OS i Rom 1960

Detta OS var de första televiserade spelen men det var värdelöst för oss för vi hade ingen TV. Vi köpte en senare på hösten; först en AGA men den var det fel på och sedan en Philips som fungerade bra. Eftersom vi bara hade 127 volt i ledningarna, var vi tvungna att ha en transformator som stod uppe på byrån och surrade. Istället för kylskåp hade vi förresten ett cementrör som var nedgrävt i marken. Där ställde vi ner mjölk, smör och andra känsliga varor och de höll sig svala och färska under varma sommardagar. På vintern räckte det med att ställa ut dem i farstun. Ja, det var härliga tider. Veden hämtade man i vedboden och utedasset var uppfriskande att sätta sig på när nöden så krävde. Men för att återgå till OS i Rom - Herb Elliot från Australien vann 1500 meter på nytt världsrekord. Det var bra gjort. Dan Waern kom fyra i samma lopp och det var också bra gjort fast svenska folket hade förstås hoppats på guld. I höjd vann en okänd ryss, Robert Shavlakadze, på 2.16. Storfavoriten John Thomas från USA blev bara trea. Nerverna höll inte. Det händer ibland att de brakar samman. Kan man säga att Thomas floppade fast han använde dykstilen? Jag minns inte om sommaren 1960 var lika varm som den året innan. På hösten hade vi potatisplockningslov. Nu är det borttaget sedan länge. Varför ska man plocka potatis när det är mycket enklare att köpa den i affären?

Till Grängesberg

Visserligen skrev jag i nedanstående stycke att jag ville ha en händelsefattig tillvaro men jag ändrar mig hela tiden. Jag är absolut inget att lita på när det gäller livsföresatser. Resan idag till Grängesberg blev nämligen mycket händelserik och det gillar jag. Först stekt fläsk med löksås på hotellet (och man fick ta hur mycket man ville). Därefter loppmarknad i ett hus bredvid stationen. Där köpte jag "Husmoderns Köksalmanack" från 1960 samt det lilla häftet "Läckra Rumfordfinesser" från 1946. Grängesbergs järnvägsstation var som en katedral (se bilden), mäktig och imponerande. Lokmuséet var egentligen stängt men snälla dalkarlar släppte in oss ändå och vi fick gå runt hur vi ville bland vagnar och annan järnvägsmateriel. Visste ni t.ex. att det sista svenska ångloket tillverkades så sent som 1953? Det visste inte vi men nu vet vi det. Avslutningsvis kaffe och specialbulle på Fagers konditori i Kopparberg. Då känner man att livet inte består av bark allena utan att det finns plats för grädde på moset om man så säger. Nu är det sagt.

En händelsefattig tillvaro

Bloggar ska ju spegla bloggarens egen personlighet och nu ska jag avslöja något som kanske ger min diffusa gestalt lite mer "kött på benen" så att säga. En del vill säkert antyda att det redan finns lite väl mycket kött på de benen men varför lyssna på falska profeter? Nu kommer avslöjandet: jag vill leva i en händelsefattig tillvaro. Jag vill att ingenting särskilt ska hända. Jag vill att allt ska vara som vanligt. Jag vill att allt det som händer ska ha hänt förut så att man inte bli ställd. Det får inte bli några överraskningar i vårt paradis på jorden. Det ska vara vardag och efter jobbet handlar man på Konsum och sen går man hem och äter husmanskost. Mätt och belåten sätter man sig i TV-soffan och dricker kaffe, därefter borstar man tänderna och går och lägger sig. Jag kan inte tänka mig något härligare än en tillvaro där ingenting händer. De oförutsägbara faktorerna kan dra något gammalt över sig, de vill vi inte ha att göra med. De stoppar vi in i en låda och skickar iväg till Thurso som är en liten stad i norra Skottland. De boende där kommer säkert att sjösätta lådan så att den försvinner ut på den vilda Atlanten och det tycker jag bara är bra för då blir min värld betydligt lugnare.

Jättegrytor igen

Jag hade som sagt aldrig sett en jättegryta, bara läst om dem. Jag hörde hur folk talade bakom min rygg: där går han som aldrig har sett en jättegryta. Det blev nästan parodiskt. Nu, efter det som hände i stycket nedanför, tycker jag att tillvaron totalt har ändrat karaktär. Jag har fått ett större självförtroende, kalla det självkänsla, livsrespekt eller vad ni vill. De som baktalade mest är nu de som lismar mest men jag bryr mig inte så mycket om dem. Har man en gång sett en jättegryta blir det mesta annat av underordnad karaktär.