I världsrymden

Det finns inget som är större än rymden. Jo, världsrymden, den är betydligt större, åtminstone låter det som om den vore det. Den räcker ända härifrån och så långt bort som man kan komma. Men det gör väl å andra sidan rymden också. Det här är ett svårt problem. Jag vet inte hur det ska lösas. En svensk är däruppe just nu. Gårdagens landning blev inte av, rymdfärjan får köra några extra varv. Naturligtvis vill han hem så fort som möjligt. Det skulle jag vilja om det vore jag som satt i min speciella rymdfåtölj och stirrade ut genom glasrutan. Jag skulle vilja stå stadigt på "terra firma" så fort det bara gick, ner på jorden till varje pris. Men vår svenske hjälte är måhända av en annan kaliber. Han vill dra ut på varje sekund så länge som möjligt. Varje nytt varv blir en extravinst i rymdlotteriet. Han njuter hela tiden. Men i natt är det ändå dags att gå ner för landning. Äventyret är över. Vad kan mer sägas om världsrymden? Ibland anfaller den som i filmen "Världsrymden anfaller". Om jag minns handlingen rätt var det frön som droppade ner från himlen och letade sig in i människor. Dessa blev därefter förvandlade till pumpor som så småningom sprack och nu skedde en återfödsel men de som kom ut ur skalen var utrustade med helt andra egenskaper. Spännande! Filmen gjordes 1956 och doftar av det kalla krigets kommunistskräck. I barndomen tänkte vi inte så mycket på det som fanns ovanför trädtopparna. Visst fanns det folk som stirrade upp i skyn och gjorde utläggningar om stjärnor och planeter men de betraktades som lite udda. "Det var en konstig fan", kunde gubbarna säga till varann, visserligen godmodigt men ändå med full tydlighet i uttryckssättet. "Det vore bättre om en sån där jävel jobbade istället för att stå och glana mot någonting som inte finns". Men det är klart att rymden fanns, bara det att vi såg den mest som en hinna, en glaskupa med oklart innehåll bakom. Det där med oändligheten lät bara konstigt. Någonstans måste det ju ta slut. En gång hade vi främmande från Brottby. Det var Bergkvists och Petterssons, de åkte i Petterssons Chevrolet från 1936, en storbullig historia med mjuka säten. Innan hemfärden stod vi ute en stund. Oktobernatten var höstkall och stjärnklar. Alla var överens om att det fanns mycket däruppe, sånt som man inte förstod. "Men det är ingen idé att grubbla över´t", sa Bergkvist. "Tack ska ni ha för ikväll". Sen körde de iväg, Chevroleten gungade på kostigen som ledde från vårt hus. Svängde därefter ut på den riktiga grusvägen med helljuset på. På den tiden tog det minst en timme till Brottby från Täby, kanske mer. Nu tar det högst 20 minuter. Tiderna förändras men rymden är densamma. Och snart landar Fågelsångaren, antingen i Florida eller i Kalifornien. Terra Firma lockar nog trots allt.

Illustrationen är lånad ur "Min skattkammare del 8 - Uppfinningar och upptäcktsfärder". Det var en bok jag läste mycket som liten.

Malta - Sverige

Jag ser Malta - Sverige på TV. Det är VM-kval. Efter första halvlek är ställningen 0-0. Det är en dålig match ur svensk synvinkel. Det är en bedrövlig match. Ingenting händer. Malta har haft en eller två vassa målchanser, Sverige ? Vi spelar uselt. Malta försvarar sig bra och sticker upp ibland. Är det en sensation i görningen? För många år sen spelade Sverige här på en grusplan, det var 1973. Nu skiner gräset grönt. Det är lite regn i luften. Anders Svensson säger att det är 45 minuter kvar, allting kan hända. Han är svettig. Han har jobbat hårt utan att få utdelning. Nu ser jag i pausen att Sverige ändå haft några möjligheter men tempot är alldeles för lusigt, det ser uppgivet ut säger experten P. Ekwall. Vill vi inte till VM? Vad håller på att hända? Sverige har aldrig förlorat mot Malta, målskillnaden är förkrossande. Nu har andra halvlek börjat, Källström skjuter i stolpen. Fy fan så dåligt! Det är roligt att kunna skälla lite när man själv inte behöver ta ansvar. Malta är en fin ö, en vacker ö. Den består mest av sten. Husen är byggda av sten. Endast några få sandstränder finns, knappast några träd. Malta är en ö och Gozo en annan. Man tar färjan över, restid ca. 30 minuter. Gozo är lite grönare än moderön. Huvudorten på Gozo heter Victoria eller Rabat. Vi var där på en organiserad utflykt med turistbuss. Guiden talade norska eftersom hon var gift med en norrman. I ett av Victorias gathörn träffade hon sin bror som körde taxi. Cykelspark av Elmander, målvakten klarar. Mörkret lägger sig över de Maltesiska öarna. Här också men det är mörkare där än här. Elm skjuter en ballongboll. Värmen på Malta var fruktansvärd, över 35 grader, nästan 40, varje dag. I sovrummets tak snurrade en fläkt som vispade runt luften utan att göra någon större nytta. Det var härligt att sitta på balkongen på natten och dricka kaffe och äta muffins. De inköptes på en närbelägen supermarket. Fast det blev inte svalt ens nattetid. Oj, Husén nickar utanför. "Rackarns också", säger kommentatorn. Tiden lider, det är bråttom nu. Det ser inte uppgivet ut, däremot ser det slitet ut, säger kommentatorn. Nya spelare ska in, båda lagen byter. På Malta köpte jag flera böcker och tidningar om 2:a världskriget, även några DVD. Malteserna led fruktansvärt under kriget, de tyska bombningarna var hårda. Böckerna jag köpte hette "249 at Malta" och "Air Battle for Malta". Kvinnan i affären frågade om jag var intresserad av 2:a världskriget och jag svarade "a little". "Not so little", sa hon då och det hade hon ju rätt i. Nu har Sverige gjort mål. Äntligen! Det satt långt inne men kanske lossnar det nu. Det blir som att dra ur en plugg. Något målkalas är det dock tveksamt om det blir. Det blir nog bara ett litet frukostkalas med 1 glas juice, 1 kopp kaffe och en skorpa. Ett torftigt kalas. Målet var förresten självmål. Efter 94 minuter fastslås resultatet; 0-1. Vi åkte vanlig lokalbuss från S:t Julians till Valetta. Allt var sammanbyggt till en enda stad även om de påstod att det var flera. Bussarna var varma och trånga. Chaufförerna körde oberäkneligt, de stannade hur som helst för att prata med folk och ibland skälla på dem. Ovanför förarplatserna satt Jesusbilder. I Valetta gick vi runt och tittade på bebyggelsen. Längst ner mot havet låg fortet S:t Elmo. Därifrån gick vi till en restaurang där vi fick den sämsta måltiden på Malta. Den var inte bra. Men betalt tog de förstås. Vi klagade inte för vi är ju svenskar. Kanske var det därför inte mer än rättvist att vi vann matchen för en stund sen. En liten hämnd, en liten spark i arslet. Men när Ekwall ska intervjua Zlatan greppar jag fjärrkontrollen. Det blir för pinsamt. Zlatan säger bara det han ska säga. Jag vill att han också ska säga andra saker, berätta om böcker han läst, skivor han lyssnat på och hur det nya huset i Barcelona är möblerat. Kanske också personliga saker som hur han har det med frun och barnen. Istället blir det mest klichéer. En sådan är att bollen är rund. Det brukade Putte Kock säga. Med det menade han att allting kunde hända. Han ledde TV-tipset en gång i veckan. Han var den person i Sverige som gissade mest. Kanske orättvist sagt. Putte var ju själv en framstående spelare på sin tid och även i många år chef för UK. Han var också landslagsledare i fotboll och TV-kommentator. I det sistnämnda sammanhanget är han mest känd för historien om "negern". Denne hette Niklas, Erik, Gustav, Erik, Rudolf. Läs mer på Wikipedia (sökord Putte Kock). Det är viktigt att bilda sig. Kunskap är makt. Upp till kamp emot kvalen. Det här är ett kval, ett VM-kval. Vi fick tre poäng med oss från Malta, trots en skitmatch. Om den tar oss till VM är tveksamt. Danmark är kvar. Men det är klart att vi vinner, nu är vi på gång. Och bollen är ju rund, allting kan hända, som Anders Svensson sa och det har han ju rätt i.

Frisk vågat är...

På försättsbladet till ett tysk-svenskt lexikon läste jag idag: Frisch gewagt ist halb gewonnen. Orden var inte tryckta utan någon hade plitat ner dem med kulspetspenna. Undrar om de betyder det som jag tror att de betyder? Jag köpte dock inte detta lexikon, jag vågade inte. Däremot köpte jag en EP med Everly Brothers; Hit Parade vol. 3 innehållande "Bird Dog", "Hey Doll Baby", "Devoted To You" samt "Keep A Knockin". Vol 1 i samma serie var en av mina första skivor, den kom med grammofonen (en Philips) så att säga. Tyvärr är det här exemplaret ganska repigt så jag tror inte att jag vågar spela den även om nu Frisch gewagt ist...osv. Men den pryder definitivt sin plats i hyllan.