Cykeltur

Förr i tiden cyklade man mycket. Man cyklade till jobbet och när sommaren kom blev det cykelsemester med tält och sovsäckar på pakethållarna.
Det var inget konstigt att trampa iväg upp till Dalarna. Några dagar tog det visserligen men ork hade man och den friska luften var gratis.
Tälten slogs upp vid Siljans strand och där satt man sedan på kvällarna och tittade in i solnedgången medan man drack kaffe och åt smörgåsar med rökt fläsk.
Bilden ovan är nog inte tagen vid ett sådant tillfälle utan får mer representera en cykeltur av nöjeskaraktär, kanske en söndagseftermiddag.
Möjligen är man på väg hem från kyrkan.
Det kan också vara en lördagskväll med siktet inställt på dansbanan vid Dragonhagen i Brottby. Karlssons Trio står för dansmusiken och i pausen uppträder en trollkarl.
Ärligt talat kan bilden vara tagen när-och var som helst. Det är min moster som cyklar först och hon mins inte de närmare omständigheterna, bara att det var roligt att komma iväg på en cykeltur.
Min första cykel var en Rex, cyklarnas konung. Om man satte fast en kartongbit så att den slog mot ekrarna, gick cykeln mycket fortare. Det var som om den blev trimmad.
Crescent var en tuff cykel som många ville ha. Monark ville man inte ha för den var gjord av "papper och bark".
Växlar ville man gärna ha. På den tiden fanns det bara tre. Racercyklarna hade förstås fler men de spelade i en annan division, där hörde inte jag hemma.
I fredags kände jag mig förkyld, igår var det bättre. Idag är jag dålig igen. Jag är inte dålig, jag är bara inbillningssjuk. När jag nyser tror jag att jag har influensa.
Jag läser Alan Silitoes klassiska roman "Saturday night and sunday morning". Huvudpersonen, Arthur Seaton som jobbar just på en cykelfabrik i Nottingham, har precis blivit uppspöad av två torpeder eftersom han i smyg träffar gifta kvinnor när deras män är borta.
Torpederna har jagat honom hela hösten och strax före jul slår de till.
Jag har säkert influensa. Jag har lite ont i huvudet också.
När jag har läst klart den här boken, ska jag fortsätta med samme författares "Birthday" som är en slags fortsättning många år efteråt.
När man läser en bok på t.ex. engelska, får man lära sig många nya ord och uttryck. "Get a sub from the gaffer" betyder att få ett förskott av basen. Det har man kanske inte så stor användning för som turist i Albions rike men det kan ju vara roligt att veta.
Nu blir det inget mer skrivet på det här blogginlägget, jag ska nämligen gå till köket och mosa ihop kålrötter, morötter och potatis till ett härligt rotmos.
Till detta serveras förstås fläsklägg. Härligt!

Söndag 30 januari

När jag startar min lilla EEE PC står det över hela skärmen: Connection refused, kill it. Detta inträffar varje gång. Sedan startar den i alla fall.
Idag är det söndag. I Midsomer smyger någon omkring i buskarna. Denne någon har en hemsk mask för ansiktet. Vad som kommer att hända står helt klart.
Ond bråd död väntar bakom hörnet.
Gammalt hat väcks till liv, känslorna stiger som rök mot himlen. Svart hat, svart rök.
Tror du på spöken? frågar någon.
Det finns alltid en logisk förklaring, svarar sergeant Jones.
Finns det?
Vädret har varit milt de senaste dagarna, temperaturen har hållit sig runt nollstrecket. Ingen mer snö har synts till.
Hur mår du? frågar Jones.
Bra tills du kom, svarar kvinnan (fotografen) och börjar gråta.
Hemligheter lurar i vassen, inte bara gammelgäddan. Man kunde inte tro att den kvinnliga fotografen var inblandad i ett fruktansvärt brott begånget 20 år tidigare men det var hon.
En av mina nya favoritfilmer är "Främlingen från skyn" från 1956. Huvudrollerna spelas av Marianne Bengtsson och Alf Kjellin, Rolf Husberg har regisserat. Filmen bygger på Linda Rays roman "Kurirplan nödlandar".
Speciellt tycker jag att första delen av filmen är bra, man kan säga ända tills dess Lo (M.Bengtsson), stiger på tåget för att försöka hitta fallskärmsmannen som ingen tror på att hon har sett landa ute på myren.
Fallskärmsmannen är i sin tur ute efter de två flyktingar som var med på det nödlandande planet. Det rör sig om politiska förvecklingar på hög nivå.
Den andra delen, när de är på tåget och i gjuteriet, är i och för sig också bra.
I höstas spelade jag in filmen på video, sedan fick jag den på DVD i julklapp.
Jag kan se den om och om igen. Arne Källerud och Georg Funkquist spelar två handelsresande, det gör de bra. Fallskärmsmannen spelas av Günther Hüttmann. Sif Ruud är också med.
Günther Hüttmann var tysk och levde mellan 1927 0ch 2008.
De flesta som är med i filmen är döda nu, dock ej Sif Ruud som lever. Människorna på bilden ovan är också döda förutom flickan i mitten i bakre raden, det är min moster och henne besökte vi idag. Hon bjöd på kaffe och sockerkaka.
Det smakade utomordentligt gott.