Fredag 19 november

Ett tunt snölager på marken. Sol. I onsdags blev träden försilvrade. Jag gissar att det var fuktigt under natten och att det sedan blev kallt.
Det är i alla fall vad jag tror.
Tro ska man göra i kyrkan. Helst ska det då vara en liten landsortskyrka.
Fädernas kyrka i Sveriges land!
I Tyra Banks Show visades en tarmsköljning inför publik. "Offret" fick snabbt rusa ut på toaletten. Varför gör man en tarmsköljning? Tyra, som själv lider av känslig mage, hade blivit rekommenderad att genomgå en för flera år sedan. Hon gjorde den hemma i en väns vardagsrum. Den var besvärlig och plågsam.
Kvinnan som gjorde sköljningen nu tyckte att den gick bra, hon led inte speciellt.
Varför ser jag Tyra Banks Show?
Därför att jag är sjuk. Därför att jag råkade knäppa på TVn. TB har ett falskt leende. Men om jag skulle, mot förmodan, råka träffa denna dam, skulle jag säkert smila upp mig själv och försöka säga något trevligt.
Som: Så roligt att du är i Sverige Tyra. Så kul att du besöker min arbetsplats där fyra utvecklingsstörda personer har sin dagliga verksamhet.
Det är kanske just sådant som hon är intresserad av. Vem vet?
Man ska inte ha fördomar.
Jag ser bara filmer som jag redan sett och läser bara böcker som jag redan läst.
"När mörkret faller" är en av filmerna. Den bygger på en deckare av Maria Lang - "Tragedi på en lantkyrkogård".
Handlingen utspelas i Västlinge runt juletid. Två grymma mord begås men kriminalkommissarie Christer Wijk löser förstås gåtan.
Speciellt gillar jag inledningen när en av de som senare blir mördad, Arne Sandell, står och väntar på tåget vid Västlinge station. Han ska inte resa bort utan är där i egenskap av taxichaufför.
Det är iskallt och snön yr. Han har en VW-buss. Egentligen förestår han ortens lanthandel, taxikörningarna är bara extraknäck. Han väntar på en person som ska komma med tåget, en gäst till kyrkoherde Tord Ekstedt.
Mer ska inte sägas.
Kyrkoherden spelas av Nils Asther.
Arne Sandell spelas av Georg Fant.
Christer Wijk spelas Karl-Arne Holmsten.
Det är kyrkoherden som med domedagsstämma säger: Arne Sandell är mördad. Mordet skedde på julaftonskvällen. Men varför?
Mer kan inte sägas.
Men bokens mördare och filmens är två olika personer.
I andra roller medverkar Adolf Jahr, Sif Ruud, Hjördis Pettersson och Bengt Brunskog. Arne Mattsson regisserade.
Nu har mörkret fallit även utanför köksfönstret. På spisen kokar en kastrull med potatis som ska bli till mos. I en rödemaljerad gryta från Huskvarna sjuder ett antal wienerkorvar tillsammans med lagerblad och pepparkorn.
En av de bästa böcker som jag inte läst är John Cowper Powys "Wolf Solent". Den handlar om en man som återvänder till barndomens landskap.
Vem vill inte det?
Strax bredvid Näsbydalsskolan i Täby ligger en liten skogsdunge där en brödbil från Stockholmsbagarn hamnade på sniskan någon gång på 50-talet. Jag skulle vilja gå dit och se om det finns några rester kvar av den.
Antagligen finns det inga.
På åkrarna runt Tibble Gård låg många små holmar. En av dem var som en ö, jag kallade den "Svartön".
Arne Sandell hade ett skumt förflutet. Inte helskumt, bara halvskumt. Tvivelaktiga affärer och annat. Hans fru Barbara, lik nummer två, har också gjort sådana affärer. Det talades om en förskingringshistoria i Västerås. Det viskades.
Barbara Sandell spelades av Elsa Prawits, gift med Arne Mattsson.
Nu har datorn varit igång så länge att jag måste sätta i elsladden.
I en film som "När mörkret faller", är förstås alla misstänkta. Den som verkar mest oskyldig är oftast mördaren.
Nu kan jag inte säga mer.
Korvarna var mycket goda.
Det kan jag åtminstone säga.
Nu är det sagt.

Söndag 14 november

En vecka har passerat. Den har gått fort. Jag sitter med min lilla vita dator, vi trivs tillsammans.
Den är inte laddad med Windows, istället styrs den av Ubuntu, den sydafrikanska utmanaren.
Det går lika bra. Ibland bättre.
En snöhög ligger kvar på gården, temperaturen är 1 grad +. Det talades om en stor sol på himlen, ännu har den inte synts till.
Gamla rökeriet på Skålhamravägen har öppnat igen. Det heter nu Svartrökarna och där kan man köpa fina charkprodukter.
Igår var vi där och handlade rökt skinka, falukorv och wienerkorv. Skinkan smälter i munnen, falukorven innehåller 69% kött och wienerkorven smakar gudomligt.
Det är stor skillnad. I och för sig även ifråga om pris men visst betalar man väl lite mer för kvalitet?
Jag har ätit tillräckligt med korv som verkar vara fylld med odefinierbara restprodukter.
När jag skrev ordet "wienerkorv", blev det genast en röd markering under. Det var ordbehandlingsprogrammet som inte kände igen ordet. Som alternativ föreslogs "generalkonsul" och "fiendefarkost".
Jag vill inte äta korv som innehåller mest sågspån. Jag vill äta riktig mat.
I "Master Chef Australia" tillverkades fläskkorv härom dagen, det såg gott ut. Man gjorde också en böngryta som fick puttra i 2-3 timmar. Fläskkorven serverades till den.
Rotmos går förstås också bra.
Programledarna verkar oerhört sympatiska. De är så långt ifrån den fruktansvärde Gordon Ramsay man kan komma.
Nyss regnade det lätt, dropparna slog mot asfalten. Jag sitter i matrummet och skriver detta. Uppkopplingen till internet är trådlös.
Jag läste om järnvägen till Lövstabruk. Den byggdes på 1920-talet men blev ingen succé. Sista åren låg den helt öde. Vilket öde!
Lars Noréns dagböcker är fascinerande läsning - men tung. Texten är plågsamt liten, sidorna är tunna och många. Till 98% handlar böckerna om hur han går omkring på stan, träffar folk, fikar, handlar, åker till Gotland med mera. Författaren är egoistisk och snarstucken, han håller med om det själv.
Hur ska det gå för Socialdemokratiska Arbetarpartiet? Det verkar som om kaos råder i församlingen. Ska man flytta sig till vänster eller höger? Margot Wallström är den som många vill ha som partiledare men hon vill inte. Hon är stenhård i sitt ställningstagande.
Några barn gräver i snöhögen på gården. Det är svårt att veta vad de ska göra. Kanske vet de inte själva. Kanske gräver de bara för att det är roligt.
En av mina dvd-skivor med inspelade SF-journaler verkar ha gått sönder. Det är 1940, 41 och 42 som slutat fungera. Jag är allvarligt bekymrad.
Nu är ju de åren raderade, inget vet vad som hände.
SF-journalen var klart tyskvänlig fram till Stalingrad, därefter vände de på kappan. En av de mest karaktäristiska kommentatorerna hette Gunnar Skoglund. Jag kan höra hans röst inom mig. Jag kan också höra Märta Bengtssons röst. Hon var min mormors kusin och arbetade på Åhlén & Holm hela sitt liv.
De hade sommarstuga i Åkersberga.
Nu har det faktiskt ljusnat på himlen. En svag sol skymtar bakom molnen.
"Åkersberga" fick också en röd markering under sig. Alternativa ord var "åkerbruk" och "Västberga".
Jag har inte haft lilla datorn igång på två veckor. Därför trodde jag att det skulle finnas uppdateringar till systemet men allt var tydligen uppdaterat.
Jag tror att jag ska ta en kopp kaffe om magen tål det.
Det är synd på den skadade dvd-skivan. Jag vet inte vad jag ska göra. Originalinspelningen på video är bortslängd.
Årets glögg har saffran som ledmotiv. Förra årets var inget vidare. Glögg ska nog vara som den är.
Tänk att kungen har varit på strippklubb. Jag säger som Ernst Wigfors sa om Gustav V när det uppdagades att denne hade homosexuella kontakter med bland annat den skumme Curt Hajby: "Vid hans ålder? Så vital!"
Men Carl XVI Gustav är ju inte så gammal, bara 64. Paul McCartney sjöng om just den åldern i en sång. Huvudpersonen satt med sina barnbarn i knäet. Kungen har inga sådana ännu.
Men han tycker om att jaga älg i Västergötland. Den första bilden som skickades med telefoto i Sverige, alltså en bild som sändes via telefonnätet, var just en bild från en kunglig älgjakt och tiden var sent 1940-tal.
Jag ska åka ner till konditoriet och köpa en Farsdagstårta. Undrar om det finns några kvar. Om inte är jag illa ute.
Nej, det är jag inte för vi har en reservtårta i frysen.
Tårta som tårta. Det är i alla fall något helt annat än att gå på strippklubb. Mycket nyttigare i alla fall.