Annandag jul

En lugn dag. Var ner och handlade på Konsum. Lång kö framför spelhörnan. Stoppade ner äpplen, potatis, mjölk, fil, högrev, bröd, etc. i vagnen. Risgrynsgröten var slut. En kvinna frågade en personal som svarade att ICA kanske hade men det var därifrån kvinnan just kom. Upp med varorna på bandet. Kassörskan frågade vad "det där" var och jag svarade kålrot. Sånt är inte lätt att veta, det finns många konstiga grönsaker - svartrot, persiljerot, rättika. Vem har någonsin använt en rättika? Den lär ändå vara en av de äldsta kulturväxterna, släkt med rädisan men vit och betydligt större. Ute snöade det narigt. Lätt blåst. Körde hem, ut med kassarna och därefter in i garaget. Kaffe och fruktkaka. Skar högreven i lagom stora bitar. Brynte dem, därefter ner i grytan. Fick puttra i två timmar. Gott. Äppelpaj och kaffe lite senare. TV-deckare. Det var Mona Malm som var mörderskan. Saker och ting hade blivit fel. Hon ville ställa allting tillrätta. Egentligen gjorde hon bara goda gärningar. Inte så kallt ute, några minusgrader. På TV slår en man sig själv med piska. Hans rygg är snart täckt av stora, blodiga sår. Filmen heter "Da Vinci koden", Tom Hanks spelar huvudrollen. På en annan kanal äter Hannibal Lecter upp en fängelsevakts ansikte. Hårda bud. Sen rymmer han, tror jag. Jag orkar inte se mer. Den här julen har jag inte läst Jan Fridegårds novell "Det röda bokverket". Julgranen står för bokhyllan. I novellen berättar Fridegård om när han var antikvariatsbokhandlare på Östermalm. Det är på julafton, affärerna går dåligt. Han vill åka hem till fadern men har inga pengar till resan. Slutligen köper en arbetare stadd vid kassa Almqvists "Törnrosens bok" som julklapp till sin dotter och resan kan bli av. Är Da Vincikoden verkligen en bra bok/film? Jag vet inte. Är det inte hela tiden ett förbannade tjatande om den heliga graalen och hemliga ordenssällskap hit och tempelriddare dit och fan och hans mormor. Man tröttnar på sånt. Jag bryr mig inte om den heliga graalen, vi köper våra dricksglas på Ikea, de kostar fem kronor styck och går sönder hela tiden men det är så vi vill ha det. Det jag verkligen saknar under julen är en spännande film av "swashbuckletyp" där det fäktas och äventyras för hela slanten. Ett exempel är "Scaramouche" med Stewart Granger som hjälten och Mel Ferrer som skurken. En lång slutscen där hjälten äntligen får triumfera över skurken, det har man längtat efter filmen igenom. Andra exempel är "Kapten Blod" eller "Robin Hood" (alltså originalet med Errol Flynn som Robin). Filmerna var bättre förr. Visa någonting med Burt Lancaster, han kunde också hoppa, fäkta och slåss. Man behöver se sådana aktiviteter under julen när det blir mycket stillasittande för övrigt. Vad finns det nu att se fram emot? Backhoppningen på juldagen, en klassiker. Tyvärr sänder inte SVT, däremot Eurosport. Då bänkar man sig med kaffe, fruktkaka och glögg. Vem som vinner? Inte Helmuth Recknagel i alla fall. Han var duktig i början av 1960-talet, nu har han fallit tillbaka. Så är livets gång, man föds på topp och faller sedan tillbaka. Inte mycket att göra åt. Det är bara att köpa nya dricksglas och se glad ut. Fem kronor är ju ingenting.

Tacksam

Dagen börjar lida - maten är uppäten, kaffet urdrucket och klapparna utdelade. Inte vet jag vad som är julens rätta budskap, om det ens finns något, men visst är det väl trevligt när man kan vara tillsammans i en slags gemenskap, mer märkvärdigt och uppstyltat behöver det inte vara. I morse var jag i minneslunden på Vallentuna kyrkogård och tände ljus för bortgångna familjemedlemmar. Senare på dagen fick jag höra av min moster, det var när vi passerade Lilla Essingen, att min mamma hade kunnat vara med på den trådbuss som i november 1948 störtade ner från Essingebron efter kollision med en lastbil. Elva människor omkom, en överlevde. Min mamma hade hoppat på bussen som gick före olycksbussen. Onekligen får man en känsla av att livet ibland hänger på en tunn tråd, att slumpen avgör i många situationer.Vid den här tiden arbetade hon hos en familj på Stora Essingen. Sedan började hon hos Norrmalms på Odengatan men det har jag nog skrivit om tidigare. Vad gäller trådbussolyckan fick min mamma på grund av beslutet att välja en tidigare buss, leva i ytterligare 58 år och jag kunde se dagens ljus 1949. Det är jag tacksam för. Mycket tacksam.

Täby Centrum

Två bilder från julruschens Täby Centrum även om själva ruschen kanske inte märks så mycket just här. Centrumanläggningen invigdes på hösten 1968. Här låg tidigare Tibble Gård med ladugård, uthus och bostäder. Bland affärerna som fanns med från början kan nämnas Broddmans Radio TV, EPA, Domus och Wårds Herrmode, den sistnämnda är den enda som finns kvar 41 år senare. Utanför Åhléns stötte jag ihop med en kvinna som arbetade på Broddmans i många år. Vi kände igen varandra och hälsade på det sätt som man gör när man inte direkt är bekanta utan bara vill markera en anknytning. Ni minns väl Broddmansreklamen i Radio Nord: Broddmans, Broddmans, Broddmans...varför säger du Broddmans tre gånger...jo, för att det är tre butiker...Kungsgatan, Götgatan och S:t Eriksgatan. Och en fjärde alltså några år senare i Täby Centrum. Jag var inne i den på öppningsdagen och köpte en LP, "Sweetheart of the Rodeo" med the Byrds. Den är fortfarande bra.

Julmarknad

Igår var det julmarknad i Vallentuna. Där såldes allt som kan behövas inför julen, vilket inkluderade julkärvar, raggsockor (norska), rökt fisk från Grisslehamn samt olika typer av korvar. Det var nästan som när det var julmarknad i lilla Granhyttan i TV-serien "Kråkguldet". Förutom att Signe och Orvar inte syntes till förstås. Så skumma typer finns inte här i Vallentuna.