Fox on the run

Vi sitter på ett fik inne i Stockholm, det är under lumpartiden. Det är jag, Kurre och Hansson, vi ligger vid samma pluton. Vid varje bord finns möjlighet att välja musik från en jukebox. Någon av oss, jag minns inte vem, lägger i en slant och trycker på "Fox on the run" med Manfred Mann. I samma ögonblick kommer en kille och frågar på engelska om han får slå sig ner. Javisst, svarar vi och frågar om han är från England. Nej, det är han inte och inte från USA heller. Han är från Jugoslavien. Hur är det där då, undrar vi. Där regerar marskalk Tito, säger han. Hurdan är Tito då, frågar vi. Han är en "Fox on the run", säger jugoslaven och pekar på jukeboxens högtalare. Å fan, säger vi och avslutar vårt kaffe. Vi har lite bråttom eftersom vi måste vara innanför grindarna senast 22.30. Hela vägen till bussen diskuterar vi om det är bra eller dåligt att vara en räv på flykten och om hur den här jugoslaven förhåller sig till Tito, är han för eller emot. Vi kommer några minuter för sent till vakten. Nu har ni en jävla tur att det är jag som står här och att jag är så jävla snäll som låter er komma igenom, säger vaktkillen. Han heter Filip och är från Västerås. Bussigt, säger vi och springer upp till kasernen. Nästa dag är vi ute på Järvafälet och övar stridsformering. Det är femton grader kallt och mer än ett halvår kvar till muck. Visst har man lust att springa som en räv.

Upp amaryllis

"Upp amaryllis" skaldade Carl Snoilsky på sin tid. Vår har verkligen gjort det under sista månaden. Och lite till verkar det finnas i stjälken. Det är krut i dagens amaryllisar. Man häpnar.

The making of blixtar

Idag är det sju grader kallt. Det bildas ånga framför munnen. Jag minns en gång i barndomen när ett av Roslagsbanans tåg körde in på Roslags Näsby station och skapade en färggrann kaskad av blixtar från kontaktledningen. Det var som ett nyårsfyrverkeri i förtid. Konstigt att man minns just en sådan detalj. Eller också är det inte konstigt. Den illuminerade ju hela min barndom.

Julgranen

Kan det bli en sådan som ovan? Tveksamt.

På tal om indianer...

...så har jag alltid trott att det var en sådan som för några decennier sedan stod vid Övergrans kyrka och vinkade till förbipasserande trafikanter. Tyvärr är det fel för enligt nutida (eller snarare dåtida) vittnesuppgifter var det en cowboy som stod där. Vad ska man egentligen tro? Cowboy eller indian, ingen av dem har förstås synts till på länge. Kanske är det rimligt att anta att indianen befinner sig i de sälla jaktmarkerna och att cowboyen ridit bort mot Bålstaslättens blodröda horisont för sista gången. Som alltid går livet ändå vidare. I morgon ska vi till exempel köpa julgran. Det blir nog en av silver. Kanske en sådan som ovan.