Lördag

Lördag morgon, ut på vägarna.
Blir strax efter Skärholmen omkörd av en liten bil på vilken det står Märstas största pizzor.
Ringer till svärmor. Upptaget.
Vid avfarten Nyköping V finns en ladugård som är en exakt kopia av ladugården vid Tibble Gård. Denna revs på 1960-talet, kanske flyttades den hit.
Mina anteckningar har börjat bli en mani.
Ringer igen, allt är bra. Ja, jag är på väg.
Läste igår kväll dikter av Lars Norén: Dagbok, augusti - oktober 1975. Naket, avskalat men med vissa ornamenteringar.
I en annan av hans böcker finns en dikt om franska främlingslegionärer. Efter uträttat uppdrag sitter de och slappar.
Kör gamla Riksettan från Nyköping till Norrköping. Alltid roligt att göra en kulturgärning. Det stora gula huset mitt emot Kila Möbler, var en gång porrklubb men i smyg. En thairestaurang har också funnits där. Nu verkar det vara privatbostad.
Stavsjö Wärdshus ägs av kineser, det är aldrig öppet. Det har jag visst skrivit tidigare. Verkar som om vissa upprepningar inte kan undvikas.
Missar fundamentet till bron på vilken Nunnebanan gick. Enda järnvägen i Sverige som är uppkallad efter en fjäril.
I Norrköping står en kvinna och solar sig mot en vägg som är fylld av graffiti. Jag tror först att hon ingår i konstverket men hon råkar bara stå där. Hon njuter av vårsolen.
Göta Kanal är blott ett dike. Ur ett dike är du kommen, ner i diket ska du åter. Hemska framtidsutsikter.
Fantiserar om att Lars Norén står och liftar utanför Ringarum: "Får jag åka med, jag har börjat skriva dikter igen".
Det ska vara för den saken då.
Måste hinna till tobaksaffären och lämna in tipset. Kanske också V75.
En härlig dag. Under resan har jag tre gånger lyssnat på Mozarts Rekviem. Nu är jag inne på den fjärde, det är en ungersk inspelning.
Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Det ögonblicket har passerat nu. Köper en bit rökt medvurst inne på Hemköp. Smakar först på Westervikskorven men jag gillar inte smaken. Den påminner om en korv som är god i början men som för varje tugga blir mer och mer oaptitlig.
Snart är resan slut. Den upphör helt inne på Perkas Gatukök. Där står tiden stilla. En man och en kvinna köper varsin kebabtallrik men betalar var för sig. En ängel går igenom rummet. När den försvunnit ut frågar grillkocken vad jag vill ha.

Torsdag 1 mars

Igår, idag, imorgon, inte samma dagar men likadana. Åtminstone liknande. De skulle kunna vara helt kompatibla men särskiljs genom ett datumstreck.
Igår någon minusgrad, idag +2. Te, tidning, fåglarna hörs kvittra i trädtopparna eller var de nu befinner sig.
Snödroppar vid postlådan, en antydan.
Jag är glad för att det vanliga finns, det ovanliga vill jag inte ha.
Möter den motionerande äldre mannen vid Ormstaskolan. Han bär en blå träningsoverall av löst sittande typ. Över bröstet går ett grönt band, samma färg återfinns på armar och ben.
Det har varit dåligt med läsningen på sista tiden. Jag börjar läsa olika böcker men orkar inte avsluta dem. Läser just nu en om försvarsanläggningar under kalla kriget: Traces of the Cold War Period av Johannes Bach Rasmussen.
På bilradion spelas Vals nr 2 av Dmitri Shostakovich. Jag tror alltid att den är skriven av någon annan, Nino Rota till exempel.
Biffrad till lunch. Inget vidare ärligt talat. Någon tog kroppkakor, de var ännu sämre.
Eftermiddagen förflyter. Det är varmt och fint väder. En arbetskamrat insjuknar i influensa. Är det inte det ena så är det det andra.
Jag skulle vilja se en amerikansk film där huvudpersonerna har skandinaviskklingande namn som Jorgenson och Holmstrom. Finns det en sådan?
Kanske bröderna Coen?
De är bröder därför att delad glädje är dubbel glädje.
Hem 16.45. Har först pantat flaskor på Coop Forum. Fick strax under hundralappen. Nu en smörgås med rökt lax och en med leverpastej.
Märkvärdigare behöver det inte vara. Livet flyter på ändå i denna den bästa av vardagsvärldar där var dag är den andra lik.

25-26 februari

På väg söderut: en överkörd räv strax innan Nyköpingsbro. Ett liv till spillo, vi sörjer en stund.
Påtagligt mindre snö ute på fälten här än hemma. Det blir också varmare hela tiden: från +1 till +6.
Som vanligt ingen aktivitet vid Stenkullens Hotell. Kan man gå in där och få sig en god middag? Kanske stekt gös? Frågan kvarstår.
I Norrköping står dekorationssnögubbarna kvar på bron över Motala Ström. Dags att ta in dem snart.
Vi handlar på Hemköp i Valdemarsvik. Blir sugen på en lagom bit Västervikskorv i charkdisken men köper ingen. Konstigt, jag är förvånad över mig själv.
Till middag: blandfärsbiffar. Färsen består av 50% fläsk och 50% kött. Axel von Fersen ville också bestå men lyckades inte. Han mördades av en rasande folkmassa 1810. Man hade fått för sig att AvF hade något att göra med den danske prinsen och tillika trontillträdaren Karl Augusts dödsfall strax innan. Det visade sig dock vara fel.
Konsum i Skärblacka är på väg att slå igen. I NT intervjuas kringboende som säger att situationen kommer att bli svår om planerna fullföljs. Enda chansen är att någon tar över butiken.
Nästa dag: på väg hem.
Kör mot Stafsjö via Getå. Svischar förbi minnesstenen över tågolyckan 1918. 42 personer omkom, några ytterligare saknades. Andra svåra tågolyckor i Sverige är Ställdalen 1956 och Grycksbo 1958.
Kaffe med hallontosca på Stafsjö Krog. Har aldrig smakat en sådan tidigare. Mycket god.
Gles trafik på E4:an. Nyköping passeras liksom Sillekrog och Södertälje. Lite tätare in mot Stockholm. Avslutar resan vid sopstationen i Upplands-Väsby. Många slänger vad som helst i Brännbart men personalen är uppmärksam. Jag kastar en utrangerad plastjulgran bland det elektriska avfallet, ljusslingan sitter nämligen kvar. Glittret också.
Med det kanske kan sägas att julen nu faktiskt är slut.
Dock kommer den tillbaka i december. Välkommen åter!

Askonsdagen

Detta är en dag då ingenting händer utöver det vanliga. Det är en alldaglig dag, en grå härlig vardagsdag utan tillstymmelse till sensationer eller spektakulära incidenter.

Minusgrader på morgonen men de övergår snabbt till plus.Te och två limpsmörgåsar. Läser långsamt tidningen. Tar ut bilen, kör iväg.
Den äldre mannen i Ormsta kommer gående igen. Han har inte synts till på ett tag, nu verkar han vara vid god vigör. Han är klädd i sportjacka, träningsbyxor och pryder huvudet med en rutig keps. Han lunkar fram lätt framåtböjd men ser ut att ha något målmedvetet i blicken.
Till jobbet. Kaffe. Pensionsdiskussioner. Alla är dödströtta på att höra mina utläggningar. Inget intresse finns för frågan, jag kan inte kräva det heller.08.15 börjar det regna.
Strax efteråt utfärdas en varning för blixthalka. Regnet är nämligen underkylt. På vissa vägar ligger fordonen kors och tvärs i diken och på andra ställen.
Det är bland annat kaos på E18.
Vid lunchtid tar vi tag i ett nytt samtalsämne; askonsdagen. Den är idag, dagen efter fettisddagen. Den markerar inledningen till fastan.
Lunchen var för övrigt inte så bra. "Konstig" falukorv i tomatsås med kokt potatis och ett stekt ägg. Den omedelbara ätglädjen uppstod aldrig.
Läser ordet "placeringshorisont" på webben, älskar det genast.
Det är så halt idag att man till och med slirar inomhus.
12.45. Många busslinjer har åter kommit igång. För två månader sedan gick man runt i julstressen och trivdes bra med det.
Det är svårt att veta vilka PPM-fonder man ska välja. Hela tiden finns en känsla av att man gjort ett felval och att det är irreparabelt. Så är det ofta också.
Självklart vill man samla så mycket pengar på hög som möjligt och sedan hoppa in i högen för att leka med dem. Just det, som farbror Joakim.
Eftermiddagen smyger upp, den tassar fram i tysta mockasiner. Jag skriver "jävlars helvete" för att pigga upp stämningen men stryker därefter skamset det skrivna. Det passar sig inte med så hårda ord.
Många tar fel på askonsdagen och dymmelonsdagen. Även jag gör det. Den sistnämnda återfinns ju i stilla veckan, den är något helt annat.
När jag kör hem är det inte längre så halt. Anländer till hemmets härd 16.45. Potatisgratäng och kassler till middag.
Dagen lider mot sitt slut. Den stiger högt upp mot taket i livets katedral och försvinner sedan ut genom en liten öppning. Det var den dagen, kan vi nu säga. Skönt att ingenting hände.
Ja, det var det verkligen.

Alla hjärtans dag

Jag skriver helst om samma saker i varje inlägg. Jag gillar upprepningar och monotoni, de grå dagarnas livsglädje.
Just nu på TV: Leverkusen - Barcelona i Champions Leauge. Messi är verkligen en fantastisk spelare. Han snurrar runt hela tiden, sätter spinn på bollen och spelet. Som vanligt vet jag inte vad jag pratar om. Jag kan ingenting om den gröna mattans schack. Jag känner inte ens igen spelarna. Deras namn är okända för mig, Messis är undantaget.
Som barn var han kortvuxen och fick genomgå hormonell behandling. Nu är han 1,70 lång och väger 67 kilo.
Vi spelade fotboll hemma på åkern, målstolparna utgjordes av störar som slagits ner i myllan. Där vann man ibland och förlorade ibland.
Erik Lindegren skrev en gång ett fotbollsreferat. Det var väldigt olikt alla andra referat. EL skrev med poetisk blick för spelet.
Messi spelar med samma blick. Han är en trollkarl, en dansande dervisch.
Det finns också "tjutande dervischer" och "klandervärda, vandrande dervischer" men Messi tillhör ingen av de grupperna.
Det har snöat under kvällen, jag märkte ingenting. Jag sorterade böcker, åt en Alla Hjärtans bakelse samt tittade på matchen.
Barcelona spelar ett elegant kortpassningsspel. Bollen går med geometrisk rakhet mellan spelarna. Det är en slags skönhetsupplevelse i sig. Som att betrakta en tavla på Louvren eller att skåda ut över havet.
Barcelona ser ut att vinna matchen. Själv var jag till doktorn i fredags. Hon sa att jag var fullt frisk. Hjärtat slog bra och blodtrycket kunde inte vara bättre. Det var bara att fortsätta i mina egna upptrampade fotspår, jag behövde inte ens komma på kontroll nästa år.
I väntrummet läste jag att det är fysiskt omöjligt att slicka sig på sin egen armbåge samt att nysa med öppna ögon. Jag har funderat mycket på detta, skönt att äntligen få veta fakta.
Nu har Barcelona vunnit, Messi gjorde sista målet. Precis som Henry i lördagsmatchen Arsenal - Sunderland, befann han sig på rätt plats när det var dags.
Jag skulle vilja ha ett säkrare öga för spelet, kunna uppfatta mer av nyanserna och finesserna. Jag ser nästan ingenting av detta. Spelarna springer mest fram och tillbaka, någon gång blir det mål.
Det måste ha snöat minst en decimeter de senaste timmarna. Temperaturen ligger strax under noll.
Vem är förresten den bäste svenske fotbollsspelaren genom tiderna?
Mitt val; Erik "Kometen" Karlsson, huvudperson i Fotbollsmysteriet av Sivar Ahlrud.
Han gjorde ett storartat intryck när jag läste boken i slutet av 1950-talet. Och så gjorde han mål i sin VM-debut för svenska landslaget. Han var en chansning som gick hem.
Det kan inte jag göra för jag är redan hemma. Äntligen.

10 februari

En iskall morgon även idag. Tände en brasa 05.45, den flammade upp ordentligt efter att ha syreberikats några gånger.
Ut i kylan klockan 7, de 19 graderna sparkade till mig på benen och försökte ta sig in under mina kläder, dock utan att lyckas.
Försökte höra om snön knarrade, kanske gjorde den det.
Först på jobbet sätter på kaffet, det var jag. Kollegorna kom strax efteråt.
Vi diskuterade kylan. En vanlig kommentar var: Fy fan så kallt det är!
Till helgen ska det visst bli varmare men vem kan säga säkert?
Den vanliga rundan med VW-bussen för att plocka upp folk. Svårt att komma fram vid Enebybergs Centrum, byggnadsarbetena pågår fortfarande. Prefabricerade betongväggar lyfts av lastbilsflak. Personerna som arbetar med detta, gör det med precisa, noggrant utmejslade rörelser. Det är som om de vore med i en balett.
Vår buss är en diesel, värmen tar lång tid på sig att stiga. Men det gör inget, jag gillar att sitta i ett kylskåp och skaka av mig frosten.
Dagen präglas av de vanliga rutinerna. Fyllda isterband till lunch. De är fyllda med ättiksgurka och inlagda rödbetor.
Eftermiddagen följer helt det uppgjorda schemat. Det är så det måste vara, i kärlek och krig chansar man inte.
Kliver in hos doktorn 15.20. Hon märker snabbt att jag är fullt frisk. Hjärta och blodtryck är ua. Bra, säger hon. Träffade henne senast för två år sedan, hon är sig lik.
Hem till Tacos och en starköl från Tyskland. Kaffe lite senare. Temperaturen har nu stigit till 8,5 grader, ryktet talade alltså sant.
Jag är trött ända in i märgen, somnar snart framför TVn. Därför vet jag inte vilka som vann i "På spåret". Men jag är naturligtvis glad över att vara fullt frisk.
Sådana besked glädjer åtminstone tillfälligtvis en äkta hypokondriker.

5 februari

En iskall start på dagen, minus 17 grader.
Vid Ormsta station stod ett infruset tåg. Inga passagerare satt i vagnarna. Däremot lyste två röda lampor i tågets akter. Kanske stod tåget bara och väntade på att klockan skulle hinna ifatt tidtabellen.
På Ormstarakan hoppade en hare ut från en trädgård, den hoppade lika snabbt tillbaka.
Nere i Vallentuna C var temperaturen minus 20,5.
Två kvinnor kom och gick med en hund i släptåg. Den ena damen praktiserade stavgång.
Åkte runt om nya bibliotekshuset, det ser fint ut. Gott om plats för böcker och tankar.
På träden hängde lager på lager av spunnet silver. Det var en oerhört vacker morgon, en sådan morgon som inbjuder till att tänka på skidskytte och sprintlopp.
Hem med Y, därefter in till Solna för kaffe och bullar, perfekt en kall vinterdag. L:s digitala termometer hade gått sönder. Trodde vi men det var bara batteriet som tagit slut. I med ett nytt och nu såg vi att tempen stigit till minus 10 grader.
L berättade om när hon och maken bodde vid Steninge. De hade en fin lägenhet som tyvärr förstördes i en brand. Det var hos dem jag såg TV första gången.
På gården fanns en liten affär och en gång i veckan fanns möjlighet att per buss åka in till Sigtuna
och storhandla.
Gäddor fanns i viken, de var goda att äta med pepparrot.
Slottsherren bodde i Amerika om vintrarna men när sommaren kom, damp han ner på Bromma i ett Pan-Am plan med vackra flygvärdinnor.
Jag sa adjö till L och fortsatte hem via Upplands-Väsby. Det snöade lite, tempen hade nu stigit till minus 7 grader.
Det var rätt mycket folk inne i centrumet. Jag köpte en nätsladd till Sonydatorn på Kjell & Co, halva priset mot vad den kostade i Sonys egen shop.
Hem och i med kontakten, allting fungerade.
Ljust nu till halv fem. Funderar på att elda lite. Man fryser ända in i märgen. Det är skönt med lite värme. Den värmer så att säga.
Såg en SF-journal igår, det var Skanstullsbron som invigdes. Stor pompa och ståt. När bandet klippts av började människomassorna omedelbart förflytta sig över bron. Året var 1947, två år innan jag föddes.
Denna händelse inträffade på S:t Eriks sjukhus den 30 mars. Nu är det ögonsjukhus, möjligen är det bara för syns skull.