lördag, oktober 25, 2008

Minne från Svinesundsbron



Detta var, trodde jag, ett minne från Svinesundsbron men så kom jag på att nästa bild på rullen visade Tjörnbron, den som blev påseglad av Star Clipper 1980, vilket alltså måste innebära att det är den bron som vi står på och inte Svinesundsbron. Dessutom har jag inget som helst minne av att jag någonsin besökt Svinesund. Året är 1960 och vi står där och tittar in i min Agfa Isola 1 som inköptes året innan på Mobergs Fotoaffär i Roslags-Näsby för 36 kronor. Den gav stora, härliga 6x6 negativ som Moberg själv framkallade och kopierade i sitt lilla kyffe till mörkrum innanför butiken. Denna butik övertogs så småningom av Lasse Hillring, legendarisk sportaffärsinnehavare i RN. Det var hos honom man köpte ishockeyklubbor och isoleringsband att linda om bladet. Nu är han också borta. Vad finns det egentligen kvar?

Gasljus

Uttröttad efter fyra turer med skottkärran till containern, sjunker jag ner i fåtöljen och bläddrar på måfå i Gunnar Hardings diktsamling "Gasljus": Hur kom jag hit till detta landskap dit ingen har tillträde utom jag själv? Dikten handlar om Agatha Christies mystiska försvinnande i Sussex 1926, en gåta som fascinerat många sedan dess. Tolv dygn var hon borta och återkom sedan som om ingenting hänt. Förklaringen lär vara den att hon tillbringade de tolv dagarna på ett hotell, drabbad av total minnesförlust efter en depression. Den medicinska termen är "fugue state" som Andrew Norman beskriver den i sin bok "The Finished Portrait". AC var så långt borta från sig själv att hon inte ens kände igen sitt eget porträtt i tidningen. Nåväl, minnet kom tillbaka så småningom och Agatha kunde skriva ytterligare 72 kriminalromaner fram till sin död 1976. Nu måste jag tyvärr lägga ifrån mig "Gasljus". Det är dags för fler turer till containern. Hoppas jag hittar tillbaka hem. Annars återfinns jag på Sporthotellet vid Vallentuna IP.

fredag, oktober 24, 2008

Onkel Abe



Och här sitter onkel Abe och njuter av solen på Bahamas den 14 maj 1969. Vädret verkar i och för sig inte ha varit det bästa med tanke på Abes klädsel men frånsett det, kan han ha haft en aning om att han 39 år senare skulle hamna på denna blogg? Nej, det är väl inte troligt. Om sin bloggmedverkan lever han turligt nog i ovisshet.

torsdag, oktober 23, 2008

Minne från Bäckefors

Ett svagt minne som plötsligt växte sig starkare i tisdags kväll - en regndimmig sommarkväll i början på 1960-talet, en järnvägsövergång i Bäckefors, signalerna blinkar och bommarna går ner. Det är en rälsbuss som sakta glider fram med upplysta fönster, långsamt skjuter den dimman framför sig och försvinner sedan bort längs spåret. Det är ett starkt minne som förut var svagt, nu kommer jag aldrig att låta det försvinna in i dimman.

tisdag, oktober 21, 2008

Båtarna



Båtarna har dragit något gammalt över sig. De är insvepta i höstens täcke. Nu drömmer de om öppna fjärdar, lågsniffande måsar och klippor som det går att steka ägg på (det går ju visserligen inte men man kan alltid låtsas). Jag vet faktiskt inte varför jag skriver det här eftersom jag varken är intresserad av båtar eller hav men visst är det något sorgset över dessa herrar och damer som vilar bakom den fladdrande plasten. Det är en sorgsen känsla. Snart fryser den till is bara för att åter tinas upp om några månader. Som livet självt. Ja, kanske det.

Svante Foerster

Svante Foerster var en fin författare. Han skrev dikter om allt möjligt, t.ex om Torshälla och om att åka spårvagn hem till Söder. Han skrev också en dikt om svenska fältmarskalkar. Den inleds med Jacob De La Gardie 1609 och avslutas med Johan Aug. Sandels 1824. Det är en utmärkt dikt tycker jag. I en annan befinner han sig vid Grönlands södra udde och drabbas där av hemlängtan. Bland annat vill han hem till Konsum och LO men även till kungen som ju då 1966 hette Gustav VI Adolf. Ja, Svante Foerster skrev faktiskt dikter som ingen annan. En kort sådan heter "Kommunaldikt från Stockholm":

Hållplatsen Sturegatan flyttas till Sturegatan och benämnes Valhallavägen.

Så kunde det gå till i Stockholm på 60-talet. Nu skulle aldrig något sådant kunna hända. Och visst längtar man till Konsum. Det riktiga alltså, inte Coop.