Samlade dikter

Jag har investerat i George Mackay Browns samlade dikter. Det är en tung volym - 740 gram fördelade på 547 sidor men då är förstås förord, index och lite annat smått och gott inräknade. Min målsättning är att jag ska läsa den här boken från första sidan till den sista. Det är inte så lätt eftersom jag läser den på engelska. Min gymnasieordbok får finna sig i att bli öppnad "stup i kvarten" som man säger fast det mer är frågan om flera gånger i minuten. Jag borde förstås ha vetat att loaves är plural av loaf som betyder bröd. Endeavour kände jag igen. Det var namnet på James Cooks fartyg som han använde under sina resor i Söderhavet. Finns även som rymdfärja och betyder strävan. Däremot visste jag inte att endorse betyder bekräfta och att en joiner är en möbelsnickare. Jag skriver ner alla ord som jag inte förstår. Det har redan blivit en lång lista och helt klart är att detta projekt kommer att ta tid. Sista ordet i den sista dikten är det dock ingen tvekan om - whisky. Det är ett internationellt gångbart ord och även något som G M Brown gärna svepte i sig råfuktiga kvällar på Orkneyöarna. Jag kanske får ta mig en också om jag ska gå iland med det här.

Ytterligare kommentarer

Bilden är tagen i västra Värmland vid en långsmal sjö som ligger nära det lilla samhället Hån, beläget mellan Töcksfors och Norska gränsen. På den tiden var vissa varor som till exempel mjöl och margarin billigare i Norge än i Sverige så vi passerade gränsen flera gånger för att handla på Solvangens Livs. Nu är ju situationen den omvända. I Töcksfors har man byggt ett stort köpcentrum just med tanke på de norska kunderna och där spenderas det friskt. Det är bara att konstatera att tiderna förändras. Själv är man dock lika ung, pigg, rask och muskellös som förut. Det känns skönt.

Ungdomsporträtt

Bilden är tagen i Värmland 1966. Inga övriga kommentarer!

Dikter av Josef Kjellgren

De är fyra stycken och finns att läsa i BLM, april 1939. Kanske är det bara en dikt som är uppdelad i fyra avdelningar, jag vet inte. De handlar om våren som är på väg. Kjellgren sitter uppe i Lappland och förmedlar sina intryck:

Trots is och snö och kvicksilver under noll
vandrar våren in över Lappland
och påbörjar en hemlig inspektion
av sina nordligaste domäner.

Författaren bodde långa tider i Lappland. Jag tror att det berodde på hans TBC (möjligen fanns även andra anledningar). Luften var lättare att andas i norr. Den var kall och torr och kylde bort sjukdomen. Många sanatorier låg där luften var hög och klar. En vanlig behandlingsmetod var att låta patienterna sitta ute i kylan insvepta i tjocka kläder. De satt i långa rader och andades för att överleva. Tyvärr gjorde inte alla det, inte Kjellgren heller som dog 1948. Ivar Lo har skrivit om hans död i "Proletärförfattaren". De är några kollegor som sitter runt sjuksängen och berättar roliga historier. Plötsligt blir Kjellgren sämre och dör hastigt. I dikten nio år tidigare skrev han om solen:

-den kommer kanske inom kort med budskap
om nytt liv till oss menige man - solen vände sitt ansikte
till hela den mänsklighet
som slagits hårt av sjukdom, våld och nöd -

Våren kom förstås så småningom även detta år. Några månader senare var det världskrig och solen gick i moln. Men det visste förstås inte Josef Kjellgren. Han skrev sin dikt i längtan efter något bättre. Han ville ha vintern utbytt mot vår.

I hänryckning må vi vända blickarna mot skyn och räkna dagarna,
den långa vinterdödens tid har gått förbi -

Det spetsiga huset

Intrycket man får av detta hus är att det är ovanligt spetsigt. Det är också nästan tomt. En gång var här liv och rörelse, pengarna rullade in. Sen rullade de ut tillsammans med möblerna. Nej, inte tillsammans. Pengarna först, därefter möblerna. En del möbler finns kvar i väntan på bättre tider. När kommer de? Inte ens ugglan vet. Och om inte den vet, hur ska jag kunna veta? Det enda jag vet är att huset ser spetsigt ut. Ovanligt spetsigt.

Det snögar

Det har börjat snöga. Det betyder att det snöar. Mormor och morfar sa så. De var rospiggar. De sa också "Ringbo" när de menade Rimbo. Förutom dessa två ord sa de en hel massa andra saker. Morfar sa till exempel "små gröna jävlar" när han vid ett tillfälle slog sig på tummen. Det kanske inte är någon direkt rospiggska utan användbart över hela landet. Varför inte över hela världen? Men "small green devils" låter lite lamt. Det är mer krut i den svenska varianten. Morfar blev för resten påkörd av en spårvagn i samband med Stockholmsutställningen 1930. Eller snarare lätt knuffad av en spårvagn. 1938 blev han opererad för magsår på Mörby lasarett. Det var lite besvärligt. 1959 fick han en tall över sig som sopade bort halva örat men det sydde doktorn fast igen på samma lasarett och det satt sen som gjutet ända fram till hans död 1978. Han råkade ut för en del saker. Nu ser jag att det har slutat snöga. Det varade inte så länge. Kanske har snögandet förflyttat sig till Ringbo. Vem vet?