Lördag

Vallentunasjön är vrång idag, vresig, ogästvänlig. Det blåser. I måndags låg isen fortfarande kvar som en ruttnande hinna, nu är den borta. Det som händer, händer tydligen i naturen. Askmolnet = naturen slår tillbaka. Kaos i hela Europa, flygplanen står på marken. På Schiphol sover folk i tältsängar i väntan på nästa flyg. Det kommer att dröja. Vulkanen spyr hela tiden ut mer aska. Den har ingen botten. Till middag idag åt vi små färsbiffar och hemgjord potatissallad. Till det en youghurtsås, gott och nyttigt. Citronpaj till efterrätt. Aachen ligger i Tyskland. En kille i postkodmiljonären missade 75000 genom att svara Frankrike. Själv trodde jag att Aachen låg i Holland. Det ligger visserligen nära gränsen men nära skjuter ingen hare. "Vi måste hitta henne" säger två poliser till varandra i "Brottskod: Försvunnen". Det måste de, det är deras jobb. Men egentligen är det en han som försvunnit, en son till en miljardär. Man kan nästan ana en far - son problematik. Livet är upp och ner, askmolnet styr. Förhoppningsvis är det borta nästa vecka men det kan också ta längre tid. Folk får åka buss hem från Europa. John Cleese åkte taxi för 38000, det kan ju han ha råd med. Men var inte han bankrupt efter alla dyra skilsmässor? Visst var han med i reklamfilmer från Elgiganten för ett tag sen? Handla billigt! Läste om ett ledigt jobb i Zimbabwe - som bödel. Ingen utbildning krävs, däremot starka nerver. Den gamla bödeln sa upp sig 2005. Nervproblem? I "Brottskod: Försvunnen" försvinner människor till höger och vänster. Men de försvinner inte hur som helst, det finns alltid en anledning bakom. Minsta pusselbit kan ge svaret. Detektiverna är skickliga, historierna nystas upp. Nu har det blivit kväll, regnet slår mot taket. Men experterna säger att askmolnet inte kan regna bort om nu någon trodde det. Så småningom försvinner det av sig själv. Det är alltså ingen fara. Bara man tar det lugnt och resonerar logiskt går allting bra. Värre då med ett svampmoln som i "En dag på stranden". Där gick hela mänskligheten under. Så ska det inte behöva bli här för nu går vi mot sommar och sol och då ska vi ha det riktigt lugnt och skönt. Härligt!

Fredag

Finns inte mycket att säga annat än att askmolnet snart är över oss. Börjar det inte redan skymma? Natt klockan tolv på dagen. Den skrevs av Arthur Koestler och handlade om Moskvarättegångarna i slutet av 1930-talet. Han hade varit kommunist tidigare men bröt med Stalin och grabbarna vid den här tiden. 1983 begick han självmord tillsammans med sin fru. Nästa vecka slutar askan regna ner från himlen. Jo, allt brukar gå bra bara man tar det lugnt. Under min uppväxt i Täby fanns ett original som kallades Kommunist-Gustav. Han satt i en kur vid en järnvägsövergång och visade röd flagg för bilisterna när tåget kom. Troligen var han eller hade varit kommunist. Det fanns också en korvhandlare som kallades Korv-Svensson. Jag vet inte om han var intresserad av kommunismen men han hade många barn. Det sista behöver i och för sig inte utesluta det första. På onsdag beräknar man att askmolnet ska ha upplösts. Utbrotten från den isländska vulkanen lär dock fortsätta. I hörnet av Näsbyvägen/Ytterbyvägen i Täby, finns en runhäll som upptäcktes av Jan Fridegård. Han gick där och skrotade och plötsligt såg han något som ingen sett på tusen år. Vid platsen finns en minnestavla uppsatt men hur många stannar? Försvinnande få, nästan ingen. Jag är redan trött fast klockan bara är halv sju på kvällen. Man orkar ingenting. Det är nog bara för att jag varit ute idag. Om jag varit inne hade jag orkat mycket mer. Men ännu är det inte för sent att vegetera. Jag tror inte att Korv-Svensson var kommunist. Däremot var han intresserad av att sälja korv. Han hade en egen korvkiosk i närheten av kommunalhuset. Så småningom blev konkurrensen honom övermäktig, han fick klappa igen. Huset som han bodde i är nu överkört av en parkeringsplats. Från Roslags Näsby station gick buss 606 mot Löttingelund. Den tog vägen över Ella Gård och Ensta. Det blev en riktig långtur när man skulle hem. Spännande. Åren rullar iväg i denna den bästa av världar. Nyss var det 1956 och vi började i skolan. Nu är det 2010 och man träffar gamla klasskamrater på Facebook. Vi är oss förvånansvärt lika trots att mycket har hänt under 54 år. Fler kommer. Än dansar de gamla elefanterna på världens arenor. Vi ger oss inte än. Jag vet inte hur kommunistisk kommunist-Gustav egentligen var. Det enda jag minns är att han satt i kuren och viftade med sin röda flagga. Men när tågen kom måste han väl ha gått ut? Tågen gick mot Rimbo och Norrtälje eller åt motsatt håll som var Stockholm. Ibland kunde uppemot 30 godsvagnar hänga efter loket. Vi räknade förstås antalet. Det var stort att ha sett ett så långt tåg. Min morfar var lite bekant med K-Gustav. De hälsade och växlade några ord när andan föll på. Morfar kände många, dock ej Korv-Svensson. Nu känns det som om orden börjar ta slut. Dagen börjar ta slut. Det är fortfarande ljust 20.07. Fortfarande går det att åka med buss 606 men inte till Löttingelund. Linjen har fått en ny sträckning. 606:an känns som en kär gammal vän men riktigt samma känsla blir det naturligtvis inte. Det blir det aldrig.

Tisdag 13 april

Gamla soptippen i Hagby har förvandlats till ekopark. Det som en gång togs från naturen har nu givits tillbaka. Från toppen av f.d. tippen, är utsikten fin över landskapet. Himlen är så hög som man bara kan tänka sig. Ur jorden sticker rör upp. Processerna pågår nämligen fortfarande i jordbergets inre, överskottsgaserna måste ut. "Lärkan drillar högt i skyn..." är en versrad som plötsligt dyker upp i minnet. Visst är den från "Alla fåglar kommit re´n", en sång man ofta sjöng i skolan om vårarna. Det kändes högtidligt på något sätt. Betänk då att Hagbytippen vid den tiden var ett stinkande sopberg där allt hamnade utan åtskillnad. Nu agerar man annorlunda. Bassängen på bilden är en av flera som byggts för vattenrening. Man vill inte att de gifter som fortfarande finns i marken ska frigöras när det regnar och således hamna i grundvattnet. Allt är noga genomtänkt. Förr var det inte så. Då gick det mer hipp som happ. Ingen planering. Man chansade och hoppades på det bästa. Det enda som var bättre förr var falukorven och kanske även andra charkprodukter. Men ibland inte. Min morbror jobbade på en korvfabrik på 1940-talet. Han hade gjort sig illa och hade ett blodigt bandage lindat runt fingret. Vad hände? Bandaget gled av och hamnade nere i köttkvarnen. Charkfabrikören skrattade och sa "det där är det ingen som märker". Troligtvis gjorde ingen det heller. Morbrodern började så småningom på Televerket, det låg på Skeppsbron. Han jobbade också extra som bilskollärare. Hans första bil var en IFA, därefter körde han en svart Volvo PV i många år. Nu är definitivt den mesta snön borta. Bara i vissa skogsbryn kan den ännu skönjas. Jag fick en av Arne Ragneborns filmer i present. Den heter "Det händer i natt" och blev på sin tid totalförbjuden av censuren. Ragneborn tog upp "svåra" ämnen som ungdomsbrottslighet och prostitution i sina filmer, kryddade gjorde han med sex och våld. Skandal förstås. Och flopp. Hela karriären gick rejält i stå och den tog sig aldrig mer. Det är härligt nu när våren kommit. Fåglarna sjunger underbart. De syns inte men de finns där ändå. I buskage och uppe i trädtoppar, överallt. Det är på fåglarna som vi bygger vår närmaste framtid.

Vallentunasjön

När vintern kommer brukar Vallentunasjön snabbt frysa till. Förr i tiden anordnades biltävlingar på isen. Prins Bertil lär ha varit med vid något tillfälle. Nu är våren i antågande. Då går det åt andra hållet, isen smälter. Snart ligger hela sjön fri. Många ton skräpfisk kommer att plockas upp under den närmaste tiden. Det görs för att hålla sjön friskare. Den är inte särskilt djup men ganska lång. Runt hela sjön finns runstenar utplacerade. Deras historia kan man lyssna till via mobiltelefonen. Fiffigt. Jan Fridegård bodde under några år i grannskapet. Överallt där han gick, kände han historiens vingslag. Sedan vandrade han hem och skrev ner en historia. Han satt ute i trädgården och skrev. Min mamma cyklade förbi en gång och såg honom. Kanske skrev han på "Trädgudars land"? Jag flyttade till Vallentuna 1984. Då såg det helt annorlunda ut än nu. Kanske inte helt annorlunda men lite skillnad var det. COOP hette till exempel Domus. Man fick spara alla kassakvitton under helt år, räkna ihop dem och sedan stoppa ner dem i en speciell påse som lämnades in i affären. Återbäringen betalades ut efter någon månad. Det var mycket jobb med kvittona, mycket pyssel, lätt att räkna fel. Nu är det enklare när man bara drar kortet. Fast man får ju ingen återbäring, endast rabattcheckar. Vissa tycker att det är bättre, jag vet inte vad jag ska tycka. Checkarna känns i och för sig helt okej. Vissa månader kan det bli två eller tre stycken värda 50 kronor styck. Det är skönt att kunna slänga fram dem när man ska betala. Många av den gamla Domuspersonalen är förstås borta. De har gått vidare och fått andra uppgifter. I morgon kommer antagligen isen att vara helt upplöst. Den är redan sönderfrätt på många ställen. I träden runt sjön sitter fåglar. De sjunger sina vårsånger och flyger sedan iväg. De behövs på annat håll, i världen och annorstädes.