Ingen fara

Sverige har kollapsat. Leve Sverige. Men snart får ballongen ny luft. Det är helt enkelt ingen fara.

Spökhuset

Någon befann sig i huset, och denna någon hade kommit ända upp i trappan utan att pojkarna märkt något!
Plötsligt lystes dörrspringan upp av ett skarpt ljussken. Det varade bara en kort sekund, lampan som glimmat till slocknade genast.

Ur "Spökhuset" av Swen Wernström

Vid Rosersbergs brygga

Minimalistiskt. Avskalat. Tid ca. 11.45. Fyra tyska turister gick ut på bryggan för att beundra utsikten över Mälaren. De sa "sehr schön". Och vi svarade förstås "ja, man ser sjön". Nej, de sa ingenting alls. Inte till oss, bara till varandra. De samtalade lågmält på tyska. Efter en stund gick de därifrån. Vi åt baguetter med olika fyllningar och drack päron-MER. Det var en härlig och minimalistiskt avskalad stund vid Rosersbergs brygga.

Trassligt

En tilltrasslad situation på Täby Galopp just i kväll.

I juletid

Till jularna köpte vi alltid en kvarts gris hos Totties livs som låg i Roslags-Näsby. Tottie själv brukade leverera grisen i sin skåpbil. Han var en handelsman av den gamla sorten. Nu finns bara handelsmän av den nya sorten. Av grisen tillverkades diverse juldelikatesser som syltor, bog och en slags pölsa som kallades råggryn. Det sista var en mycket fet anrättning men var det jul så var det. Jag skriver detta med anledning av att det snart är midsommar. Jag tycker nämligen att det är väldigt roligt när vissa människor på midsommarafton skämtsamt förmedlar nyheten att "nu är det bara ett halvår kvar till jul". De som lyssnar brukar bli så förbannade då.

Kaffe & mazarin

En regnig eftermiddag men ändå trevlig därför att vi gick in på Brottby Café och tog en kaffe och mazarin. Mer behövs inte för att tillvaron ska kännas acceptabel.

Regn

Det har regnat i mer än ett dygn och regnet kommer visst att fortsätta i ytterligare ett dygn. Vad säger man om det? Tja, man slipper ju grilla i alla fall och det känns rätt skönt.

Examen

I fredags var det examen i många skolor landet runt vilket onekligen förde tankarna till ens egna skolavslutningar långt borta i ett evigt grönskande 1950-tal. Där stod man vattenkammad, iförd nystruken skjorta och nypressade byxor och sjöng en för högtidligheten lämplig sång, till exempel "Den blomstertid nu kommer", möjligen även "Nu grönskar det...". Det kunde också hända att man framförde små skådespel eller deklamerade verser. Följande lilla dikt framfördes med känsla och inlevelse av eleven T.Eriksson vid klass 1b:s examen i Näsby Folkskola (nuvarande Ytterbyskolan) i juni 1957:

Hör göken gal i hagen
koko
Den gal mest hela dagen
koko
Den gal så grant i sol och vår
att den nog snart en fästmö får
koko koko koko

Att förvränga diktens tredje rad till Den har så ont i magen, var det aldrig tal om. Vi var alldeles för väluppfostrade för att slira ner i såna diken.