Mördarhuset

Vi besökte resterna av mördarhuset i onsdags. Det heter så därför att ett mord blev begånget här i början av 1900-talet. Drängen slog ihjäl sin matmor när husbonden var borta. Nu är också huset borta, endast grunden återstår. Jag har faktiskt varit inne i huset för ett antal år sedan men då visste jag ingenting om mordet, det var bara ett intressant ödehus. Platsen heter Lotteräng och ligger mellan Grana och Sälna i Vallentuna. När vi åkte här i vintras var det -24 grader. Temperaturen har stigit sedan dess men även nu är det lite ruggigt, råkallt. Ute på fältet vandrar kraftledningsstolparna fram. De kommer från Forsmark och är på väg mot Stockholm. Vet inte vem som bodde i huset efter mordet. Någon måste ha gjort det men vem vill bo i ett mördarhus? Till slut blev det jämnat med marken. Jag har sett tre filmer av Arne Ragneborn - Farlig frihet, Flamman och Det händer i natt. Alla tre blev åderlåtna av censuren, den sista till och med totalförbjuden. En ny lite mer menlös version blev tvungen att spelas in, den fick namnet Aldrig i livet och har karaktären av fars. Alla tre filmerna kan betecknas som "socialrealistiska" och handlar om ungdom på glid. För de flesta glider det ordentligt, rättare sagt det går åt helvete för dem. Ragneborn själv spelar de värsta karaktärerna. Han kallas ju också för "svensk films rötägg nummer ett". Andra skådespelare i besättningen är Ingrid Thulin, Lars Ekborg, Elof Ahrle, Catrin Westerlund och Sven-Erik Gamble. Med flera ska tilläggas. All snö är nu borta, har jag sagt det förut? Askmolnet verkar också ha glesats ur. Flyget har kommit igång igen. Fortfarande sitter dock många resenärer strandsatta i olika delar av världen. Vid Lotteräng finns en runsten, nr. 247 i förteckningen över Upplands runinskrifter. Det var Fastlög som reste den över sin bror Kättil, Sven ristade. Om dessa människor vet man inte så mycket, kanske ingenting. Vägen förbi platsen är kurvig och fin, säkert från början en djurstig. Nu börjar det bli sista chansen att få äta rotmos och fläsklägg, sommaren tränger nämligen på. Då ska det vara sallader och andra menlösheter, ingen riktig mat i sikte. På långkoken får man vänta till i höst. Just nu är det lördag morgon (vi har alltså gjort ett hopp med tidsmaskinen). Solen skiner men natten har varit kall. Frost på bilrutan. Nästa vecka sista april och "...vintern rasat ut bland våra fjällar...". Jag har börjat läsa Kall som graven av Peter Robinson. Där verkar det också ha gjorts ett hopp i kronologin. Kommissarie Alan Banks arbetar på att återuppta förhållandet med sin f.d. hustru. Jag trodde att den relationen var helt avklippt. Kanske har jag missat boken innan. En högt uppsatt polischef, och tillika Banks värste fiende inom kåren, får vetskap om att nakenbilder på hans dotter figurerar på internet. Skandal eftersom polischefen tänker satsa på en politisk karriär. Banks får i uppdrag att leta reda på dottern och försöka tala henne tillrätta. Längre har jag inte hunnit, det är åtskilliga hundra sidor kvar. Vad som hände med mördaren i mördarhuset vet jag inte. Fängelse förstås, dödsstraffet hade nog hunnit avskaffas. Och vad hände med bonden som blev kvar på Lotteräng (om han nu ville behålla gården efter den fasansfulla tragedin vill säga)? Om han valde att stanna kvar, är det nog troligt att han så småningom anställde en hushållerska. Vi får nöja oss med att ingenting veta i denna fråga, precis som i många andra.