Till Urmula

Trots sitt exotiska namn ligger denna plats i Upplands-Väsby. På väg mot Märsta åker man av g:a Uppsalavägen strax efter Löwenströmska. På skylten står "Urmula 1" och "Verka 2". Precis efter järnvägsbron är det dags att stanna. En väg leder in i skogen. Vägen är stängd med en bom. Bortom den ligger Urmula, vår längtans mål. Ingen vet vad namnet betyder, det är höljt i dunkel. Upptåget sveper förbi, det går undan ordentligt. Urmula finns omnämnt i "Sveriges järnvägsstationer". Här låg förr en så kallad linjeplats, den lades ner den 11 december 1994. Man kan undra vem som klev på här. Vem? Här? Deckarförfattaren James Ellroy är i stan. "Avbryt mig inte", säger han till intervjuaren. Ellroy skriver hårda, tuffa böcker men vill inte gå med på att han tillhör "noirgenren". Han har stålbågade glasögon och gillar Beethoven. Hemma i LA lever han som en eremit. Det är stor skillnad mellan hans vardagsliv och livet som PR-turnerande författare. Förutom att skriva romaner vill han helst ligga med kvinnor (men det kanske bara är något som han säger). Jag har läst en av hans böcker, det är den som handlar om mordet på hans mor och är en slags självbiografi. Jag har några till i bokhyllan men de har jag inte läst. Ellroy och jag är ungefär lika gamla men det är väl också den enda likheten. Största skillnaden mellan oss är att Ellroy aldrig har varit i Urmula vilket jag har. Det är jag glad för. Fast riktigt ända fram kom jag inte. En bom var i vägen.