Dagbok: Tisdag 15 november

Halv åtta i morse, ett V på himlen. Ett segertecken i skyn. Vad förebådar det? Seger i kväll mot England?
Annars en kylig morgon. Skrapar is, ett tunt lager har lagt sig på vindrutan.
Skating away on the thin ice of a new day med Jethro Tull.
Även såningsmaskinens uppfinnare hette så. Han levde mellan 1674 och 1741. Engelsman.
Den äldre mannen i Ormsta dyker åter upp. Var kommer han ifrån, vart är han på väg? Han går sakta idag, tar det lugnt. Kanske bäst, det är lite halt.
I Täby Centrum syns buss 961, den gröna bussen. På dess elektroniska skylt står: Kör för SL.
Jag kan inte läsa mer av "Klasskämpen". Början var bra, sen tröttnade jag. Nu får jag läsa något annat istället. Kanske Gustaf Rune Eriks, får se.
På radion får vi veta att årets spannmålsskörd, trots goda förutsättningar, blev genomsnittlig. Där ser man.
Piccata Milanese till lunch, inte så dumt.
Utflykt till Skesta Hage på eftermiddagen. Inga fågelskådare så här års, parkeringen är tom. Strålande väder.
Passerar även Vada kyrka. Den är väldigt liten.
In på Lidl efter jobbet. Två män går omkring därinne, kan vara far och son. Sonen säger hela tiden de engelska namnen på allting som plockas ner i korgen: Bread, bananas, cucumber och så vidare. Han uttalar orden på ett lite tillgjort sätt. Allting annat säger han på svenska. Konstigt.
Ut i mörka höstkvällen där V:et nu sedan länge är försvunnet.
Vi fick aldrig veta dess eventuella hemlighet.
Kanske avslöjas den i morgon.
Men någon vinst mot England tror jag inte att det blir.