Dagbok: Torsdag 8 december

Trodde att det skulle vara snö på marken i morse men regnet som föll i går kväll innehöll tydligen bara vatten.
Världens nordligaste T-banestation heter Mellunmäki och ligger i Helsingfors. Den öppnades 1989.
Detta är en typ av information som jag tror intresserar alla.
Har nästan läst ut P C Jersilds "Vi ses i Song My", den blev lite tråkig mot slutet. Mest teorier, ingen handling.
Varför fick inte Graham Greene Nobelpriset i litteratur? Därför att Akademien var emot honom.
Dagen är solig och fin.
Vi sitter inne och gör inget särskilt. Vi låter tiden passera utan att låta oss fångas av den. Vi ser filmer från Mellunmäkis T-banestation på datorn. Vi rör inte ett finger utom det finger som styr musen.
Jag trodde faktiskt att det fanns en nordligare T-banestation än Mellunmäki men var? Murmansk?
Till Mellunmäki borde turistresor anordnas. Man kunde låta sig fotograferas under skylten: Se på mig, jag har varit här.
Är inte helt säker på detta men om jag tolkar kartan rätta borde världens sydligaste T-banestation ligga i Buenos Aires och heta Plaza de los Virreyes. Den är i alla fall slutstation på linje E. Där går det att byta till spårvagn och då hamnar man betydligt längre söderut på hållplatsen General Savio. Men sen är det slut.
Frågan är när snön kommer.
En annan är vilken telefon jag ska välja den 6 januari: en Iphone eller en Android.
Frågorna är många, svaren få.
Just nu finns det inga alls.

Anteckningar från en resa till Tyskland

Mot söder, mot söder. Som flyttfåglarna men de ligger långt före oss. En del har säkert redan vänt och är på väg tillbaka.
I ett hus strax före Fredhällstunneln skymtar en man i ett fönster, han är klädd i vit t-shirt.
Längre fram ligger ett hus som ser ut som en skola. Det har varit en skola, nu verkar Frälsningsarmén ha tagit över.
Jag skriver detta med en penna från Danmark, jag ville ha ett minne därifrån.
Ingenting händer förrän i Södertälje. Inte där heller faktiskt.
Tänker på min dikt "Lantarbetarbostäder" som aldrig når sin fullbordan.
Södertälje - Nyköping: en vanvettigt tråkig sträcka. Man blir tokig av att åka där.
Tung trafik på väg. Vart? Mot okänt mål.
Vi fortsätter mot Norrköping, städernas stad. Även Gunnar Nordahls och Nisse Liedholms stad, fast de inte var födda där.
Kör igenom ett oerhört grönt landskap. Snön har glömt bort oss. Den har i år tagit andra vägar. Solen står lågt, bländar.
Min roman ska heta "Den galne hämnaren från det norra territoriet". Möjligen kan titeln ge fel signaler. Den har ingen som helst relevans om man ser till boken i övrigt.
Passerar en långtradare från Slovakien, troligen på väg till detta land.
Vadstena, Skänninge, Mantorp.
På två av varandra oberoende ställen ligger Max och Burger King precis bredvid varandra. De är kompanjoner i kriget mot sund och hälsoriktig mat. Men visst vill man ibland äta något riktigt gott?
Rum för själen i Ödeshög.
Det mörknar över Småland. Kallas för "Det småländska mörkret".
Såg vid förra resan IKEA:s centrallager, ser det nu också.
Lagan körs över. I skolan lärde man sig ramsan: "Vi ska äta, ni ska laga", en komprimerad geografilektion som informerade om Hallands floder. Den har man även i vuxen ålder haft mycket nytta av. Som nu till exempel.
Vidare mot Trelleborg via Helsingborg och Malmö. Glöm inte Åstorp!
Nej, för all del. Åstorp.
Färjan, TT:lines Peter Pan, avgår 22.00. Trodde först att båten skulle gunga ordentligt men ingenting kändes trots 16 sekundmeter. Ändå dålig sömn.
Läser "Vi ses i Song My" av P C Jersild. Det är en tunn roman, utgiven 1970.
Anländer 07.30 till Travemünde. Fortsätter till Lübeck. In på ett gigantiskt köpcenter, allting finns där. Vi fyller snabbt kundvagnen. Delar av personalen pratar svenska. Jag frågar efter ägglikör och imiterar samtidigt en höna. Det hade jag inte behövt. Jag säger till kvinnan i kassan att hon pratar bra svenska, hon svarar att hon inte gör det.
Nu följer en rapsodi av sliskigt glühwein, söta lumumbadrinkar, fett marsipangodis, kaloristinna kakor, tjocka salamimackor, små glaskulor inuti vilka snö faller när man skakar dem, isbjörnar som ändrar färg (very funny), andra prydnadssaker av julkaraktär samt en glöggmugg på vilken det står: Lübecker Weinachtsmarkt 2011.
Två sådana förresten.
Vi besöker också andra affärer. I en av dessa går en ung man omkring och letar högljutt efter Dr. Oetkers vaniljsocker. Det står rakt framför honom men jag säger inget.
Köper kakfyllning för 5 kronor asken. Kostar 14 i Sverige.
En bra titel på min roman vore: "Den enögde voyeuren från Aleuterna". Kanske ett alltför bra namn, jag antar att det redan är taget.
Schweinschnitzel, gott och nyttigt. Pommes därtill.
Tillbaka till färjan. Klockan är nu 19.30. En lugn natt ute på havet. Hela sjöresan går som en dans, som en samba. Det är en dans från Brasilien.
Vi kör mot Ystad. Längs kustvägen syns nyfallen snö i dikeskanterna. Snart smälter den bort. En man i regnrock kommer gående. Det är Kurt Wallander på väg in i alzheimerdimmorna.
Efter Ystad dyker Tomelilla upp, därefter Kristianstad och Markaryd.
Innan M-ryd fikastopp i Vittsjö. Där är man inte så ofta, närmare bestämt aldrig. 1930-tals brottslingen "Bildsköne Bengtsson" föddes här 1893. Han blev nästan folkhjälte, ungefär som Tumba-Tarzan på 1950-talet. Efter avtjänat straff 1945, blev BB skräddare i Markaryd, därefter i Göteborg. Han dog 1966.
Kan inte tänka mig att någon idag minns denne man i Vittsjö. Tiden har dragit iväg för långt.
Porterstek på Brahehus. Får samtidigt ett SMS från Japan, där är allting bra.
Vi har kört igenom regn hela dagen. Nu har det slutat även om vissa moln är mörka.
Hade Tycho Brahe någonting med Brahehus att göra? Nej, han var ju dansk.
Tänker på Folke Dahlberg när jag ser Vättern. Skulle också vilja uppleva hur det känns att gå omkring på Visingsö. Det känns säkert helt normalt.
Läser om hål som öppnar sig i marken, så kallade slukhål. Allting ramlar ner i dem, det är fruktansvärt.
I ett nafs är vi uppe i Kolmårdenskogarna och därifrån är det ju inte långt hem.
Ännu en resa har fullbordats, nu stånkar december vidare.