Centrum

En gång i tiden var det här "centrum", kanske inte i världen och kanske inte heller i Täby men definitivt i Roslags-Näsby. Det byggdes i mitten av 1950-talet och då tyckte man att bondlandet blivit förvandlat till storstad. Där fanns en guldsmedsaffär, en möbelaffär, ett apotek, ett postkontor, en tobaksaffär, ett konditori (Fribergs) och en bosättningsaffär (Lernes). Där fanns också Mobergs Foto, en blomsteraffär och ett Konsum som faktiskt ligger kvar på samma ställe än i dag så säg inte att den kooperativa rörelsen saknar kraft för det gör den inte. Ovanpå svävade Täby Folkbibliotek som en kunskapens Zeppelinare där man kunde få reda på hur andra människor på vårt klot levde sina liv. Vi var mycket stolta över vårt centrum. Där fanns ju allt. En sak fattades dock, det var Systembolaget. Närmaste sådant fanns på Roslagsgatan inne i Stockholm. Dit åkte min morfar en gång i månaden för att inhandla nödvändiga varor. Det gjorde han ända tills mormor sa ifrån att nu fick det vara slut med de här brännvinsresorna och då slutade han. Till Täby kom Systembolaget 1967, först till en provisorisk lokal på Kanalvägen och året därpå till det nybyggda Täby Centrum. Då var hela bilden komplett.

Västra Frölunda

Överfurir Lindh tyckte också om ishockey. Som göteborgare var förstås hans favoritlag Västra Frölunda. Ni hörde väl: Västra Frölunda! Det här larvet med Frölunda Indians fanns inte ens på drömstadiet säsongen 68 - 69. Hur tror ni att det går för Frölunda i år? frågade Lindh oss när vi satt framför tältkaminen och försökte få liv i frusna lemmar. Lindh var en sympatisk kille. Det var nästan som att han var en av oss men bara nästan, han var ju trots allt överfurir. På repmånaden fem år senare hade han blivit fanjunkare och vad han är nu vet jag inte. Kanske pensionär med rätt att heja på Västra Frölunda. Hoppas det.

Överfurir Lindh

Kalla, blåsiga morgnar, som den här, är det bäst att låta bli tvättning och rakning. Det sa överfurir Lindh till oss när vi stod uppställda på kaserngården inför ytterligare en av många utflykter ut på Järvafältet. Han visste vad han sa för han hade varit ute många kalla, blåsiga morgnar. Dessutom var han överfurir. Och göteborgare. Men det kanske inte har så stor betydelse varifrån man kommer. Huvudsaken är att man låter bli tvättning och rakning när luften är fylld av kringflygande, iskalla småspikar.

Sjön har lagt sig

Det har den faktiskt gjort. Det är mycket vackert med en nylagd sjö (i det här fallet är det Vallentunasjön). Snart kommer skridskoåkarna att krylla på isen. Ungefär samtidigt åt jag en macka från Roslagsbröd i Gimo och bet av en tand. Inifrån räknat är det den tredje tanden på vänster sida i nederkäken. Den skulle möjligen ha behövt läggas på is men det var för sent, den var redan död.