September

Redan den fjärde i den nya månaden, Gisela har namnsdag. Höstmånad. Det känns kallt på morgnarna, även ibland under dagtid.

På tal om något helt annat:
Dan Waern var en av världens främsta löpare under senare delen av 1950-talet, bland annat satte han tre världsrekord på 1000 meter, kom tvåa på 1500 meter vid EM 1958 i Stockholm och fyra på samma sträcka vid OS i Rom 1960.
Eliten vid denna tid bestod mest av europeiska och australiensiska löpare, även någon amerikan fanns med i bilden.
Inga afrikaner dock. Den förste var Abebe Bikila från Etiopien som vann maraton vid OS 1960.
Waern slutade tävla i början av 1960-talet, han var trött på idrotten. Det är han fortfarande enligt nygjorda intervjuer. Han tittar inte ens på OS på TV.
Andra framstående löpare under denna period var britterna Ibbotson och Pirie, tjecken Jungwirth, ungraren Roszavölgyi, australiern Elliot och nya zeeländaren Halberg.
Det var en brokig skara men precis som de uppländska ortsnamnen lät även dessa namn som poesi.
Bärarna av dem flög fram på kolstybben.
Mest flög Herb Elliot. Han satte världsrekord på 1500 meter 1958 vid en berömd tävling i Göteborg och förbättrade rekordet vid OS två år efteråt.
Sen tröttnade han också, började röka och ville leva det goda livet till tränaren Ceruttis förtvivlan.
Det tog emot att springa uppför "djävulsbacken" ett stort antal gånger varje dag.
"Snabbare" skrek Cerutti, "det är bara smärta".
Lite senare gick Elliot in i affärslivet. Bland annat blev han styrelsemedlem i Ansell, en av världens största tillverkare av kondomer.
Dan Waern blev bonde i Bollebygd, det är han fortfarande.
OS i Rom var den första televiserade olympiaden men vi hade ingen TV. Vi skaffade en senare på hösten.
Måndagsposten sändes på måndagarna och onsdagarna var TV-fria.
De flesta hade redan en apparat, vi var bland de sista.
Dagen börjar mörkna.
Det är ju så det är, bara smärta, ingenting att bry sig om.
Vi har inhandlat en lampa till matrummet, nu slipper vi jaga den.
Många jagas av smärtan. De försöker se oberörda ut medan de omfamnas av den.
Jag la upp en liten bana hemma i skogen. Jag ville också slå världsrekord men det gick inte så bra.
Jag hade även en primitiv höjdhoppsställning; två träd med spikar i och en ribba emellan. John Thomas hade världsrekordet på 2,23, sen tog Brumel över.
Igor Ter-Ovanesian var längdhoppare. Även hans namn var som poesi.
Man upprepade det hela tiden: Ter-Ovanesian, Ter-Ovanesian, etc.
Vi som inte hade TV försökte lura oss själva genom att säga att vi egentligen inte ville ha någon, att vi var totalt ointresserade.
TV var bara dumt, radio var mycket bättre för då kunde man inte se vad som hände.
Jag känner 1 person som heter Gisela. Hon hälsade på på jobbet igår (fredag). Hennes son var också med.
Vanligtvis känner man ingen som har namnsdag, det är bara okända namn som dyker upp.
Brumel hoppade 2,28 och det med dykstil, inte klokt.
Sedan skadade han sig i en mc-olycka och hans karriär var slut.
Men hans namn ljuder fortfarande över den nu mörknande omgivningen:
Brumel, Brumel, Valeri Brumel...