Kurs i att inte gå vilse

Jag har inte skrivit något på länge, det har tagit emot. För några dagar sedan var jag igång med att författa en drapa om det hårda, för att inte säga stenhårda livet. Det är alltså när livet blir outhärdligt hårt att leva som när man glömt köpa mjölk till kaffet eller när fjärrkontrollen till TVn går sönder. "Tough shit" som man säger i andra delar av världen. Vi säger ju inte så. Vi kanske säger "det var som den" eller använder något annat liknande kraftuttryck men så föll det sig så att jag råka trycka bort allt det som jag skrivit genom en klumpig manöver vilket medförde en total kraftlöshet i flera dagar. Jag kom helt enkelt inte igång igen förrän nu! Tänk er en sorts "överlevnadskurs" där läraren på ett oerhört kunnigt och pedagogiskt sätt lär ut hur man ska agera när man gått vilse - ta det lugnt, sitta ner en stund, dricka lite, använda klockan som kompass (har man en riktig kompass använder man förstås den), försöka lista ut på kartan var man befinner sig, inte gå i cirklar, etc, etc. Efter någon timme visar det sig dock att kursdeltagarna med läraren i spetsen, gått vilse på riktigt och vad gör då den store skogsmullemästaren? Jo, han börjar skrika, häller ut vattnet av misstag, tappar kartan, rusar omkring i allt vidare cirklar för att slutligen helt försvinna mellan träden som jagad av osaliga andar. Jag började skratta högt när jag tänkte på den här situationen. Den var helt enkelt fruktansvärt rolig.