Till havs

Sjöngs av Jussi Björling med dånande stämma:

Nu blåser havets friska vind ifrån sydväst och smeker ljuvligt sjömans kind av alla vindar bäst! Till havs, till havs, till storms, du djärva jakt, Till havs, till storms, var man på vakt, Till havs!

Just nu är havet lugnt, det småregnar. Båten heter M/S Rosella och är byggd 1980. Lite sliten men ingen skorv.
Var ligger poopdäck? Akterut!
Koppla av med en drink, en Nordic Star; 2 cl. Koskenkorva, 2 cl de Kuyper, lite Peach Tree, tranbärs-och apelsinjuice samt nordiska bär. 60 kronor, som hittat.
Utanför fönstret en mängd små öar, någon med en fyr på.
Sedan börjar havet.
En segelbåt glider förbi.
Det är nu som mobilen slår över från 3 till AMT. Vill jag installera uppdateringen för ny tidszon? Ja.
En annan känd telefon var Kobran. Den har ett högt andrahandsvärde. De röda var vanligast medan de blå var mer sällsynta. Någon har en gång sett en svart Kobratelefon. Fantastiskt!
Egentligen var de värdelösa som telefoner betraktat, opraktiska och obekväma. Enda fördelen var att de såg kul ut.
Det gör inte havet. Det är lömskt och oberäkneligt. Havet är inte att lita på.
New Orleans Nectar består av 4 cl. Southern Comfort blandad med äppel-och apelsinjuice. Samma pris, 60 kr.
Det är inte klokt vad folk dricker. Man kan tro att hela havet stormar fast det inte gör det.
Solen börjar skina, vattnet glittrar.
En man läser en bok av Henning Mankell. Han kliar sig då och då på näsan (mannen alltså, inte HM).
Rescue Station 3. Life jackets.
Havet svämmar plötsligt över av fartyg. Tallink, Silja, andra Vikingbåtar. Svenska Amerikalinjen, Cunard Line. Johnssonlinjen.
Vi har kommit in i ett båtbälte.
Jack Daniels and Cola now in a can. Heter Cold no. 7.
Anteckningarna till det här inlägget görs med en penna från Capella Ecumenica. Den är fylld av helig kraft.
Vännerna på Jack Daniels påminner de törstiga om att dricka med måtta.
Soldäcket börjar fyllas upp. Två tyska kvinnor, mor och dotter, sitter tätt intill varandra. Modern hjälper dottern med hennes stickning, det ska bli ett par färgglada strumpor. De kan inte ana att jag skriver om dem just nu. De får aldrig veta det heller.
Båten närmar sig Mariehamn, strax är vi iland.
Vägarna heter 1, 2 och 3, det är enkelt. 3:an leder till Lumparland där Arthur Lundkvist och Erik Asklund i början på 1930-talet besökte Emil Diktonius. De söp och skrev dikter.
Vi tar 2:an mot Bomarsund. Inget stopp i Godby denna gång. Shellmacken och dess restaurang ligger dock kvar.
Fästningen Bomarsund byggdes av ryssarna men erövrades av England/Frankrike 1854. Därefter sprängdes den.
Charles David Lucas, Mate RN på HMS Helca, tilldelades det första Victoriakorset när han den 21 juni slängde en armerad kanonkula överbord. Den skulle annars ha exploderat och troligen sänkt fartyget.
Se livet från den ljusa sidan - tänkespråk inne på restaurangen vid Prästö camping.
Hur ska man kunna det när grillkorv med pommes frites kostar 90 kronor?
Tillbaka i Mariehamn.
Var sak på sin plats är renhållningens motto. Var det Pär Rådström som skrev: Var sak på sin plats, skridskorna i isskåpet?
Det var på den tiden när det fortfarande fanns isskåp.
Pub Niska, troligen döpt efter spritsmugglaren.
Vi äter Ålandspannkaka med jordgubbssylt och vispgrädde. Smak av kardemumma? Det stämmer. Även mannagryn ska det vara i.
Paret bredvid äter hamburgare som har ett lager bernässås under köttskivan, pommes till det.
Ser inte så gott ut. Mannen tuggar med kraftiga munrörelser.
Eftermiddagen går fort. På radion "I am the walrus" med Spooky Toth", det är ju en Beatleslåt annars:

I am the eggman,
they are the eggmen,
I am the Walrus...

Vi transformerar oss upp till utkiksplatsen där man normalt inte ser en människa. Normalt? Just idag kryllar det av utkikssugna. Några bilar står redan parkerade, snart kommer en turistbuss från Östhammar och precis efter den ett rundturståg.
Bättre fly än illa fäkta.
Tillbaka på båten äter vi rimmad oxbringa med pepparrotssås. Men var är pepparroten? Istället skymtar några pepparkorn. Kocken har missuppfattat anrättningen. Men oxbringan är bra. Trubadurvarning på soldäck. Tyvärr talar ryktet sant.
Vi smiter runt hörnet men han hörs ändå. Efter "Mustang Sally" tar han struptag på "Suspicious Minds". Därefter "Country Roads", John Denvers gamla slagdänga som väl aldrig varit riktigt bra och inte den här gången heller.
Trubaduren är från Skåne.
Nu tar han en kort paus.
Det gungar lite men inte så farligt. Man är väl sjöman. Jag har hört att man ska titta på horisonten för att undvika sjösjuka. Har man fel på innerörat hjälper förstås inte det.
Nausea.
Seasickness.
Vain henkilökunalle = endast personal eller som det heter på svenska, crew only.
En röd prick markerar var man befinner sig på båten; du är här!
Folk går upp och ner för de branta trapporna. Många släpar på ölkartonger och tunga påsar från Taxfreebutiken.
Varför måste man upp på soldäck med sin last?
10 minuter innan ankomsten beordras bilpassagerarna att gå ner till sina fordon. Vi ska till utgång A9 som vi hittar efter viss möda.
När vi stängt bildörrarna känns det som om vi vore "äntligen hemma".
Det är vi ju också.