Julen 1957

Arvid Loväng har kört ihjäl sig med tattarhästen. Full fart in i himmelriket. Innan dess gjorde han Tarps-Elin med barn. Han var en man av den gamla skolan men brännvinet blev hans fall. Nu kommer bröderna inte överens om arvet. Kjell Loväng vill ge 30 000 för gården till dödsboet men Aron och Börje vill ha mer, de är gnidna. Doktor Osborne har bjudit 55 000, en hiskelig summa. Knappast någon kan bjuda över. Kjell är förtjust i Birgit, distriktssköterskan. Hur ska det gå med deras kärlek? Och kommer Kjell att lämna Motorpa by för att resa tillbaka till Stockholm där han fått ett nytt jobb? Äntligen vågar han säga till Birgit att han älskar henne. Det har tagit tre år. Nu är det sagt. Och nu är filmen slut. Den heter "På dessa skuldror". Det är en bra film, gammaldags och långsam men så var livet för 60 år sedan. Det ovan skrivna har ingenting alls med julen 1957 att göra som jag för övrigt inte minns så mycket av. Morfars dagbok ger dock en viss vägledning. Julafton var på en tisdag, dagen innan höll mormor på med julmaten medan morfar högg i skogen vid Enebyberg. På julaftons förmiddag gick morfar ner till snabbköpet (det måste ha varit Metro i Roslags-Näsby), sedan kom "främmandet" från Stockholm och från Märsta. Fler gäster på jul-och annandagen och därefter var det hela slut, vardagen tog vid igen.

Julen 1956

Jag minns ingenting av julen 1956. Morfars dagbok ger heller inga upplysningar förutom de självklara, att vi firade högtiden hemma i stugan vid Tibble Gård och att barnen kom hem från Stockholm. Det åts och dracks i kopiösa mängder. Jag var 7 år vid denna tidpunkt, morfar var 62, mormor var 64, mamma var 36, moster Lotta var 29 och morbröderna var 31 respektive 38. Moster Maja i Gustavsberg var 43 och hennes man Johan några år äldre. Mina kusiner var 5, 12 och 19 år, den fjärde kusinen var ännu inte född. Min fru var en liten flicka på 4 men henne lärde jag inte känna förrän 28 år senare, vi bodde på helt olika breddgrader, hon i Östergötland och jag i Uppland. Bob Dylan var 15 år, John Lennon 16 år och Elvis Presley 21 år (då hade han redan slutat sin anställning vid Crown Electric i Memphis). Winston Churchill var 82 år, Josef Stalin var död och Barack Obama ännu icke påtänkt. Jo, det kanske han var men hans inträde i livet skedde inte förrän 1961. 4 augusti. I Honolulu. Ivar Lo var 55 år, fortfarande viftade han med sin glödande penna. Kungen var 74 år. Drottningen var 67 år. Nuvarande kungen var 10 år. Gunder Hägg var lika gammal som min morbror Kalle, alltså 38 men inte längre aktiv som idrottsman. Inte Kalle heller. Dr. Phil var 6 år gammal. Han hade ännu inte börjat ge goda råd till folk. Helan & Halvan var 64 & 66 år gamla. Helan dog året efter, Halvan levde till 1965. Valentina Tereshkova var 19 år gammal. 7 år senare skulle hon bli den första kvinnan i rymden, eller om man så vill, världsrymden. Jag vet inte skillnaden. Ja, det är mycket man kan säga om julen 1956. Synd att minnet sviktar så förbaskat.

Äntligen hemma

Igår köpte vi Äntligen hemmas julspecial på video. Tio kronor på loppis, som hittat. Martin Timell snickrade ett rustikt bord och gjorde en stålrörssäng, Bosse Rappne band en julkrans, Gabriella Wessman (vart tog hon vägen?) sydde en julklappsstrumpa och fina kuddar att sitta på framför brasan och Karin Mannerstål, hon med håret, tillverkade ett fiaspel i bordsformat samt flätade en julkorg. Alla såg tio år yngre ut vilket troligen berodde på att VHS-bandet var ungefär så gammalt. Min spontana reaktion är att det gick mycket lugnare till på den tiden när gänget sysslade med små saker vilket naturligtvis inte är detsamma som småsaker. Nu är allt hysteriskt och i jätteformat, man tar sig an hela hus, blåser ut och bygger upp igen. Det blir för mycket, man orkar inte med. Själv har jag tillverkat en potatislåda, det vill säga en låda att förvara potatisen i under vintern. Att ställa pluggen i köksskåpet är ingen höjdare. Där är det alldeles för varmt. Nu kan vi köpa större kvantiteter, t.ex. åka 25 mil upp till Dalarna och köpa en säck verkligt fin potatis och sedan ha den i kallförrådet. Lådan är inte så märkvärdig i sig, vanliga plankor och några 45x45 reglar och klädd inuti med frigolit. Ventilationshål undertill och i locket. Det bör bli perfekt. Jag har svårt att se att det skulle kunna bli på något annat sätt. Ett fel finns dock. Den är för grovt dimensionerad, jag valde helt enkelt för kraftigt virke. Lite smäckrare hade räckt. Nu måste man vara två personer för att flytta den. Å andra sidan ska den ju inte heller flyttas omkring. Den ska stå i förrådet hela vintern och ge oss fin potatis, t.ex. inköpt i Dalarna eller någon annanstans där sådan säljs. Jag är på det hela taget nöjd med mitt verk. Potatislådan skulle ha kunnat vara med i Äntligen hemma. Varför har de inte hört av sig? som Gunnar Ekelöf sa när han givit ut en diktsamling i Japan.