Mer skrivet i böcker

I Se, döden på dig väntar av Maria Lang har Gösta Lindahl skrivit sitt namn med blyerts och lagt till "Julen 1955". Vem var han och var kom han ifrån? Det är en fråga som tyvärr måste lämnas obesvarad. Gösta har behållit sin hemlighet livet igenom.

Vid Drottningholmskiosken

Denna bild togs en varm sommardag i slutet av 1950-talet. Kanske var det under den oerhört varma sommaren 1959, jag kommer faktiskt inte ihåg. Bilden föreställer min morfar som halsar en läsk framför kiosken i Drottningholm. Vi åkte dit med båt, det var en familjeutflykt. Jag hade med mig min Agfa Isola I för 120-film och naturligtvis skulle den användas. Man fick tolv bilder på varje rulle, stora fina negativ som faktiskt tåldes att dra upp trots kamerans enkla kvalitet. Många tror att den vitklädda kvinnan i bakgrunden är min moster Maja från Gustavsberg men det vill jag bestämt förneka även om vissa likheter finns dem emellan. Maja och hennes man Johan var inte ens med på utflykten. Efter några timmars vistelse vid Drottningholm åkte vi hem igen och dagen kunde läggas in i minnenas arkiv, varifrån den nu tillfälligt hämtats ut.

Tre restauranger som jag vill besöka

1. Järnvägens personalmatsal i Poznan.
2. Maskinisternas bar vid lokstallet i Wolsztyn.
3. Den enda som jag faktiskt har besökt men glömt namnet på. Den låg i Eskilstuna och det var där som jag åt ugnsstekt falukorv för första gången. Senapsgratinerad var den också. Med potatismos. Gudomligt gott!

Där jag aldrig fick göra lumpen

Det var här som jag aldrig fick göra lumpen, på F2 i Hägernäs. Det regementet är förstås nerlagt sedan många år och som synes skälver nu även denna återstående logementsbyggnad i dödsryckningar. Här rivs för att få plats för andra byggnationer med icke militäriskt innehåll. Som sagt, flygsoldat blev jag inte. Däremot ingenjörssoldat. Vi fick lära oss bygga broar, inte mellan människor för att främja världsfreden utan över åar och andra mindre vattendrag. Vi byggde också pontonfärjor som vi tog oss över Dalälven med. Där åkte vi mycket fram och tillbaka.

En intressant resa

Idag gjorde jag en intressant resa. Jag började med att åka Väsbyvägen från Vallentuna i riktning mot Upplands-Väsby. Där svängde jag höger och kom på så vis ut på motorvägen i norrgående körfält. Vid Arlandaavfarten blev det en ny högersväng och efter en stund var jag ute på den lilla vägen som leder förbi Benstocken och går vidare mot Rosersberg. Strax efter Skoby står en skylt som hänvisar resenären mot Skånela, där gjorde jag en vänstersväng. Efter ca. 5 kilometer var det dags att ta höger ut på Almungevägen, fast om man ska till Almunge är det vänstersväng som gäller. Nästa skylt talade om åt vilket håll Markim låg och jag följde den uppmaningen. Det tog bara två, tre minuter så var jag framme vid skylten som pekar mot Vallentuna och ditåt for jag förstås. Vägen var smal men i kurvorna gick det bra att mötas. Jag passerade det numera rivna hus där ett mord en gång begicks och vips var jag åter ute på Väsbyvägen efter en vänstersväng i Granakorset. Hemma igen efter ca...ja, jag tog faktiskt inte tid men det var en mycket spännande och stimulerande resa som jag gjorde denna söndagseftermiddag.

Ytterligare skrivet i böcker

På försättsbladet till "Buffalo Bill" av William F Cody står skrivet med kulspetsbläck:

Bokpremium till Rikard Christensson, Norrköping d. 9/6 1967.

Hoppas att han hade stort nöje av boken och att det gick bra för honom fortsättningsvis i livet.