fredag, oktober 15, 2010

Förkylningstider

Förkylningstider. Inget att invända om det. Man är lite snorig men det går över.
Avslutade just Åsa Larssons ”Till dess din vrede upphör”. Skriver kvinnor bättre än män? Kanske. Egentligen är ett sådant påstående löjligt. Men Åsa Larsson skriver nog bättre än de flesta män.
Subjektivt tyckande förstås.
Vad är bra, vad är bättre?
Skrev Selma Lagerlöf bättre än August Strindberg? Jag vet inte.
Skrev Moa Martinsson bättre än Ivar Lo? Han ansåg nog inte det. Många tycker annorlunda. Man får tycka vad man vill.
Hostar nu ordentligt. Hostan kommer inifrån. Var annars ifrån? Den känns i hela kroppen. Snoret rinner. Det är synd om mänskligheten. Vissa är det mer synd om än andra. Mig är det inte så synd om.

Var på Åhléns igår och frågade efter säsong 2 av TV-serien ”Snoken”. Ettan köpte jag för ett tag sedan. På filmavdelningen fick jag en blackout, en riktig härdsmälta. Jag kom inte ihåg vad serien hette. Gäddan? Torsken? Killen i kassan visste dock direkt efter min svamlande beskrivning: ”… det är en svensk serie som handlar om en privatdeckare som bor på en båt tillsammans med sin hu..”. ”Snoken” sa killen blixtsnabbt. ”Nej, vi har inte säsong 2”.

Med ”med sin hu…” menas ”med sin hund”, inte ”med sin hustru”. Hunden hette för övrigt Turbo.

Innan Åsa Larsson läste jag Ann Cleeves ”Blue lightning”, del 4 i Shetlandskvartetten. Upprepar frågan: skriver kvinnor bättre än män? Möjligen är det så. Inte skriver Henning Mankell särskilt bra. Inte G W Persson heller. Vad Guillou anser om sig själv vet vi förstås; han är självklart bäst. Men det är han ju inte. Det finns inte så mycket djup i dessa herrars litterära karaktärer. I de själva finns det kanske.

Å andra sidan är väl både Liza Marklunds och Camilla Läckbergs huvudpersoner ganska grunda. Men å andra sidan igen, även en dålig bok är svår att skriva. Det går förstås lätt att säga ”det där kan jag göra bättre”. Gör det då! De flesta stannar efter 1- 2 sidor och kommer inte vidare. Marklund och Läckberg ångar dock på och går vidare mot banken.
Jag är inte avundsjuk.

Håkan Nesser skriver bra. Inger Frimansson också.

Dylan Thomas också. Tänker på hans novell ”Fenomenala Lilla Hostan” just nu. Den handlar om en pojke som hostade, ingår i samlingen ”Portsätt av konstnären som valp”.

Dagarna har varit fina den senaste veckan. I onsdags besökte vi Bananhuset i Roslags-Näsby. Som tidigare meddelats ska det rivas. Synd på ett sätt. Jag tror inte att huset är så dåligt som experterna säger. Underhållet är förstås eftersatt eftersom man medvetet använt sig av den taktiken för att få riva.
Ungefär som när banan till Eddavägen lades ner på 1970-talet. Inga resenärer, sades det. Inte så konstigt när man bara körde två turer varje eftermiddag. Vem ville åka då?
Sen var den järnvägen väck.
Navy CIS på TV3; 11 döda i en explosion på Coopers Polygraph. En polygraf är en lögndetektor. Det var en sådan som Christer Pettersson undersöktes med helt inofficiellt (egentligen sysslar vi inte med sådana saker i Sverige). Han klarade testet, alltså var han oskyldig. Det var i ett program med Robert Aschberg.

Men någon liten hemlighet tog han säkert med sig graven.

Tydligen är en kraftig influensa på väg, en helvetesinfluensa. Skydda sig den som kan. Det går nog inte.
Väldigt många deltagare i TVs ”Grannfejden” verkar vara från Skåne. Jag trodde att skåningarna var glada och jovialiska. Se på Edvard Persson. Och Anna Anka.

Jag såg en gång Ivar Lo utanför Stadsbiblioteket i Stockholm, han gick nerför trappan. Såg honom också inne på galleri Camera Obscura i Gamla stan. Det måste ha varit i slutet av 1970-talet.
Han dog den 11 april 1990 på Ersta sjukhus efter att dagen innan ha promenerat dit i fruktansvärda smärtor. Ingen taxi fanns att få. På sitt skrivbord la han 50 000 kronor till begravningen. Han och Gunnar Sträng var gamla kompisar. På 1930-talet åkte de runt på cykel i Mellansverige och agiterade för Svenska Lantarbetarförbundets räkning. Så småningom nådde de sitt mål; att statarsystemet skulle avskaffas vilket inträffade 1944. De ofria trälarna hade blivit fria lantarbetare.

Statarna var kanske inte trälar men inte långt ifrån.
Mormor och morfar var statare. De hade det inte så fattigt men heller inget överflöd.
Jag får vänta ett tag på Snoken säsong 2. Nu vet jag ju vad den heter.
Så småningom kommer förkylningen att gå över. Det är ingen stor grej. Nästa vecka är jag frisk. Kanske den 19:e. Tore och Tor har namnsdag då men de tillhör inte mina bekanta.