Anteckningar från en resa till Göteborg

Tåget heter Inter City 101 med avgångstid 09.02. Ny avgångstid 09.15.
Vid resan 1960 skulle morbror Kalle komma ut från Namit AB och vinka men vi såg honom aldrig. Kanske glömde han, det är lätt hänt.
Mobilsamtal i stolen bakom:
"Tjänare Joakim, hur är läget?"
Vi åker igenom en tunnel. Genast slås det lock för öronen. Brukas det så?
Södertälje Syd, därefter Sörmland. Små stationer och banvaktstugor passeras. Disig sol.
Funderade länge på om det finns en Södertälje Centralstation men den finns. Den ligger bara lite undangömd inne i stan.
Tåget heter Inter City därför att det går mellan två städer.
Liten sjö i jämnhöjd med järnvägen. Lillsjön?
Jag hade velat åka genom Vagnhärad och Tystberga men det är en annan linje. Den går till Norrköping. Och vidare förstås.
Jag var i Tystberga för cirka 1,5 månad sedan. Det var en söndagsmorgon klockan halv sju. Allt var tyst.
Vi färdas på västra stambanan.
Förr fanns det vatten i karaffer på tågen, nu är det borttaget. Kanske ohygieniskt, folk blev sjuka. Alla möjliga sjukdomar frodas ju i stillastående vatten. Men säkert böt man vatten vid varje ändstation.
Jag tror att maktspelet inom politiken är hårt och cyniskt, det är som inom alla andra företag. Alla vill ha så mycket makt som möjligt och alla slår på den som ligger.
Konduktören sätter en bock på biljetten och säger "välkommen". Först nu är vi accepterade på riktigt.
Jag har plats 67 i vagn 12, sitter vid fönstret.
Pålsboda, Hallsberg, inte Örebro.
Skövde; militärstad. Fick en tand lagad provisoriskt på Trängregementet 1969. Hela ytterhöljet gled bort, bara pulpan satt kvar. Hemma i Stockholm blev den ordentligt uppbyggd, har nu hållit i 41 år fast tandläkaren sa att den bara skulle hålla i 1 år. Bra jobb!
Såg senare samma år på Skövde station en rälsbuss med destinationen Karlsborg. Denna ort kallades Sveriges reservhuvudstad. Till Karlsborg fästning var det meningen att Svea rikes ledning skulle bege sig i händelse av krig.
Banan är förstås nerlagd.
Vad kommer sedan? Falköping och Alingsås. Hjalmar Gullbergs "Död amazon":

Starka trupper ha enligt T.T.
nått Thermopyle, Greklands lås.
Fyrtioåriga Karin Boye
efterlyses från Alingsås.

Men då var hon redan död. Platsen där hon tog sitt liv lär finnas med på Alingsås kommuns turistkarta.
Gunnar Ekelöfs första hustru Gunnel, övergav GE för att istället flytta in hos Karin Boye, de blev ett älskande par.
Tåget kör sakta. I högtalaren meddelas att ett pendeltåg ligger strax före på linjen. Varför kör man inte om?
Det är bokmässa i Göteborg. Även tåget är fullt av bokfolk. I restaurangvagnen går det att få boken "Drama Queen" signerad av två av författarna - Moa Herngren och Lina Forss. Boken är gratis men jag går inte dit, det törs jag inte. Tänk om jag skulle säga till Moa Herngren: "Snart är väl du lika känd som dina bröder".
Ankomst till Göteborg 12.47. Spåret slutar vid en stoppbock. Göteborg C är alltså en "säckstation", en där tågen måste vända. Det gör de förstås inte rent konkret. Istället kopplas ett nytt lok på därbak och det som var där framme kopplas bort.
Vissa tåg har redan från början lok i båda ändarna.
Jag vet ingenting om Göteborg. Var ligger Masthugget? Var ligger Majorna? Är det dans på Brännö brygga? Kommer engelska flottan ikväll?
Göteborg är en sjöfartsstad. Det mesta går i sjöfartens tecken. Till hotellet tar vi oss med båt - Älvsnabben 4.
Hotellet ligger vid Eriksbergs f.d. varvsområde. Götaverken och Lindholmens varv låg strax bredvid. Här byggs inga fartyg längre.
Nu blir anteckningarna mer rapsodiska, jag kan inte redovisa allt. Ön heter Hisingen. Den stora bron heter Älvsborgsbron och längre bort skymtar Göta Älvbron. Den kanske inte direkt skymtar men den ligger där i alla fall.
Handlingen i en av mina favoritböcker, Sture Källbergs "Den röda älven", utspelas just här. Jag hade gärna velat citera något men nu kan jag inte hitta boken.
Jag har för många. På vissa hyllor står dubbla rader. Jag misstänker att Källbergs bok finns högst upp och längst bak.
Jag skriver för brinnande livet. Jag har inga andra intressen än att skriva, medger att det blir enkelspårigt. Jag odlar inga sociala kontakter.
Jag har konstiga drömmar. En av dessa är att åka till Örsundsbro och äta på pizzerian där.
En annan var att besöka Arnö i Mälaren, den har gått i uppfyllelse.
Man känner sig välkommen i Göteborg. Göteborgarna är glada och trevliga. Och vitsiga. Den mest kända göteborgsvitsen torde vara: "Blixtrar den ene så Oscar den andre". Den myntades av hovfotografen Aron Jonasson redan i slutet av 1800-talet och håller än. Oscar var förstås kung Oscar II.
Jag tittade på en karta. Där fanns både Masthugget och Majorna utsatta. Så nu vet jag det.
Efter sitt första äktenskap träffade Gunnar Ekelöf en kvinna som hette Irma. Underligt nog blev han övergiven av henne också. Hon blev kär i Eyvind Johnson.
Men så småningom träffade GE systrarna Nun och Ingrid. Först gifte han sig med Nun, därefter med Ingrid. Skilsmässa emellan förstås.
Det har naturligtvis ingenting med Göteborg att göra. GE vistades dock en del på västkusten. I boken "Utflykter" skriver han om en engelsk flygarbegravning i ett bohusländskt fiskeläge 1942.
Vi är nu framme vid nästa dag. Tåget hem avgår 17.42 från plattform 6. Det är ett X2000. Resan tar drygt tre timmar.
Ibland vet jag inte om jag verkligen är jag. Kanske är jag någon annan? Det finns teorier om att Elvis inte var Elvis Aaron utan istället tvillingbrodern Jessie Garon som dog vid födseln.
Jag får ont i ryggen vid långa promenader. Misstänker att skorna har någonting med det att göra. Alltså finns nya skor med på inhandlingslistan, kanske ett par Ecco av den gamla modellen.
Korvkiosken "Moset" ligger i Lerum. Det är bara en av många iaktagelser. Jag gjorde den inte själv. AS påpekade den lustiga namnkombinationen.
Över västgötaslätten syns ett fågelsträck i v-formation. Det är antagligen flyttfåglar, kan vara gäss.
En del påstår att Sveriges vagga stod i Västergötland. Det är löjligt. Alla vet ju att den stod i Uppsala. På Vaksala torg.
Det börjar mörkna över slätten.
Närke, Sörmland. Oplanerat stopp i Katrineholm. Därefter ett planerat i Flemingsberg.
Strax rullar tåget in på Stockholm C. Den korta resan är, som i Pär Rådströms bok, oåterkalleligen slut.