Gudrun

Fyra frukostkorvar av märket "Gudruns" ligger på en engångsgrill. Snart är de tillräckligt varma för att läggas i bröd och bestrykas med senap och ketchup. Gudrun själv hette Folmer-Hansen i efternamn och var i sin ungdom skådespelerska innan hon började med pastejtillverkning. Snart var "Gudruns pastej" ett begrepp. Hon bodde i Roslags-Näsby på 1970-talet och berättade för mig att i Danmark använde fönsterputsarna bara tidningspapper i sin yrkesutövning. I hemmaugnen gjorde hon sin pastej men den smakade jag aldrig på. En gång blev hon bjuden på vin av en granne och sa då att så billigt vin brukade hon aldrig dricka. Säga vad man vill om Gudrun F-Hansen men bestämda uppfattningar i vissa frågor hade hon definitivt. Själv ska jag gå till tandläkaren på tisdag i nästa vecka. Jag hoppas att hon tar bort den trasiga tanden med ett resolut handgrepp. Några andra förhoppningar har jag inte just nu.

What way?

Have it your way. Have it my way. Have everybody´s way. Men det går ju inte. My way is my way. That´s the way!

Evigt ung

Tiden går i ett rasande tempo. Sommar, höst, nu vinter och i Arninge Centrum sitter Isabella Rosselini med ett band över ögonen. Hon har ingen aning om hur det kom dit, det gick så snabbt att det inte ens hann svartna för gluggarna. Sen satt det bara där som klistrat. För övrigt mår hon bra även om hon inte vill säga så mycket. Lite senare ska hon gå in på konditoriet och äta en Gustav Adolfsbakelse "för det är ju den dagen idag". 6 november, dimma över Lützen. Kungen föll men bakelsen lever kvar. Samt Isabella Rosselini förstås. Evigt ung som alltid. Som vi alla kanske?

Bakelsen fanns förstås inte på Gustav II Adolfs tid. Den är ett senare påfund.