9 oktober

Den 9 oktober 1920 föddes min mamma. Hon skulle alltså idag ha fyllt 90 år. Tyvärr gick hon bort i augusti 2006 men hennes liv blev ändå långt och innehållsrikt.
Efter avslutad skolgång tog hon som så många andra landsortsbarn, bussen in till Stockholm där jobb som hembiträde hos olika familjer väntade, det var i mitten av 1930-talet. Långa och slitsamma arbetsdagar men tjänstgöringsbetygens vitsord blev alltid mycket goda.
Senare arbetsplatser var Södersjukhusets kök samt Norrmalms Livs på Odengatan. Nu är den en helt vanlig ICA-butik men då ansågs den som mycket exklusiv med många av dåtidens kändisar som kunder, Hasse Ekman och Eva Henning var några.
Som mycket liten minns jag ett besök i affären. Hur liten kan jag ha varit? Tre-fyra år? En av mammas arbetskamrater kallades "Nejan", Fredlund hette en annan.
Men det här ska inte bli någon levnadsteckning över min mor.
Kort sagt fick hon en plötslig stroke (det brukar de alltid vara) för fyra år sedan. Det var på en lördagsmorgon, natten till onsdagen veckan därpå dog hon lugnt och stilla.
Jag vill gärna tänka mig att hon gick upp till Jarlaplan och tog bussen hem till Brottby där resten av familjen väntade.
Nu finns bara min moster kvar av en familj på åtta personer. Hon är född 1927. Hennes syskon var födda 1913, 1918, 1920, 1923 och 1925.
Mormor och morfar föddes 1892 resp. 1894.
Vid lunchtid åkte jag ner till minneslunden på Vallentuna kyrkogård och tände ett ljus. Det var vackert och stilla därnere.
De röda och bruna löven singlade ner mot marken. Vatteninstallationen porlade fridfullt.
Jag hade köpt ljuset och en tändare på COOP. På grund av lätt blåst fick jag göra några försök innan veken brann.
Massor av blommor fanns i minneslunden men inga andra ljus. Säkert kommer mammas att brinna över natten, hoppas det i alla fall.
I utkanten av kyrkogården promenerade folk med sina hundar. Det var en utomordentligt vacker dag.
Inne i bilen igen kom jag på att jag glömt köpa ris, långkornigt, parboiled. Det behövdes dock inte, vi hade hemma i en påse som stod längst in i skafferiet.
Hösten har hastigt skjutit fart de senaste dagarna.
Igår var jag i Örsundsbro (bilden). På vägen hem blev det ett stopp vid Skogstibble kyrka. Här är man inte så ofta. Dörren stod öppen, vi klev in. Bakom altaret höll vaktmästaren på med förberedelser inför söndagens högmässa.
Han berättade att även Ålands kyrka tillhörde hans arbetsområde. Trakterna runt Uppsala rymmer för övrigt fler internationella namn - Danmark, Paris, Österrike.
Skogstibble kyrka är en av landets äldsta.
Dopfunten är gjord i sandsten från Gotland.
Kyrkoherden bor i Vänge. Den siste som bodde i Skogstibble hette Arnold Lövgren.
Tidigare hette Vänge Brunna. En av mina lumparkompisar var därifrån, hans far drev en livsmedelsaffär. Det var i den som det spökade i ett avsnitt av "Det okända" för några år sen. Tydligen var det handelsmannen själv som "gick igen".
Egentligen hade jag tänkt skriva om stavhoppets historia i det här inlägget. Min inledning var tänkt som följer: Människan har i alla tider hoppat stav över hinder i naturen som åar och andra vattendrag.
I tävlingssammanhang var de första stavarna av spänstig bambu, därefter kom stålstaven och därefter den av glasfiber.
Den sista gjorde att man kunde komma upp på allt högre höjder. Bubka har fortfarande världsrekordet på 6.14.
Exakt 59 cm. lägre hoppade Kjell Isaksson 1972, det var då världsrekord.
Men jag ska inte skriva om stavhoppets historia, det kanske inte intresserar så många.
Ytterligare stopp på vägen hem: Marielunds station på linjen Uppsala Ö - Faringe samt COOP Nära i Almunge.
Där var det provsmakning av danskt rågbröd bakat av Upplandsbagaren. Mycket gott men jag mindes i samma ögonblick upplandskubben som fanns i min barndom. Det var ett bröd av speciell karaktär eftersom det inte gräddades i ugn utan kokades på spisen. Från början bakades det i ett litet bageri på Lilla Essingen, detta lades ner 1978. Stockholmsbagaren tog över ruljangsen som i sin tur överlämnade kastrullerna till Skogaholms som snabbt lade ner hela klabbet.
Troligen var inte efterfrågan så stor.
Nu får den som kan och vill baka själv. Damen som skötte provsmakningen berättade att man i Almunge hembygdsförening brukade göra en sats till varje jul. Själv var hon dock inte så förtjust i "kubben".
Brödet går att köpa från gårdsbageriet i Syding Ösby utanför Alunda (endast på beställning). Även Café Linné i Uppsala har tagit upp det för tillverkning.
En avslutande promenad ner till Almunge järnvägsstation; 89 km från Stockholm och 25 km från Uppsala.
På somrarna brukar det vara kafé i huset. En gång drack jag kaffe där, det var riktigt gott. I maj börjar tågen rulla igen.
Kjell Isaksson har efter stavhoppskarriären börjat spela bowling, där tillhör han eliten. Men det ska jag inte skriva nu, det får bli nästa gång.