Telefon

Jag har en telefon,
den kan man ringa från
men samtalen jag får
de ger mig gråa hår.

Hallå, hallå, hallå,
vart ska nu orden gå?
De kanske går till dig
och sen tillbaks till mig.

Finns det svensk kummel?

Varje lördagmorgon kom fiskbilen inrullande på parkeringen. Det var en Ford skåpbil och i dess inre fanns en stor mängd fiskar av olika slag. De låg på en bädd av is för att hålla sig i skinnet även varma dagar. I sortimentet fanns dessutom nödvändiga grönsaker som potatis, dill och lök och lite annat. Fiskhandlaren själv var lång och mager, bar glasögon och var bosatt i Norrviken. Han hade ett sirligt sätt och visste hur han skulle sälja sina varor. Det ansågs allmänt att hans fiskar var verkligt fina fiskar. Han kunde också ge tips om hur de skulle anrättas på bästa sätt. Han var en levande uppslagsbok när det gällde allt som kom från havet. Det som såldes mest var strömming samt torsk (det var på den tiden), kolja, gös, spätta och kummel. Den sista hade vi aldrig hört talas om. Var det verkligen en svensk fisk? Jodå, den fiskades både i Nordsjön och Östersjön men svensk och svensk, fiskarna var förstås internationella, de simmade kors och tvärs över de nationsgränser som var utlagda på havsbottnen. Det fanns inga fiskar med blågula flaggor målade över ryggen. Sa fiskhandlaren men på ett sirligt sätt förstås så att inga kunder skulle ta illa vid sig. Han visste hur fisk skulle säljas. Han var professionell i sin yrkesutövning, en fiskhandlare av klass.

Twisting Patricia

Mot slutet av den just avgjorda EM-semifinalen mellan Spanien och Ryssland, hörde jag hur delar av publiken (jag tror den spanska), sjöng en låt som heter "Twisting Patricia" och som Jerry Williams hade en hit med på 1960-talet. Nu heter den säkert något annat på spanska men det har inte så mycket med saken att göra. Meningen med just det här inlägget är nämligen att få berätta om att jag en gång träffat och till och med pratat med Jerry W. Det var utanför motionsanläggningen Ensta Krog i Täby och Jerry frågade mig om jag visste vilken tid elljusspåret släcktes. Jag svarade "halv tio" och han sa "okej". Där skiljdes våra vägar och de har inte strålat samman förrän nu när jag hörde den där låten. Twisting Patricia! Undrar vad den heter på spanska?

Dragspelskungen

På 1950-talet fick någon i familjen för sig att jag bar ämnet till en dragspelskung djupt inom mig. Det syntes inte utanpå men med en grundkurs och lite finslipning skulle säkert min talang blomma ut. Sålunda inhandlades det nödvändiga dragspelet samt ett exemplar av Jularbo, Gylling och Walters "Nya dragspelsskola". Kanske den gamla hade varit bättre att börja med för med den nya kom jag ingen vart, trots att den innehöll ett fingersättningsschema och dessutom, enligt omslaget, var lättfattlig. Musiken ville helt enkelt inte komma fram. Den stannade kvar uppe hos AB Albin Hagström i Älvdalen där de tre dragspelskungarna i desperation öste på med all sin kunskap och erfarenhet men med ett synnerligen magert resultat som följd. När jag i söndags återsåg dragspelsskolan på en loppmarknad i Jönåker, kände jag vid en genombläddring samma tafatthet nu som jag gjorde femtio år tidigare. Därför måste jag säga: Tyvärr herrar dragspelskungar, ni gjorde nog ett bästa men eleven var inte av rätta virket. Ni var trygga furor och susande granar men han var bara en darrande asp. Och darrar gör han visst än...