På baksidan finns det en trädgård

Året är 1983, månaden september, platsen grekiska Kos och på baksidan av detta hus fanns det verkligen en trädgård. Men den gick jag aldrig in i. Jag hade andra planer. Jag skulle köpa en två dagar gammal Dagens Nyheter och läsa platsannonserna. Året därpå hade jag nytt jobb som jag i princip har hållit fast vid sedan dess. Vilken tur att jag inte stack in näsan i den där trädgården. Vad hade väl då kunnat hända? Säkert inget bra i alla fall.

Socitetshuset

Jag sprang hem från skolan för att inte missa reprisen av TV-serien "Socitetshuset", som visades på eftermiddagarna. Svenska deckare var nytt på TV vid den här tiden. "Halsduken" var först tror jag och därefter kom "Socitetshuset". I den första serien spelade Lars Ekborg huvudrollen som kommissarie Yates. En av de misstänkta verkade så fruktansvärt skyldig att man snart förstod att han måste vara oskyldig. Den andra serien, den som jag rusade hem för att se, kommer jag överhuvudtaget inte ihåg någonting av. Däremot minns jag att före utsändningen visades "Träna med TV" med Bengt Bedrup och Gun Hägglund. Det tittade man också på samtidigt som man otåligt sneglade på klockan, man ville ju att tiden skulle gå lite fortare. Det här var 1963. Tiden går fort när man har roligt.

Churchills begravning

Jag minns W S Churchills begravning. Den sändes på TV 1965. I svartvitt naturligtvis, dels för att det inte fanns färg-TV, dels för att begravningar passar bäst i gråskala. Jag vet inte varför jag tittade på Churchills begravning. Kanske var det för att TV fortfarande var en så stor sensation att man tittade på allt. Till och med testbilden tittade man på. Den var fin.

Något tar slut

Här är det något som har tagit slut. Vad det än är så är det inte bloggen i alla fall för den fortsätter ytterligare några varv runt jorden. Bara så att ni vet.

Sommarens sista dag

Idag är det den 31 augusti. Möjligen är det sommarens sista dag. Vi var till Plantagen och köpte två barrväxter. De ska stå på framsidan i snygga krukor. Det kan förstås bli fina dagar även i september. Ja, ända in i oktober för all del men då är det inte sommar. Då har redan Karlfeldt tutat länge i höstens horn. Det är en vacker men sorgsen melodi som hörs över landskapet. Snart börjar löven falla. De singlar sakta ner mot marken. Det är som på en skolplansch från 1950-talet. Var är alla gamla skolplanscher? De är inlåsta i ett skolplanschförråd. Nyckeln har slängts bort av en argsint vaktmästare. Nu tutas det väldigt i höstens horn. Det är Erik Axel som fått frispel. När han slutar är det vinter. Men dit är det långt för än är det bara sommarens sista dag.