Sommarfalu

Till sommaren hör sommarfalu. Ingen sommar är helt komplett utan sommarfalu. Får jag inte sommarfalu blir jag grinig och nedstämd. Den som jag just köpt är tillverkad av Andersson & Tillman Chark AB i Uppsala men märket spelar nog ingen roll. Sommarfalun karaktäriseras av sin rökta smak, lättrökta ska sägas. Den är så lättrökt att det knappt märks. "Jävligt god", som gubben HB sa till mig redan 1974. Han är visserligen död sedan många år men det berodde nog inte på sommarfalun. "Så in i helvete god", sa gubben HB. Rent allmänt hade han ingen vidare smak för mat men han visste att uppskatta en god sommarfalu. Ibland räcker det.

Snoddas

Igår köpte jag en idolbild av Gösta "Snoddas" Nordgren på en loppmarknad i Norrskedika. Den var signerad på baksidan av Snoddas själv. Handlaren sa att jag skulle vara rädd om den och det tänker jag också vara. Det är ju en dyrgrip.

Uppland, det talande landskapet

Av alla landskap tycker jag bäst om det uppländska. Det innehåller så mycket. På marken växer kungsängsliljor och i luften glider en havsörn fram. Mest är det slätter som man ser men ibland har skogen växt sig tät. Under marken ligger järnmalmen i tjocka lager. Den ser man inte. Däremot syns domkyrkotornen i Uppsala på långt håll. Ibland när man färdas i det uppländska landskapet tror man att det finns en järnväg längre bort, nästan vid horisonten. För det mesta är det dock ingen järnväg, det är bara en synvilla men det är fint ändå. Om järnvägen ändå dyker upp blir det som en bonus. Jag tänkte skriva extra bonus men en räcker. Ja, jag gillar det uppländska landskapet. Det har något som tilltalar mig. Man kan nästan säga att det talar till mig. Det gör det faktiskt.

Till Cityterminalen

Mest är man ju landsbygden trogen men ibland kan det bli ett stadsbesök, som här till Cityterminalen. Sen skyndar man hem igen. Borta bra men hemma bäst.