800

Detta inlägg har nummer 800. Är det "hit men inte längre"?

Jag ser VM-finalen i fotboll. Det är den sista matchen. När den första spelades befann vi oss i Österrike.
Jag tycker alltid bäst om VM i början, när alla möjligheter fortfarande finns kvar, när alla lag kan vinna, åtminstone i teorin.
Spaniens förbundskapten heter Vicente del Bosque. Han är väldigt lik förra ägaren till Sörgårdens pizzeria i Vallentuna.
Portugals f.d. coach, Scolari, är märkvärdigt lik Gene Hackman.
En av spelarna i Paraguays lag har en enastående likhet med TV-kocken Per Morberg.
Hollands andretränare (?) Frank de Boer är lite lik Steven Seagal. Då måste tvillingbrodern Ronald de Boer också vara det.
Ute är det svinhett. Inne likaså. Men i Johannesburg har man jackorna på.
Robben ramlar hela tiden. Han snubblar sig fram.
Under sin resa till Shetlandsöarna 1988, satt Orkneyförfattaren George Mackay Brown mest i sina vänners bil och skrev dikter. Prosadikter.
Han hade svårt för nya människor och nya miljöer.
Nu sitter jag också och skriver i en anteckningsbok. Papperet är syrafritt och åldersresistent.
Holland spelar aggressivt och disciplinerat. Det säger Glenn Strömberg. Jag borde titta på matchen istället för att göra idiotiska anteckningar.
Offside!
Snejder vrider sig i smärta.
Hittills har finalen karaktäriserats av smutsigt spel. De gula korten flyger i luften som fjärilar.
del Bosque tuggar tuggummi.
Nu fläktar det lite. Det känns som att få en kall oas hälld över sig.
På TV2 visas en film om Ingmar Bergman och hans "hushållerska" Anita Haglöf. Bergman kunde vara trevlig men ibland var han som en djävul.
Holländarna spelar hårt och hänsynslöst. Det innebär naturligtvis ingen kategorisering av hela det holländska folket.
Nu en karatespark rakt i bröstet på en spanjor, borde ha varit rött kort.
Bergman må ha varit en stor konstnär men människor i verkliga livet förstod han sig inte på.
Pedro går ut, Jesus Navas (herre Gud) kommer in. Vi är nu i slutet av matchen.
Och så går det som det går - i 117:e minuten gör Iniesta mål, en kort stund senare är Spanien världsmästare.
Vicente del Bosque beslutar snabbt att bjuda alla på pizza på Sörgårdens pizzeria.
Egentligen är inte tvillingarna de Boer så lika Steven Seagal. Det var bara som jag tyckte när jag såg Frank de Boer rakt framifrån.
Varför är det så kallt i Johannesburg? Det är vinter där. Den spanska drottningen reser sig upp och jublar. Hon är jätteglad.
Otroligt att de har en kung och en drottning i Spanien, det tänker man inte på. De syns inte så ofta men de finns där ändå.
Ingmar Bergman dog 2007. När vi fick veta nyheten hade vi precis tagit in på ett hotell i Uddevalla. Jag har glömt namnet men det ligger mitt emot järnvägsstationen (lite snett emot). Man trodde nästan att IB var odödlig. Det fanns ingen tanke på att han kunde dö, det fanns inte på världskartan.
På kvällen åkte vi till Färgelanda och köpte korv med mos. Det var en härlig sommarkväll. Vi satt ute och åt.
Hotellet var fint men det luktade mögel i duschen. Det verkade inte som om det fanns någon ventilation i just det utrymmet.
Bilen som vi färdades i var hyrd på Statoil. Föga diskret skrek den ut detta faktum.
Det var bara tre år sen men känns som längre.
Tiden är sådan, den är ingenting. Eller allting.
Frånsett det - Spanien är världsmästare i fotboll. Grattis!
Nu väntar vi bara på att Isinbajeva åter ska börja hoppa stav. Det är någonting att vänta på.