Ett silverfärgat flygplan som mellan 1949 0ch 1975 tjänstgjorde som kafé i Socitetsparken i Norrtälje.
Jag var där som barn. Vi - mormor, morfar, mamma och jag - åkte tåg från Ensta hpl och bytte till Norrtäljelinjen i Rimbo, då en stor järnvägsknut.
Minns att vi i Norrtälje träffade en luffare som flera gånger varit hemma hos oss i Täby och sålt skosnören. Han hette Sten. Det fanns fortfarande luffare på 1950-talet även om de inte var så många.
Mormor och morfar var generösa mot landsvägens vagabonder. De blev ofta inbjudna och trakterade med mat och kaffe.
Det var spännande att besöka DC 3:an, som de flesta kallade flygplanet även om den korrekta beteckningen var C 47 Dakota.
Hem igen enligt samma rutt. Säkert föll ögonlocken ner flera gånger på den trötte gossen TE som vid det här tillfället var ca. 5 år gammal.
Nu återser jag flygplanet. Det står uppställt utanför Hotell Roslagen i Norrtälje. Inga planer finns dock på att återuppta kaféverksamheten.
In på närbelägna OK för kaffe och två ringmunkar. Därefter ner till hamnen där godsakerna förtärs. Det är en härlig sommarkväll. Det mesta är stängt i staden.
Hasta vidare. Ut på gamla Norrtäljevägen. Många bilar utanför Frötuna kyrka. Kanske pågår där något "jippo".
Rimbo, sedan Rö. Minns att Lasse Strömstedt skrivit om att han hoppade av tåget där en iskall vinterkväll på 1950-talet. Han var förstås på rymmen. Klädseln på överkroppen var bristfällig, endast en nylonskjorta.
I samma ögonblick som jag tänker på det gör Sverige 1 - 0 på USA i fotbolls-VM för damer. Visserligen på straff och tveksamt dömd enligt någon men mål som mål, det är trots allt domaren som avgör.
En dam med hund promenerar utanför Rö kyrka. Båda rör sig långsamt och försiktigt.
Jag hade tänkt gå in på kyrkogården och leta efter en grav men det blir inte av. Kanske är graven redan uppgrävd.
Fortsätter i riktning mot Stockholm.
Sjön Gälnan har vuxit igen. Bara grästuvor syns, nästan inget vatten.
Här rodde morfar över varje dag på väg till sitt första jobb på gården Gälnsätra, det var på 1910-talet. Han bodde med sin mor och bror i ett hus på andra sidan sjön. Modern var änka, pojkarna fick i stor utsträckning klara sig själva när modern var borta och arbetade. Hon hette Augusta Eriksson, pojkarna hette Zackeus och Simon.
Z gifte sig sedermera med min mormor, de fick sex barn tillsammans.
Plötsligt 2 - 0 till Sverige. Slumpskott men även de räknas. Jubel i busken!
"Set fire to the rain" med Adele spelas på radion. Har hört den förut, bra låt.
I lördags på ICA Maxi i Götene köpte jag "Sextusen kalla" av James Ellroy. Jag tyckte att den verkade bra vid en hastig genombläddring.
Nu tycker jag inte det.
Jag gillar inte hans korthuggna stil. Den är så avskalad att historien nästan går förlorad. Var är historien?
Jag skiter i hans korrumperade FBI-agenter och hans lejda mördare.
Jag ger blanka fan i James Ellroy.
Össeby Garns kyrka, känd från olika filminspelningar. En av dessa var "Tänk om jag gifter mig med prästen" med Viveca Lindfors och Georg Rydeberg. De hade tidigare varit ett par men vid tiden för filminspelningen hade kärleken tagit slut.
Kör mot Åkersberga. Malmbacken är hög. Skogen ovanför kallas Malmen. In i Åkersberga. Mormor hade en faster och farbror som bodde här under somrarna, de hette Wilhelm och Jenny. Under resten av året bodde de inne i Stockholm, på Blekingegatan. Wilhelm arbetade på Saltsjö Kvarn, han hade rent mjöl i påsen.
Som sagt, jag ger inte mycket för James Ellroy. Då är "Ledig lördag" av P C Jersild mycket bättre. Den handlar om en man och en kvinna som efter en firmafest fastnar på ett tunnelbanetåg som under ett dygn kör runt i Stockholms underjord.
Stannar vid Österskärs brygga i väntan på Rödlöga. Den syns långt därute. Klockan är 22.30 men ännu är det inte mörkt.
Fortfarande lever vi i ljuset. Kanske ska vi vara tacksamma för det.
PS: Matchen slutar förresten 2 - 1 till Sverige. Vi är faktiskt bäst i världen.
Följande böcker har jag köpt under de senaste dagarna:
