Snökanonen

Fruktansvärt kallt i morse, minus 17-18 grader, minus 23 sa de som ville vara värst och det var de ju också. På den öppna Ormstarakan visade termometern minus 21 men jag höll hårt i ratten och styrde rakt fram. Uppe vid Ishallen hade tempen stigit till minus 16 och där höll den sig längs hela Arningeleden.

Det talades i radion om "snökanonen". Tydligen hade den riktat in sig mot oss österifrån, vid lunchtid skulle beskjutningen börja.

Vid 11-tiden åkte vi längs Drakskeppsvägen i Viggbyholm och såg då hur de grå snömolnen närmade sig över Värtan. En stund senare började flingorna falla.
Men beskjutningen blev inte så allvarlig. Snön föll av och till. Ibland tätnade den, ibland tittade solen fram. Man blev nästan besviken över den bristande intensiteten i snöandet. Kanske blir det värre under natten, någon sa just det på Facebook.
Och Björn Skifs sa det för länge sedan.
Snart vet förresten ingen vem Lennart Hyland var. Farbror "Schven" är redan bortglömd av de flesta. Liksom Egon Kjerrman och Skogekär Bergbo. Den senare skrev dikter på 1600-talet så det är kanske inte så konstigt. Egentligen hette han Gustaf Rosenhane (tror man åtminstone). Egon Kjerrman hette verkligen Egon Kjerrman och ledde allsången på Skansen 1956 - 1966. Som mellannamn hade han Napoleon. Det är ju ganska roligt.
Lika roligt är det om snön uteblir i natt. Kanske gör den det.
Jag tycker att vi har fått vårt för i år, vi behöver inte mer.