Glassfamiljen

Idag utanför ICA Maxi vid Eurostop, kom glassfamiljen gående. Den bestod av en mamma, en pappa och fem barn varav två var flickor och tre var pojkar. Var och en ur denna sjuhövdade skara åt på en glass. Alla möjliga sorter passerade revy - pappan bet i en Top Hat, mamman slickade på en isglass och barnen tuggade på olika delar av glassortimentet, från Magnum Mandel och 88:an till mjukglass i strut. Lätt tagen av den starka upplevelsen, följde jag dem med blicken ända tills de försvann bakom ett kundvagnsgarage. Det är inte varje dag man ser en hel glassfamilj på promenad.

Charlie Brown

...med The Coasters. För att återknyta till det nedan skrivna.

Mina första skivor

Världen har längre krävt att få veta vilka mina första skivor var och det ska avslöjas nu. Men vi tar grammofonen till att börja med. Den var en Philips med högtalare inbyggd i ena kortsidan. Hastigheterna var fyra - 16, 33, 45 och 78 varv. Mest användes förstås 45 varv eftersom det var singel och EP-skivor som gällde vid denna tid. Tillsammans med grammofonen medföljde fyra st. sådana. De var: "Charlie Brown" med The Coasters, "All I have to do is dream" med Everly Brothers, "A big hunk of love" med Elvis Presley (EP-skivor) samt "Living Doll" med Cliff Richard, en singelskiva i gul vinyl. De spelade jag mycket decennieskiftet 59 - 60.

Som intressant tilläggsinformation kan nämnas att grammofonen inköptes på Roslags-Näsby Radio & TV och att förkortningen EP står för Extended Play eftersom en sådan skiva innehöll fyra låtar mot singelns två.

Tre saker

Så här i aprils elfte timme vill jag avslöja tre saker:
1. Jag kan inte stå på händer.
2. Jag kan inte titta vindtirigt.
3. Mitt favoritord är "köckenmödding", fast jag brukar inte använda det så ofta.

Naturen anfaller

Naturen öppnar sig som en bok. I den går att läsa allt möjligt. Tröttnar man på en sida är det bara att vända blad, det finns hur många som helst. Nere vid vattnet gör fåglarna läten. Det är parningstider inbillar jag mig. Jag är inte så kunnig i sådant som har med naturen att göra. Helst vill jag ställa upp naturens bok på hyllan så att jag kan ta ner den någon gång ibland, när jag själv vill. Som det är nu känns det mer som om man blir anfallen. Man blir ställd mot en mur och i nästa ögonblick tar naturarkebuseringspatrullen över. Fåglarna svänger loss ordentligt nere vid vattnet. De larmar och gör sig till. Snart anfaller naturen igen. Den tröttnar aldrig.

Frihetens tulpaner

Vårens första tulpaner är också frihetens tulpaner. De kommer rakt upp genom jorden och skapar en känslomässig knockout både hos oss som får gå fria och lösa och hos de som av olika anledningar befinner sig på andra sidan gallret.

Fast bakom de här gallren var det nog länge sedan några satt och längtade ut...

Det djävliga

Det är för djävligt.
Visst fan är det för djävligt.
Det är så djävligt det kan vara.
Och djävligare och djävligare blir det.
Ja, det blir djävligare för var dag som går.
Djävligare och djävligare för var minut.
Vad är det som är så djävligt?
Det djävliga.

Ur "Stockholmaren" av Ivar Lo-Johansson

Det omöjliga

Jag skriver om det omöjliga men det går inte. Lika bra att ge upp redan i inledningen av detta ogörliga projekt. Varför ens försöka resa en stege upp mot månen när människor misslyckats med detta ända sedan mänsklighetens födelse? Det är klart, gjorde man den bara tillräckligt lång skulle det kanske fungera. Problemet är väl själva resningen och sedan klättringen upp till La Luna. Och vad ska man göra däruppe? Nej, det verkar omöjligt. Jag ger upp.