Annat också

Men vi måste ju ha haft annat också, blommor till exempel. Mestadels var det pelargoner i olika färger. De stod förstås i fönstren. På väggarna i rummet hängde fler tavlor. De hade min morbror Kalle målat. Han ramade in dem själv och signerade. Egentligen var han svetsare. Fler prydnadsföremål - en barometer och så en termometer utformad som en nyckel. Tillvaron är uppbyggd av små detaljer. En del är så små och triviala att man knappt märker dem men de kan få en avgörande betydelse femtio år efteråt.

Hemma i vårat hus

Ja, det var förstås inte vårt hus heller. Det ägdes av gården, det vill säga av storpampen i Djursholm men det var ju bussigt att vi fick bo där. Det var annars ett fint litet hus. Man gick uppför en yttertrappa och kom då in i farstun. Där är inte jag född, jag föddes på S:t Eriks sjukhus i Stockholm (det har jag visst skrivit tidigare). Från farstun steg man in i köket och såg då diskbänken till vänster och järnspisen snett fram till höger. Bortom spisen fanns skafferiet som var ett eget litet rum. Därifrån kunde man ta sig upp på vinden genom att använda sig av en brant trappa. På vinden var det kallt och mörkt utom på sommaren då det var ljust och varmt. Vi backar ner i köket igen. Där fanns ett fåtal möbler; ett bord, en soffa och några stolar. På väggen hängde en klocka. För att komma in i rummet tog man till höger vid köksdörren. Vi kallade det för "rummet", vardagsrum var inte uppfunna på den tiden, åtminstone inte hos oss. I rummet fanns en kakelugn, en byrå, ett mahognyskåp för finporslinet, en bäddsoffa, en radio på en träpall, ett skrivbord och två stolar. Där fanns också en garderob. Över soffan hängde en havsörnstavla och på väggen mitt emot hängde en stor klocka med pendel och lod. På kvällarna satt vi i rummet och lyssnade på radions utsändningar. Radion var en Nornan och hade uttag för grammofon baktill men vi hade ingen sådan. Programmen som utsändes var höjdare som "Räkna med bråk" med Carl-Gustaf & Arne och "Lilla Fridolf och jag" med Douglas Håge & Hjördis Pettersson. Ibland stekte vi äpplen i kakelugnen. Den höll värmen ända till morgonen. Man kan ju tycka att det var en fattig tillvaro som vi hade men det tycker inte jag. Jag tycker att den var rik.

Hemma på våran gård

Så här såg det ut på vår gård: en stor ladugård, en maskinhall, ett mejeri som senare blev äppelmusteri, en byggnad med två lägenheter ovanpå och garage under, ett pumphus, några odefinierade uthus, ett hönshus, en villa där befallningsmannen bodde, en villa där ladugårdsförmannen bodde på nedre plan och en familj som hette Jansson på övre plan, ute på åkern ytterligare ett pumphus, lite längre bort ett svinhus som brann upp och slutligen en såg där stora timmerstockar blev smala plankor. Vid sågen fast på andra sidan grusvägen, låg ett område där träribbor målade i olika färger satt uppspikade på ramar (man testade färgens hållbarhet). Det sista hade inget med gården att göra, det var en inhyrd verksamhet. Nu har jag glömt vårt hus, det låg uppe i skogsbrynet och var rött med vita knutar. Till sist måste påpekas att det naturligtvis inte var vår gård eftersom den ägdes av en storpamp från Djursholm som aldrig satte sin fot där men jag antar att han hade daglig telefonkontakt med befallningsmannen.

Tillägg till ubåtsfilm

Ubåtsfilm på TV

Högklassig spänning mitt på blanka söndagsförmiddagen - ska den lilla ubåten med sin besättning lyckats utföra sitt uppdrag och återvända hem utan förluster? Ja, hela operationen går utmärkt bra. Det stod förstås i manuskriptet att det skulle gå bra men det är ändå bra när det går bra. Precis som det är i verkliga livet.