Nästa, Västlinge

Nästa, Västlinge!

När mörkret faller

Arne och Barbara Sandell blir mördade - Arne för att han strött alltför frikostiga kärlekslöften omkring sig och Barbara därför att hon hotar att avslöja Arnes mördare. Morden sker på julafton respektive nyårsafton, därefter går mördaren i fällan. Aldrig kunde man ana att det var...
Filmen är från 1960 och regisserades av Arne Mattsson. Den bygger på Maria Langs "Tragedi på en lantkyrkogård". Bland skådespelarna märks Nils Asther, Elsa Prawitz, Sif Ruud, Hjördis Pettersson och naturligtvis Karl-Arne Holmsten, den alltid lika elegante, i rollen som Christer Wijk, chef för Mordkommissionen.
Jag brukar se den här filmen varje år strax före jul. Nu har jag gjort det den här gången också.

Hem till byn

Vad gör dom med dig?
Jag får tabletter så att jag ska glömma.

Hon kan inte komma hem, alla vet ju om det.
Vad är det alla vet?
Att hon försökt ta livet av sig.

Varför kan hon inte komma hem? Det är ju bara vi som vet.
Nej, alla vet.

Söndag

Telefonkiosken framför Systembolaget i Valdemarsvik har tagits bort, ingen ringer från telefonkiosker längre. Inne på Systembolaget har självplock införts.
Det är två stora förändringar i detta lilla samhälle som Gits Olsson skrev kärleksfullt om och som även Lars Ardelius uppskattande nämner i en av sina memoarböcker.
I Stieg Trenters "Aldrig Näcken" passerar huvudpersonen Eva Grimm igenom Valdemarsvik på sin puttrande Vespa. Hon stannar till vid en livsmedelsaffär för att ringa sin väninna Doris, det här var långt före mobiltelefonernas tid, och i och med det är äventyret i gång.
Igår visades Nobelfesten på TV. Jag gillade dirigenten som svängde sin taktpinne med glimten i ögat. Det var också trevligt när Tranströmer fick sitt pris. "Äntligen", är ett väl valt ord i detta sammanhang.
Viktoria och Daniel hade ögonkontakt med jämna mellanrum, det såg rart ut.
Jåg uppfattade inte att barnet sparkade i hennes mage men andra gjorde det tydligen.
Två böcker inhandlades i den före detta garvarstaden: Vibeke Olssons "Molnfri bombnatt" samt Len Deightons "Winter".
"Molnfri bombnatt" har ägts av Birgitta Wikström, det står på en inklistrad lapp.
Idag åkte vi hem.
Som vanligt körde vi gamla vägen mellan Norrköping och Nyköping. Killen som driver Kalle i Backens loppmarknad, berättade att korset på en bergknalle cirka fem kilometer innan Jönåker, utmärker en ödekyrka där bara grunden finns kvar. Vi ställde nämligen den frågan.
Han talade också om att endast en grushög utmärker platsen där Jönåkers järnvägsstation en gång låg.
Det händer dock att tåg stannar, det är i samband med olika jippon, när tåg dragna av ånglok körs på banan.
Jag köper ett vykort på loppisen. Det är från Alanya i Turkiet. Gudrun och Olle skriver att "...här är varmt som i h-e!". De nämner också att "turkarna äro snälla medan tyskarna äro många".
Året var 1994, i oktober.
Strax innan Essingeleden varnas vi för att det ligger en madrass, eventuellt en hel sängbotten, i ett av körfälten vid Nybohov.
Några minuter senare kör vi förbi madrassen.
Den får markera slutet på denna dag.