Söndageftermiddag

Det är söndageftermiddag och det droppar från taken. Norr om Nyköping står långtradarna på rad, de har fastnat i halkan.
Hjulen bara spinner.
Visst är man glad över att befinna sig här och inte där.
Halkan är förskräcklig i många delar av landet. Jag orkar dock inte bekymra mig över det eftersom vi ska äta rotmos och fläsklägg till middag.
Kålrötterna och läggen puttrar redan, eller snarare sjuder, på spisen. Tyvärr fanns det ingen benfri lägg. Den är visserligen dyrare per kilo än den med ben men betydligt mer ekonomisk eftersom benvarianten innebär att cirka hälften inte kan användas.
Det blir mycket svinn med andra ord. Då får man köpa desto mer istället.
Det är trevligt med långkok. I kokboken står att fläskläggen ska koka 1,5 timme, fan tro`t.
Minst två blir det nog, ju längre desto bättre.
Helge Skoog pratade i en intervju om högrev som kokade tio timmar i vitt vin, då blev det riktigt mört och gott. Jag tror att det ligger någonting i hans resonemang.
Betyder tövädret att vintern är på väg bort? Knappast troligt. Vi är bara i januari ännu och som mina förfäder sa, vinterfibben är värst. Även mars kan sätta käppar i hjulen för våren. Nej, det är nog bara att inse att den smältande snön just nu är en parentes.
Men vi kan alltid glädjas åt de kommande semlorna. Man glömmer bort deras existens men så finns de plötsligt där ungefär vid den här årstiden.
Det är som att höra ett Händelskt Halleluja.
Eller "Das alte Jahr vegangen ist" med Helmut Walcha för så är det ju men ett nytt har kommit med nya semlor.
Stycket skrevs förstås av J S Bach och brukar spelas på P2 runt tolvslaget varje nyårsafton.
Det är medan raketerna kreverar och champagnekorkarna smäller.
Nu har 2011 hållit på i drygt en vecka. Det har gått bra tycker jag. Allt är precis som vanligt, folk som har det dåligt får det ännu sämre och för de som har det bra går det bättre.
Jag vet inte hur man skulle kunna ändra på det, förslag mottages tacksamt.
Lite ljusare har det blivit ute. En minut här och en där blir till slut en halvtimme.
Jag läser just nu "Amsterdam" av Ian McEwan, den verkar bra. Jag har inte läst någonting av honom tidigare.
Fortfarande är kålrotsbitarna hårda. Bäst att låta dem koka en stund till.
Vem vill äta okokta kålrötter? Det kan inte vara bra för magen. Läggen är färdig nu, köttet lossnade lätt från benet.
Det blir till att vänta en stund till för "intet är som väntanstider" som Karlfeldt skaldade, "vårflodsveckor, knoppningstider...", men den tiden dröjer nog ett bra tag. Den ligger fortfarande insvept i is. I april är det dags. Halleluja!