de långt efter i prislistan. Nu talas det om fiasko och krismöte. F.d. ryskan Kuzmina (numera tävlande för Slovakien) vann. Men det är historia nu. Nästa tävling kommer utan tvivel att gå bättre för de svenska deltagarna. Vi ska ju ta 18 guld eller var det 48? När Anja kommer nersvepande från fjället står till och med King vid Ridande Polisen still. Men det är inte så konstigt. Han åkte ju aldrig skidor och snöskor är det dåligt glid på. Själv ska jag ägna dagen åt att bläddra igenom "Hemmets kokbok" från 1940. Kanske finns där något fint recept på husmanskost som man kan förströ tiden med, vem vet?