Dagbok: Fredag 16 september

Kallare i morse, bara 9 grader. Det känns i väggarna.
Grekiskt lantbröd med färdigskuren Goudaost.
Helgen ska bli fin, regnet och blåsten har styrt ner mot Baltikum. Det kalla kriget känns i och för sig väldigt avlägset men ligger det ändå inte hela tiden latent inom oss?
Järnvägsbommarna går ner mitt framför motorhuven. Tåget kommer från Lindholmen men på en av vagnarna står "Österskär". Det kanske inte är så sensationellt men ändå.
I industriområdet springer en liten hare omkring, vi har sett den flera gånger. Den verkar söka efter något.
Till lunch: Kokta grönsaker med skinksås, gott och nyttigt.
Till kaffet: Ingenting! Det har blivit så nu. Jag förstår inte varför.
På eftermiddagen de vanliga fredagsrutinerna med musik och fruktätning. De flesta tycker om bananer, äpplen är inte så uppskattade.
Jag lärde mig igår innebörden av uttrycket Deus ex machina men nu kan jag ändå inte förklara. Det har dock något med Bobby Ewing i Dallas att göra.
Hem, därefter direkt iväg till ICA Maxi. Flygplanen glider in mot Arlanda. Tidigare hette platsen Halmsjön, en liten rest av denna finns kvar.
Vill minnas att jag en gång läste en artikel skriven av Jan Fridegård i en av STF:s årsböcker. Någonstans i den finns dessa ord med: Man tar stigen genom skogen och till kvällen är man i New York.
Visst är det fantastiskt! Lika fantastiskt som att citrusfrukten Satsumas nu åter rullat ner i fruktlådorna. Förr fanns den bara till jul, nu åtminstone tre gånger per år.
I Japan heter den Mikan, den är av japanskt ursprung.
21.00 är temperaturen 13,1 grader. Jag äter en av våra hemodlade tomater. Den har växt på en buske bakom huset. Förra veckan fick jag veta att vår granne tvärs över planket är från Eslöv.
Se där, se där, säger jag och avslutar alltså arbetsveckan nere i Skåne, vår svenska kornbod.
I morgon ska solen skina vilket den i och för sig alltid gör även om den ibland skyms av moln och inte syns nattetid eftersom jorden då vänder andra sidan till.

Dagbok: Torsdag 15 september

Något svalare denna morgonen, 11 grader kl. 06.15. Kattorna har slut på torrfodret, fyller på.
En underbar dag, en solskensdag. Karlstad 1940, bataljonsexpeditionen på I2: "Aldrig har kriget varit närmare än nu".
Slänger ut en nektarinkärna genom bilfönstret i närheten av Vallentuna Ishall, den hamnar i diket, växer upp och blir till ett träd.
Lyssnar på Rammstein: Du har frågat mig, jag har ingenting sagt. Enkel text, föredömligt kort. Lär handla om kärlek.
Pannkakor till lunch. Vispgrädde, hallonsylt.
Kör förbi Tallgårdens äldreboende i Enebyberg. Där bodde spionöversten Wennerström under sina sista år. Vid något tillfälle lät han sig intervjuas, han sa bland annat att hans barnbarn var duktiga med datorer.
Uppehåll hela eftermiddagen. Handlar på Ö&B och på COOP. Därefter hem till köttbullar och potatismos.
Inspekterar den nymålade "fågelholken", ser snygg ut.
Temperaturen 19.50 är 10,9 grader. Mörkt.
Men den nyinsatta glödlampan vid entrén lyser förstås upp. Inom ett litet område skär den mörkret i bitar.
Om några timmar sover mänskligheten. Det gör säkert även jag.

Dagbok: Onsdag 14 september

Blåst hela natten, något svalare idag.
Morgontidningen sen igen. Går ut för att hämta den 06.55. Småregnar. Finnegans Wake av James Joyce tillhör världslitteraturens klassiker men går den att läsa? Tveksamt.
På jobbet: tittar ut genom förmiddagsfönstret. Regn, gråtrist.
Ändå finns korta stunder av lycka. En del inte så korta. Halvlånga.
Ida´har Ida namnsdag. Grattis!
Till lunch: biffwok med fler tillbehör än det finns ord i svenska språket. Tur att vi inte pratar engelska, då hade matsedeln varit fem gånger så lång.
Det ser ut att skina upp.
På eftermiddagen en tur till Vallentuna varvid kan konstateras att skogen runt Arningeleden håller på att glesas ur.
Solen skiner (egentligen är jag helt ointresserad av väder).
När ska jag komma mig för att läsa böckerna av Raymond Chandler som länge stått i hyllan? Jag tänker närmast på Långt farväl.
Nu börjar det bli mörkt. Dagen lider mot sitt slut.
Temp. just nu (19.10): 14,4 grader.
Precis som om det skulle spela någon roll.

Dagbok: Tisdag 13 september

Grått på himlen, regnstänk på rutan men varmt.
Temperaturen 05.30 är 15,3 grader. Tidningen försenad även idag, läser måndagens Aftonblad till teet och lingonbrödet.
Meningslöst om inte morgontidningen kommer i tid. Säga upp den?
Tänker på Texassångaren Roky Erickson. Att säga att han haft svårigheter i livet måste vara århundradets underdrift.
Förra århundradets.
Dagen ligger öppen som en oläst bok. Vilken?
På förmiddagen hänger regnmolnen från himlen i långa gummiband.
Går mot Ullnasjön men avbryter efter halva sträckan.
Till lunch: Isterband. De smakar inte som eljest.
På eftermiddagen starka vindar i västra Sverige. Kulingvarning på Vänern.
Lite blåst även här.
Skyndar hem, äter kassler och fortsätter spika på fågelholken. Äntligen klar när mörkret kommer.
Vindarna hörs i mörkret.
Någon annanstans hörs storlomens rop över sjösystemen.
Nu har den här dagen försvunnit. Det var ju den som jag letade efter.

Dagbok: Måndag 12 september

Temperaturen 05.30 är 16,2 grader.
Dricker te, läser tidning men gårdagens. Den nya har inte kommit. Strax efter 07.00 dimper den ner, hör smällen av brevlådslocket.
Men då är det för sent, jag måste gå.
Regn hela förmiddagen.
Kåldolmar till lunch, tyvärr fabriksgjorda men inte dåliga i och för sig. Kokt potatis. Sås. Sallad.
Det skiner upp på eftermiddagen.
Stannar till på Lidl, köper skivad ost.
Därefter frukostkorv med pepparrotssås och potatis. Lidl:s 2,8 öl. God.
Fortsätter bygga på "fågelholken", färdig imorgon.
Varm kväll. Klockan 20.30 visar termometern 15,3 grader.
Mörkt en halvtimme tidigare.
En mörk, varm kväll i september.
Hösten säger: Jag är här nu.