lördag, februari 21, 2009

Till Nordkap

Jag vill till Nordkap, det har jag kommit fram till nu. Det blir visserligen en lång och tröttsam resa men utsikten över Norra Ishavet lär vara bedövande. Om man nu ser något vill säga. Dimman sägs ligga tung över vattnet stora delar av året med starkt reducerad utsikt som följd. Så var det när svågern var där. De såg ingenting förutom en dimvägg. Allt var bara vitt eller snarare grått. Dimman la sordin på stämningen, det hela blev inte alls som de hade tänkt sig. De storslagna vyerna gick helt enkelt upp i rök. Men så är det ibland, lysande utsikter blir snabbt förvandlade till inga utsikter alls. Kanske är man trots allt ingen "man of great expectations" fast man i sin oskuld trott det. Man tror så mycket i livet. Egentligen är det ju så att "människan spår och Gud rår". Det är ett talesätt som jag tycker beskriver verkligheten på ett adekvat sätt. Alltså - mot Nordkap!

onsdag, februari 18, 2009

Ett brev

Jag önskar att jag hade en vän som hette Puck som jag kunde skriva ett brev till vars innehåll skulle vara både en förklaring av och en ursäkt för det föregående brevet som inte blev så bra eller snarare kunde missuppfattas därför att jag vid brevskrivartillfället befann mig i ett chockartat tillstånd beroende på omständigheter som här inte närmare ska gås in på men som hade sitt ursprung i att kropp och själ inte spelade samma rollspel utan drog åt olika håll ungefär som när en dålig trubadur framför en klassisk visa och sången ligger några sekunder före gitarren, det låter inte bra men ingen säger något för det är ju ändå en trevlig kväll med god mat och sköna människor men helst vill man gå hem, ta nattbussen ut till förorten där man kliver in i miljonprogramslägenheten och låser dörren efter sig, klockan är tre på natten, åh herregud så mycket, man dricker ett glas vatten och tittar ut genom köksfönstret, inget liv alls därute men det är skönt, det är så man vill ha det eller hur Puck, visst vill man det, inte vill man ha korsfästelse när man kan få ett lugnt liv liksom vid sidan om.

söndag, februari 15, 2009

Hon vaknade med ett ryck

Jag läste precis att man inte ska börja en berättelse med just de orden. De skriker kliché lång väg. Men om man skriver: "Hon vaknade ryckvis", är det bättre? För övrigt är det ljust ute och den hungriga talgoxen pickar energiskt på sin nätförpackade fågelmat. Ytterligare observationer denna söndag den 15:e februari berättar om att temperaturen ligger på minus 6,4 grader och att Sigfrid har namnsdag. Grattis till dig Sigfrid som med årens rätt har slutat vakna med ett ryck. Istället reser du dig försiktigt upp i sängen, svänger benen över kanten och skjuter in fötterna i ett par varma tofflor. Det är mycket säkrare.