Regn

Vad ska jag skriva om nu när det regnar?
Att det är bra att det regnar eftersom marken behöver väta? Det är sant förstås.
100 meter på DN-galan igår, Tyson Gay vann över Bolt. Kanske en liten sensation, Bolt har ju varit så överlägsen.
Han har kunnat gå på knäna genom loppen och ändå vinna. Nu visade dock den gamle världsmästaren (2007) att bollen är rund även i sprinterlöpning.
"Bollen är rund" är ju annars ett klassiskt uttryck myntat av Putte Kock. Med det menas att allting kan hända.
PK var under 1960-talet SVT:s tipsexpert. Då hände allting annat än det som Putte tippat. Vår klasslärare sa vid något tillfälle att det endast fanns en människa i hela Sverige som ägnade sig åt gissningslekar och det var just PK.
Kanske lite orättvist. Putte kunde nog fotboll, gammal spelare som han var och även på sin tid ordförande i UK som tog ut spelare till landslaget. Dessutom var han i många år lagledare för svenska landslaget så säg inte att Putte gissade när det gällde den gröna mattans schack.
Hur många har förresten blivit valda till världens bästa vänsterytter? Putte blev det vid OS i Paris när Sverige vann brons.
Det regnar fortfarande.
Hann precis göra färdigt trädäck nummer två innan det började ösa ner. Lite finputsning återstår men så är det ju alltid.
Grabbarna ringde från Öregrund. De satt nere vid hamnen, drack en starköl och åt Filé Oscar. Kalvfilé, jo jag tackar jag. Med hummerklokött, vit sparris, choronsås och en skiva tryffel, fint ska det vara så det förslår.
Endast det bästa är gott nog som det heter.
Oscar II har inspirerat till denna rätt. Hummern och sparrisen ska arrangeras så att konungens monogram bildas.
Hoppas det blev potatis till. Knappast pasta eller ris, det skulle se ut.
Starten var jämn på 100 meter men efter ca. 75 var saken klar. Gay trummade på och bröt det osynliga målsnöret med klar marginal.
Nu regnar det bara lätt. Öset är, precis som det var hos Bolt, borta. Men är han slut nu? Nej, han kommer tillbaka.
Karaktäristiskt för Bolt är att han är så lång medan Gay är mera "satt". Bolt flyter fram på banan, Gay jobbar med hela kroppen. Så gick det som det gick, inget ös, inget flyt. Det var hårdjobbaren som vann över eleganten.
Bolt sa själv att han naturligtvis kan förlora ett lopp ibland. Han är inte oövervinnerlig, ingen är det.
Jag saknade Isinbajeva.
Jag bläddrar i en bok som heter "Dal-Västra Värmlands Järnväg". Den gick mellan Mellerud och Arvika och vid invigningen den 29 februari 1928 (aha skottår) serverades följande delikatesser på Arvika stadshotell: Smörgåsar, Oxsvanssoppa, Sjötungsfilé, Snöripa med fransk potatis och Glace. Till detta dracks madeira, champagne och kaffe avec.
Dagen efter startade den reguljära trafiken på banan. Den avslutades i mitten av 1980-talet utom på sträckan Mellerud - Bengtsfors där man fortfarande sommartid kan åka rälsbuss. Godstrafik till och från Billingsfors förekommer också.
Den sista stationsföreståndaren i Skillingsfors hette Doris Bengtsson.
Den siste dito i Gustavsfors hette Harry Axelsson.
Jag åkte en gång mellan Arvika och Årjäng, det var 1973. Naturligtvis var det en stor upplevelse, särskilt att passera Koppom.
Stationsföreståndaren i Koppom vid just det tillfället hette Olof G Andgard. Kanske är rätt titel stationsmästare, jag vet inte skillnaden.
Det har slutat regna. Istället slår mörkret mot rutan.
På en av bilderna i boken stiger en man av tåget (en rälsbuss) vid Krokebols hpl. Han är klädd i kavaj och hatt och bär en påse i handen. Möjligen har han varit inne i Arvika och handlat.
Krokebol ligger 139 meter över havet. Till Mellerud är det 146,3 km. och till Arvika 17,0 km.
Bor mannen verkligen mitt ute i skogen? Ingen övrig bebyggelse syns till vid hpl.
Jag har åkt förbi den där hållplatsen men minns inget av den. Den har inte lämnat någon lucka eller är det det som den har gjort?
För bara några veckor sedan var det ljust 22:15.
Extra mörkt idag på grund av regnet?
Jag ska snart lägga mig, är trött.
En kille inne på Willys sa till mig idag: "Du ser trött ut".
"Det stämmer", svarade jag. Jag har varit trött hela dagen. När jag höll på med trädäcket brände jag mig på nässlor, fortfarande känns det i handen. Det sticker kraftigt.
Vet inte hur vädret blir i morgon. Däcket måste avslutas, det är en trappa som ska till.
Sista tåget från Skillingsfors avgick 27 maj 1961, Doris Bengtsson vinkade av. 18.20 rullade tåget iväg och 40 minuter senare var det framme i Beted.
Sista tåget, en epok var slut.

Skillingmarksbanan lades ner ca. 25 år innan resten av DVVJ. Den var mest olönsam och "måste gå" som Gunnar Wiklund sjunger.

Till Gryt

Vägen mot Gryt är visserligen asfalterad men smal och krokig. Den är som gjord för fartdårar som vill leva farligt.
Tyvärr måste alla andra trafikanter göra det också.
Halvvägs framme svänger vi ner mot St. Syltvik; en avsmalnande grusväg med M-skyltar utplacerade på lämpliga ställen.
Vid St. Syltvik bodde en gång tre systrar, släkt i släkten. De är förstås borta sedan länge och huset är sålt.
PRIVAT VÄG upplyser skylten vid vägens ände, alltså ingen idé att fortsätta. Vägen ser dessutom dålig ut, gropig, mer som ett par hjulspår.
Tillbaka igen, mot Gryt.
Blåsigt och regnigt vid Fyrudden. En fiskebåt guppar på vågorna. Vi vänder.
I Gryts samhälle är allting nerlagt. Nästan. En kiosk finns kvar.
Förut fanns här ett lokalt bankkontor (Sparbanken) samt en riktig affär. Även en telefonstation.
På TV får flickan som vill bli pojke frågan om hon kommer att ändra sig. Svaret blir "nej, aldrig". Och varför skulle hon? Hon är ju en pojke men fångad i en flickas kropp.
De tre systrarnas pappa gifte sig på äldre dar med en mycket yngre kvinna. Han var fiskare, alla i familjen fick hjälpa till med det hårda arbetet.
Vi kör upp till Grännäs för att äta lunch men kocken är ute och städar på campingen får vi veta. Flickan i receptionen erbjuder sig dock att laga maten, det är inga problem.
Jag svarar att vi återkommer.
På restaurangen vid Klädladan i Gusum sitter ett stort sällskap, en av männen är präst. Den karaktäristiska kragen skymtar under munkjackan.
När han reser sig upp ser jag att det står "CROSS HEART, The Orchestra" på hans rygg. Han pratar vänskapligt med en annan man, de ser ut att vara bröder.
En av de andra vid bordet vänder sig mot oss och säger att han är orolig för de många getingar som surrar runt inomhus. Hans fru är kraftigt allergisk och får hon ett enda stick är det bara att ringa efter ambulansen.
Jo, getingarna är besvärliga just nu. Det är väl värmen som väckt dem till liv.
Sällskapet äter ugnsbakad lax, vi har beställt schnitzel. Den kommer så småningom.
Bakom oss sitter två kvinnor och en man i mc-kläder, de äter vegetarisk lasagne. Utanför står deras motorcyklar lutade mot varandra.
Hotellet som tillhör restaurangen är fullbelagt. Ett dubbelrum kostar 395 kronor. Utanför finns ett traktormuseum.
I Gusum har den gamla fabriksbyggnaden rivits, jag som tänkte fotografera den. Nu är det för sent.
Mycket blir för sent om man dröjer för länge.
På kvällen blir det plötsligt mörkt över Valdemarsvik, regnet hänger i luften. En stund senare faller dropparna mot den heta asfalten.
Juli har nu övergått i Augusti. Det har gått fort.